Livet i smarta hem

Innehåll

Inledning

1. Livet i smarta hem ger mångsidigare vardagskompetens
   1.1 Hem, hushåll, bostäder och smarta hem
   1.2 Begreppet hushåll har vidgats
   1.3 Hushållets roller och verksamhetsmiljöer
2. Hushåll och konsumtion
   2.1 Hushåll i plattformsekonomin
   2.1.1 Hushåll konsumerar allt mer tjänster
   2.1.2 Hushåll och plattformsekonomin flätas samman
   2.2 Plattformsekonomin är affärsverksamhet
   2.3 Vari ligger plattformarnas värde
   2.4 Plattformarna bygger på byteshandel
   2.5 Bytesmedel i den digitala vardagen
   2.5.1 Pengar
   2.5.2 Information (data)
   2.5.3 Tid
3. Datanät och smarta hem
   3.1 Digitaliseringen har skapat nya ekosystem
   3.1.1 Plattformekonomins ekosystem
   3.1.2 Hushållets ekosystem
   3.1.3 Hushåll som ekosystemets kund
4. Tekniken i smarta hem
   4.1 Funktionsprincipen för smarta enheter
   4.2 Applikationer och hemmets uppkopplade enheter
5. Skötsel av hemmet i den digitala eran
   5.1 Digitaliseringen förändrar hemmet och funktionerna där
   5.2 Vardagssysslor digitaliseras alltmer
6. Smarta lösningar hjälper hushållen
7. 6.1 Mathushållning och måltider
   6.2 Boende och sanitet
   6.3 Hemmets datahantering och ärendeskötsel
   6.4 Daglig ekonomi
   6.4.1 Applikationer för att följa med ekonomin
   6.5 Kommunikation, trivsel och samlevnad
   6.6 Alltmer tjänstebaserad mobilitet som bygger på digital infrastruktur
8. Hemautomation bygger på avtal
   7.1 Att ingå avtal är en konsumentfärdighet
   7.2 Avtal är ofta komplicerade
   7.3 Hushåll som beställare av smarta produkter, tjänster och innehåll
9. Dataskydd och datasäkerhet i smarta hem
   8.1 Minneslistor för hemmets datasäkerhet
10. Att lära sig bo i smarta hem
    9.1 Barnuppfostran i den digitala vardagen
    9.2 Barnens uppväxt och utveckling i en smart vardag och miljö
    9.3 Konsumentfostran och att lära ut konsumentfärdigheter i skolorna

Källor

---

Inledning

Enligt OECD:s bedömning från år 2013 kommer en familj där det finns två tonåringar senast år 2022 att i snitt ha 50 enheter som är uppkopplade till internet. Enligt Gartner, som är ett forskningsföretag inom IT-branschen, kommer det att finnas mer än 500 smarta enheter i hemmet år 2022. Precis som mobiltelefonen kommer smarta enheter att vara det som bjuds ut mest och blir det populäraste alternativet på marknaden. Vilka som helst av hemmets föremål eller konstruktioner kan vara uppkopplade smarta enheter såsom hushållsmaskiner, leksaker, golv och sängar. Samtidigt som konsumenter skaffar apparater, maskiner eller bostadsaktier eller inleder ett husbygge köper de även tjänster.

Digitaliseringen för med sig en förändring som påverkar alla sektorer inom näringslivet och de offentliga tjänsterna. Den pågående digitaliseringen innebär en fundamental omvandling som har jämförts med tidigare industriella revolutioner som på ett genomgripande sätt förändrade förutom produktionssätten även näringslivet, samhället och hushållen.

Tingens internet skapar infrastrukturen som gör det möjligt att lagra, använda och dela sådan data som föremålen samlar in och internet förmedlar. En ständig internetuppkoppling och molnbaserade tjänster som knyter an till tingens internet (Internet of things, IoT) är en viktig del av helheten eftersom data som samlas in och lagras på ett ställe därifrån kan fördelas vidare till andra enheter.

Helhetslösningar och AI-funktioner bygger på information (data). Företagen har insett vikten och värdet av data. Förändringen märks redan i konsumentens vardag, och här är det inte endast fråga om den teknik som används i hemmen. Företagen som producerar varor och tjänster för konsumenterna ändrar samtidigt sina affärsmodeller och förfaringssätt. Företagens verksamheten blir alltmer tjänsteinriktad affärsverksamhet. I stället för produkter planeras, marknadsförs och säljs alltmer tjänster till hushållen eller tjänster som komplement till produkter. Följaktligen lever vi i hem där det viktiga med tanke på livskvalitet inte är att äga utan att ha en bra och välfungerande vardag.

En tjänst av hög kvalitet som riktar sig till konsumenter kräver mycket mer planering och hänsyn till konsumenterna än vad som är fallet när företaget säljer en vara. Därför är det viktigt att samla in data från hushållen och använda sig av informationen för att ta fram tjänster.

Konsumtionssamhället går mot ett tjänstesamhälle och självinstruktion. Ett exempel på det är nätbanksystemet eller det faktum att i framtiden är det kunden som sköter hela köpprocessen i butiken. När det gäller tjänster kan man i allt högre grad se tecken på att serviceprestationen flyttas över till kunden. Det här kan även kallas för ett självbetjäningssamhälle.

Hem där uppkopplade enheter, program, system och tjänster används för olika hushållssysslor kan kallas för smarta hem.

I framtiden blir det även allt vanligare med artificiell intelligens och självlärande system i hemmen. Eftersom AI är en omfattande helhet går det inte att ge en enda exakt definition. När man talar om att tillämpa artificiell intelligens ska AI inte avgränsas för stramt utan ändamålsenligt. AI innebär enheter, program och system som kan lära sig och fatta beslut så gott som på samma sätt som människor. Med hjälp av AI kan man få dem att fungera på ett vettigt sätt enligt uppgift och situation.

Människor har stor nytta av att bo i smarta hem. Hemmet blir mer praktiskt när smarta enheter fungerar tillsammans och automatiserar hushållssysslor. Energieffektiviteten ökar liksom kostnadsinbesparingarna eftersom smarta energianordningar kan optimera hemmets energiförbrukning.

När tjänster ska väljas står konsumenten inför bland annat följande frågor: Hurdana tjänster behöver jag ha i aktivt bruk? Hur stor är min månadsbudget och vad allt har jag råd med? Vilka blir följderna om en tjänst som påverkar det dagliga livet plötsligt slutar fungera? Olika avtal knyter an till de enheter och tjänster som finns i smarta hem. Precis som tjänsterna så finns även avtalen huvudsakligen på internet och att ha koll på avtalsdjungeln är en del av vardagshanteringen.

Konsumenten kan identifiera en IoT-enhet (Internet of Things, tingens internet) till exempel utifrån nätanslutningar, SIM-kort eller om enheten ber om lösenordet till WLAN. I regel sker enhetens uppkoppling via trådlöst WLAN, mobilnätverk eller en fast internetanslutning. Enheten kan justeras med mobiltelefonen, surfplattan eller så kan apparatens data kontrolleras via en webbaserad tjänst.  Samtidigt som hemmen använder mer smart teknik ökar dataskydds- och datasäkerhetsriskerna. Brister i datasäkerheten har redan lett till dataintrång i hemmens enheter och har även utnyttjats i samband med nätbrottslighet.

Riskerna med smarta hem kan även ses i de brister som finns när det gäller kompatibilitet, alltså om enheterna kan samarbeta. Kommersiella ekosystem kan med hjälp av teknologin binda konsumenten till ett visst varumärke, och på så sätt minska valmöjligheterna och försämra konkurrensen. På en marknad där apparatens funktioner och säkerhet är beroende av stödtjänster och att programvaran regelbundet uppdateras kan det vara onödigt eller rentav en säkerhetsrisk att skaffa en smart apparat om användarstöd saknas.

1 Livet i smarta hem ger mångsidigare vardagskompetens

Uttrycket vardagshantering beskriver hur man klarar av vardagen eller rentav livet. Inom hushållsvetenskap definieras konsten att hantera vardagen som en aktivitetsprocess där materiell och mänsklig interaktion flätas samman. Här är det fråga om ett begrepp som koordinerar aktiviteternas syfte, kunskap, färdigheter och interaktion. Vardagshantering handlar om att samordna konsumentens kapacitet och resurser med vardagliga behov och utmaningar med tanke på välfärden hos medlemmarna i hushållet. Smarta hem för med sig nya resurser men förutsätter även nya färdigheter när det gäller vardagshantering. Att ta hand om sig själv liksom vardagskompetens hör till målen för den grundläggande undervisningen.

Den fjärde industriella revolutionen kommer att förändra hushållsaktiviteterna avsevärt. Det här inverkar även på hur undervisningen i huslig ekonomi och samhällslära genomförs i utbildningen. En del av innehållet i undervisningen kommer att handla om digital tjänsteekonomi, det vill säga plattformsekonomi. Plattformens egna tjänster är i huvudsak webbaserade och immateriella, medan plattformsekonomins andra aktörer även har traditionell handel med varor. Inom den nya ekonomin bygger värde och produktivitet även på immateriella tjänster som produceras, förmedlas och konsumeras via digitala plattformar. I tjänstepaketet ingår produkter eller tjänster som har tagits fram av flera parter. När det gäller smarta hem och konsumism handlar det i första om data samt applikationer och plattformar för datahantering liksom deras ekosystem inklusive verktyg. Till plattformar och plattformsekonomin hör många icke etablerade begrepp som i olika sammanhang kan tolkas på helt olika sätt.

Med en plattform avses i regel ett system där ett eller flera nyckelföretag kontrollerar, administrerar, styr och äger plattformsteknologin som är i gemensamt bruk, såsom telefonens eller datorns operativsystem eller en handelsplats.

Här beskrivs ekosystemet bestå av självstyrda företagsgrupper, kunder och andra aktörer. Med en plattform avses i regel ett system där ett eller flera nyckelföretag kontrollerar, administrerar, styr och äger plattformsteknologin som är i gemensamt bruk, såsom telefonens eller datorns operativsystem eller en handelsplats.

När den fjärde industriella revolutionen avsevärt förändrar hushållsaktiviteterna leder det samtidigt till att undervisningen i huslig ekonomi och samhällslära i hög grad kommer att påverkas. I ekonomiundervisningen ingår även plattformsekonomin där affärsverksamhetens värde och produktivitet i huvudsak bygger på de tjänster som produceras, förmedlas och konsumeras via digitala plattformar. Undervisningen i konsumism bör ta upp hur det är att leva i smarta hem där allt handlar om att funktionerna har kopplats till datanät. Plattformsekonomin handlar framförallt om data liksom applikationer, plattformar och ekosystem för datahantering (insamling, analys) samt hushållens funktioner som bygger på information (big data).

Lärare behöver ha en helhetsbild och en tillräckligt djup förståelse för smarta hem och tingens internet (Internet of Things, IoT) för att de ska kunna lära ut konsumentfärdigheter till konsumenter i olika åldrar.

• Vad är smarta hem när man ser på dem i egenskap av fysiska och tekniska helheter som samlar in data?
• Vad innebär en allt mer digitaliserad vardag?

För att människor ska få en klar bild av den digitala tjänsteekonomin och klara av vardagen behöver man i undervisningen kunna beskriva viktiga funktionsprinciper som handlar om att:

• producera, förmedla och konsumera produkter och tjänster via plattformar
• i regel flera tjänsteleverantörer (så kallad tredje part) verkar på digitala plattformar
• hemmets aktiviteter automatiseras genom att de är uppkopplade till datanät (dataprogram, tingens internet, robotar) och underlättar vardagen bara man ser till datasäkerheten i saklig ordning.

1.1 Hem, hushåll, bostad och smarta hem 

Ett hem är ett begrepp som både handlar om utrymme och de boendes relationer inom ett socialt system. Hemmet är bostaden, platsen, där man i egenskap av konsument bor. Ofta beskrivs ett hem även som en plats där det bor en familj och att dessa familjemedlemmar är knutna till varandra genom känslomässiga band.

Hemmets smarta enheter samlar in information om de boendes aktiviteter och de mest avancerade enheterna kan lära sig av detta. De uppkopplade enheterna är i kontakt med maskintillverkare och tjänsteleverantörer som kan använda sig av insamlad data för att vidareutveckla enheterna och rikta marknadsföringen.

Den traditionella föreställningen om rum, tid och plats förändras när smart teknik och data används för att underlätta livet i hemmen. Hemmet och bostaden kan styras på distans, likväl kan socialt umgänge ske på distans. Individens hem kan finnas på flera ställen eller i flera bostäder. Kommunikationsteknologierna har stor betydelse när familjer och samhällen byggs upp och utformas. Familj och hem, liksom identitet är sinnets medvetna strukturer. De känslor som hör ihop med dem, såsom samhörighet, närhet, vänskap och kärlek, tillfredsställer vi allt oftare med tekniska hjälpmedel.

Enligt Statistikcentralen anses sådana byggnader vara bostäder som helt eller i första hand används som hemvist. Hit räknas även alla slags därmed förknippade anläggningar, såsom garage, och all fast inredning som vanligen installeras i bostäder. Även husbåtar, pråmar, husbilar och husvagnar är bostäder när de används som hushållens huvudsakliga bostad samt sådana historiska monument som i första hand används som bostad.

Exempel på bostäder är egnahemshus och parhus, likväl andra bostadsbyggnader som är avsedda för permanent boende. Bostaden är oftast kopplad till el-, vatten- och avloppsnätet. Dessutom är alla byggnader för såväl fast boende som fritidsboende skyldiga att ansluta sig till en organiserad avfallshantering.

Bostäder blir smarta hem bara om de är uppkopplade. En bostad kan kopplas till internet antingen via bredband eller mobilnät. Teknologin gör bostaden till en tjänsteplattform.

Smarta bostäder fungerar såsom de som bor där vill eftersom det smarta hemmet kan lära sig utifrån människornas vanor. Ett smart boende handlar om tre faktorer, det vill säga vårt boende, husteknik och utformningen av bostadsområden. I samband med alla dessa faktorer talas det numera om att funktionerna styrs av artificiell intelligens och automation.

Smart husteknik innebär automatiserad, fjärrstyrd husteknik såsom belysning, uppvärmning, ventilation och säkerhet. Redan när bostadens byggs eller i samband med en renovering kan man beakta smarta lösningar genom att installera olika sensorer som mäter till exempel temperatur, fuktighet och rörelse. Datorerna analyserar information som sensorerna samlar in i syfte att identifiera vad de boende gör och vad som sker i hemmet. Smarta hem svarar an efter på de boendes aktiviteter genom att hantera och styra de system som finns i bostaden. Ett exempel på hur smarta hem fungerar är att belysningen tänds när en människa kommer in i ett rum. Allt fungerar med någon form av smart lösning med början från fjärrstyrda väggkontakter.

I smarta hem är vi omringade av teknologi och de enheter som används är allt oftare uppkopplade. Enligt statistikcentralen hade närapå alla 2,6 miljoner hushåll i Finland minst en mobiltelefon år 2016. Hela 88 procent av finländare i åldern 16–89 år använde internet år 2017. Idag saknar endast drygt 10 procent av hushållen dator och internetuppkoppling. Merparten av mobiltelefonerna är smarttelefoner. Den traditionella fasta telefonen används fortfarande i vart tionde hushåll. Bärbara datorer och surfplattor håller på att ersätta bordsdatorerna. Det blir allt vanligare även med olika bärbara kroppsnära smarta prylar (wearable tech) såsom aktivitetsarmband, smarta klockor och smarta glasögon. I november 2016 använde sig medlemmarna i vart femte hushåll av smarta prylar som de hade klätt på sig.

När man skaffar smarttelefoner, surfplattor och bärbara datorer har det blivit allt vanligare att få mobilt bredband på köpet. Idag har två av tre hushåll mobilt bredband. Nästan lika många hushåll har trådlöst WLAN.

1.2 Begreppet hushåll har vidgats

Digitaliseringen har fört med sig att hushållsaktiviteterna blir alltmer vittomfattande och abstrakta. När det gäller välfärden i hemmen och familjerna har det blivit allt svårare att fastställa vad som är viktigt. Hushållssysslorna handlar om att:

1. sörja för mat och måltider
2. se till renhet och klädsel
3. bo, sköta, serva och underhålla, uppdatera och reparera maskiner och enheter
4. se till vård och omsorg för närstående
5. hantera hushållets resurser, pengar, data, tid, sköta ärenden, anskaffningar och kommunikation
6. sova, vila, ta hand om sig själv
7. bara vara, ha socialt umgänge och fritidsaktiviteter
8. arbeta på distans och studera
9. fungera i samhället

Det finns smarta enheter, applikationer och tjänster för att underlätta och ge förströelse när det gäller alla de ovan nämnda aktiviteterna som utförs i bostaden. Teknologin gör bostaden till en tjänsteplattform som lever och anpassar sig efter användarna i hushållet. Informationen som samlas in gör att bostaden lär sig förutspå saker och tjänsteleverantörerna känner till behoven hos de boende.

Figur 1. Smarta hem (svensk översättning publiceras i september)

I sina hem och genom vardagliga aktiviteter producerar konsumenterna information (data) som också skapar värde och affärsverksamhet. Även om vi inte bor i bostäder som har byggts till att vara smarta hem granskar företagen noggrant den information som olika smarta enheter samlar in om olika aktiviteter i hushållet. Konsumenten bör vara medveten om att det har betydelse:

• hur företagen använder de datalager som redan har samlats in om oss
• på vilket sätt man kan samla in eller köpa ny data om oss konsumenter
• hur det datalager som samlats in om oss kan förädlas

1.3 Hushållets roller och verksamhetsmiljöer

Ett hushåll kan bestå av en person eller en grupp människor som bor tillsammans och har gemensam mathushållning eller gemensam ekonomi. En allmänt godtagen definition på hushållets aktiviteter kan inte ges eftersom det finns olika tolkningar av hushållets aktiviteter och hushållsarbetet som begrepp. Definitionerna av hushållsaktiviteter skiljer sig från varandra till exempel när det gäller huruvida aktiviteter som knyter an till omsorg och fostran samt människorelationer ingår i hushållsarbetet. Definitionerna skiljer sig även när det gäller på vilket sätt det psykiska och andliga arbetet ska ingå.

Arbete och produktion inom hushållet avser tjänster som produceras genom att kombinera oavlönat hushållsarbete, kapital och handelsvaror. I produktionsprocessen krävs kapital, det vill säga maskiner och anordningar eftersom de producerar tjänster och därför definieras som investeringsmässiga tillgångar.

De tjänster som hushållen producerar konsumeras oftast omedelbart i det egna hushållet, och skiljer sig från de tjänster som skaffas från marknaden närmast genom att de inte har ett fastställt marknadspris eftersom de produceras och konsumeras på ett och samma ställe. Produktionen i hushållen kan beskrivas till exempel efter uppgift, det vill säga boendetjänster, bespisningstjänster, kläd- och omsorgstjänster, hjälp till andra hushåll liksom frivilligarbete.

Typiskt för hushållsaktiviteter är produktion med ett socialt syfte. Här finns även en moralisk dimension, och verksamheten bygger så gott som alltid på värderingar. Aktiviteter som tjänar materiella syften är kopplade till psykologiska, sociokulturella och även politiska faktorer. Dessa komplicerade kopplingar leder till att hushållet är en väv av social, moralisk och ekonomisk verksamhet.

Hushållet har gått från en självförsörjande ekonomi mot en konsumentekonomi som i allt högre grad är beroende av penningekonomin. Hushållets mänskliga arbetskraft har inte på länge använts för att skaffa en försörjning direkt från naturen utan för att tjäna pengar som används för att köpa nödvändiga handelsvaror. Det här har medfört ett beroende av produktionen och marknaden.

Följande figur beskriver kretsloppet för den moderna konsumtionen. Mitt i figuren ligger plattformsekonomin i bägge cirklarna. Nertill i figuren finns hushållets resurser och bytesmedel.

Figur 2. Konsumenten som en del av konsumtionskretsloppet utifrån Vuokko Jarvas artikel Ympäristö tunkeutuu kotiin, 2009 (Omgivningen tränger in i hemmet). Svensk översättning publiceras i september.

Hushållet förändras i och med plattformsekonomin som gör tjänsterna tillgängliga i hemmen. Framförallt delningsekonomin uppmuntrar även till en ny typ av självförsörjning och social ekonomi. Sättet att arbeta förändras, det uppstår olika tjänster till stöd för att hantera hushållet, urbana trädgårdar anläggs för livsmedelsproduktion, olika typer av hälsovårdstjänster blir en del av vårt boende, disponenter och lokalitetsoperatörer tar hand om praktiska saker i vårt boende. Den här typen av tjänster innebär digital konsumtion och är beroende av förutom penningekonomin även dataekonomin.

I dataekonomin används information, alltså data för att utveckla tjänster, produkter och affärsfunktioner. Dataekonomin uppstod när det blev tekniskt och ekonomiskt möjligt att samla in, lagra och överföra stora mängder data. Till exempel sökmotorreklam och de intäkter den medför är dataekonomi. Ibland används dataekonomi och kunskapsekonomi som varandras synonymer.

Digitaliseringen påverkar allt i konsumentens vardag, det vill säga ekonomin, sociala relationer, arbetsmarknaden, hälso- och sjukvården liksom andra tjänster av vikt för konsumenten. Förändringar sker samtidigt i ekonomiska institutioner i såväl privata företag, offentliga organ som medborgarsamhällets institutioner inom den sociala ekonomin liksom i hushållen. Eftersom de ekonomiska institutionerna är beroende av varandra, påverkas alla aktörer när förändringar sker i vilken som helst del av nätverket.

Med tanke på vardaglig välfärd står hemmet i centrum. Välfärd kan vara såväl mätbara saker som individuella värderingar och emotioner. Mätbara välfärdsfaktorer är till exempel den materiella delen med hälsa, levnadsförhållanden och försörjning men hit hör även sociala relationer, självförverkligande och lycka. I hushållet stöder de här faktorerna varandra. Bostäder i sin tur möjliggör andra aktiviteter som genererar välfärd såsom att äta, planera ekonomin, ha fritid liksom vård och omsorg.

Hemmets ekonomi betjänar konsumenten och hushållet liksom dess medlemmar genom att skapa välfärd. Hushållets välfärd handlar inte bara om ekonomisk nytta, som företrädesvis styr till exempel en företagsverksamhet. För de organisationer som företräder medborgarsamhällets ekonomi har ekonomiska aspekter en relativt liten betydelse eftersom fokus ligger på verksamhetens innehåll.

De ekonomiska institutionerna kan delas upp på följande sätt:

1. privata företag
2. offentliga organ
3. medborgarsamhällets institutioner inom den sociala ekonomin
4. hushåll

Till följande beskrivs de roller och verksamhetsmiljöer som hushållen samspelar med. Här har plattformarna intagit en central plats när det gäller att koppla samman verksamhetsmiljöer till nätverk. (Figur: KKV)

Figur 3. Hushållets roller och verksamhetsmiljöer (svensk översättning publiceras i september).

Traditionella verksamhetsmiljöer i vardagen

1. När det gäller inköp handlar vi på den kommersiella marknaden, och så är fallet både i webbutiker och i kvartersbutiker. Där säljer och köper vi varor och tjänster i egenskap av konsument och näringsidkare och allt är prissatt. Verksamheten bygger på ekonomiska beslut och konsumenten är avtalspartner i köpet. Marknadsföring, avtalspraxis och fel i varan hanteras i enlighet med konsumentskyddslagen. Samtidigt fungerar parterna som registrerade och registerförare. 
2. På marknaden för offentliga tjänster produceras och används gemensamma tjänster (såsom vägar, skolor, sjukhus). Här agerar man i egenskap av medborgare medan ansvaret för att producera tjänsterna i huvudsak ligger på kommuner och staten. Pengar fungerar som bytesmedel antingen direkt eller indirekt. Verksamheten finansieras med skattemedel och bygger på demokratiska beslut.
    Myndigheternas lagstadgade uppgifter förutsätter ofta att personuppgifter hanteras. Läroanstalterna samlar till exempel in sådan information om eleverna som behövs för att arrangera undervisningen. Skattemyndigheterna hanterar för sin del personuppgifter i samband med beskattning. 
3. På arbetsmarknaden agerar man i egenskap av arbetstagare och arbetsgivare. Pengar fungerar som bytesmedel och betalas i form av lön för arbetsprestationen. Rättigheter och skyldigheter fastställs i enlighet med arbetslagstiftning och kollektivavtal.
    Arbetsgivarna samlar in nödvändiga uppgifter om arbetssökande i samband med rekryteringsprocessen samt sköter om arbets- och tjänsteförhållandet såsom fastställs i lagen om integritetsskydd i arbetslivet. 
4. Vi använder oss av marknaden för frivilligverksamhet när vi till exempel för barnen till bandyträning och en medverkan där förutsätter medlemskap i någon idrottsförening. Verksamheten styrs av organisationens stadgar som har sammanställts i enlighet med föreningslagstiftningen.
    Föreningarna hanterar medlemmarnas personuppgifter för att sköta medlemsärenden liksom uppgifter om kunderna när de ordnar tjänster.

2 Hushåll och konsumtion

2.1 Hushåll i plattformsekonomin

2.1.1 Hushåll konsumerar tjänster i allt högre grad

Begreppet tjänst är komplext eftersom det i olika sammanhang kan uppfattas på olika sätt. En tjänst kan avse till exempel vissa yrken, tjänstesektorn som en del av ekonomin, olika tjänstebranscher eller tjänst i form av en produkt.

Digitala konsumenttjänster skapas genom att information från olika källor kombineras till nya helheter som sedan erbjuds att användas i maskiner och produkter i realvärlden. En digital tjänst förändrar ditt ”boende” till att bli en del av hela det personliga livet och dit hör förutom hemmet även nära människorelationer.

Tjänster för konsumentens vardag skapas på marknaden varefter hushållen blir tjänsteanvändare. Tjänsterna används med smarta enheter och hemmen fungerar som ett slags tjänsteplattformar och blir en grogrund för tjänsternas plattformar.

Begreppet tjänstefiering handlar om företagens processer där de inte längre säljer enskilda produkter utan sådana produkter som på ett oskiljaktigt sätt är sammanflätade med kompletterande tjänster.

Tabell 1.    De viktigaste skillnaderna mellan en immateriell nyttighet (en tjänst) och en fysisk nyttighet (en vara). Källa: Grönroos 2000 och Normann 2000.

Varor	Tjänster
Huvudsakligen materiella, konkreta	Huvudsakligen immateriella, abstrakta
Homogena	Heterogena
Separat produktion och distribution	Samtidig produktion, distribution och konsumtion
Ting	Funktion eller process
Kärnvärdet skapas i fabriken	Kärnvärdet skapas i samspelet (interaktion) mellan köparen och säljaren
Kunderna deltar (vanligtvis) inte i produktionsprocessen	Kunderna deltar i produktionsprocessen
Kan lagras	Kan inte lagras
Ägarskapet överlåts	Ägarskapet överlåts inte
Kan säljas på nytt	Kan inte säljas på nytt
Kan presenteras före köpet	Kan inte presenteras före köpet (tjänsten existerar inte innan den köps)

Hushållen kan i sin tur anses bli tjänstefierade när de till exempel betalar för nyttjanderätt eller kapacitet i stället för äganderätt eller övergår till att använda tjänster i stället för att utföra hushållsarbeten. 

2.1.2 Hushåll och plattformsekonomin flätas samman

För hushållets aktiviteter skaffar hushållen olika tjänster via plattformar. Även när du köper i webbutiker kan det ske på en plattform. Till plattformsekonomin hör många icke etablerade begrepp som i olika sammanhang kan tolkas på helt olika sätt. I samband med den digitala marknaden används begrepp som delningsekonomi, cirkulär ekonomi, frilansekonomi och beställningsekonomi, bytesekonomi, kollaborativ ekonomi liksom förmedlings- och samverkansekonomi beroende på i vilket sammanhang plattformen används.

Delningsekonomi och kollaborativ ekonomi (sharing economy, collaborative economy/peer-to-peer economy) avser helt eller delvis digitala tjänster där människor och företag kan dela eller byta egendom, tid eller kompetens antingen kostnadsfritt eller mot en liten avgift eller gentjänst. Begreppet syftar på en gemensam eller kollektiv ekonomi, dess användning och produktion. Till delningsekonomin hör även att dela tjänster eller tillsammans delta i olika tjänster. Delningsekonomi innebär, såsom namnet antyder, att enskilda människor sinsemellan (consumer-to-consumer, C2C tai peer-to-peer, P2P) erbjuder överlopps resurser eller outnyttjad kapacitet att användas av andra. Här handlar det om att dela allt från digitalt innehåll och bilar till varor och tjänster.

Delningsekonomin kallas ibland även samverkansekonomi för att betona att syftet är att ge allt fler människor tillgång till nyttigheter i stället för att köpa dem. I tidsbanken kan man byta tid mot tid, varor eller tjänster. Syftet sägs vara att resurser ska användas i enlighet med hållbarhetsprincipen. Till delningsekonomi brukar även räknas interaktionsekonomin.

Frilans- och beställningsekonomin (gig economy och on-demand economy) handlar om att privatpersoner erbjuder olika tjänster till andra privatpersoner eller företag via en e-handelsplattform som tillhandahålls av en förmedlare. Arbetsprestationer och ersättningar styrs via plattformen som alltså är en förmedlingstjänst.

Plattformsekonomin och dess plattformar och applikationer leder till genomgripande förändringar med tanke på arbetsformer. Frilans- och beställningsekonomin är ett steg i utvecklingen av digitalt arbete. Några exempel är cykelbud och Uberförare. Tillsvidare sträcker sig arbetarskyddet knappt alls till dem som medverkar i plattformsekonomin. Med tanke på konsumtionsval leder det här fenomenet också till att nya etiska frågeställningar uppstår kring arbetsvillkor och arbetstagarnas rättigheter.

Enligt Sitra är cirkulär ekonomi en ekonomisk modell där material och värde sätts i cirkulation. Här handlar det om att produkter tillförs mervärde med tjänster och smarta lösningar. Avsikten med cirkulär ekonomi är ett så gott som avfallsfritt samhälle där materialen blir kvar i kretsloppet och ändliga (icke-förnybara) naturresurser ersätts med förnybara. Det är företagens och konsumenternas beslut som bidrar till att skapa en cirkulär ekonomi.

Följande figur illustrerar dels kopplingar, dels överlappande delar mellan begreppen samt ger en förståelse för att begreppen används på mångahanda sätt beroende på sammanhang. Det fenomen som till exempel Uber företräder kallas delningsekonomi, plattformsekonomi eller kollektiv ekonomi. Här är det fråga om att en privatperson beställer en tjänst och en annan person levererar den medan ett företag som Uber tillhandahåller plattformen där mötet mellan dem sker.

2.2 Plattformsekonomi är affärsverksamhet (svensk översättning publiceras i september).

Digitala plattformar är tekniska lösningar som har gett en möjlighet att skapa helt nya former av ekonomisk verksamhet liksom därtill hörande datahantering.  Plattformsekonomin, som är en betydande del av digitaliseringen, har förändrat tjänsteproduktionen. Handeln med begagnade varor sker till exempel på elektroniska handelsplatser där privatpersoner kan sälja eller köpa varor. En e-handelsplats kan endast sköta informationsgången mellan handelsparterna, likväl förutsätta att försäljaren på ett tillitsfullt sätt identifierar sig på handelsplatsen som i sin tur ökar köparens rättssäkerhet. Då ansvarar handelsplatsens administratör i egenskap av registerförare för hanteringen av säljarnas personuppgifter.

Olika aktörer, det vill säga användare, produkt- och tjänsteleverantörer och andra intressegrupper över organisationsgränserna, skapar tillsammans mervärde för verksamheten på de digitala plattformarna. Typiskt för plattformar är att olika aktörer skapar, erbjuder och upprätthåller produkter och tjänster som kompletterar varandra i olika distributionskanaler och på marknaden inom ramen för gemensamma spelregler och användarupplevelser. Nätverket medför ekonomiska fördelar som lockar till sig och binder olika aktörer till plattformarna.

Den digitala plattformsekonomin är ofta till stöd för sådan affärsverksamhet som har nått en betydande eller dominerande ställning på marknaden. Vanligen handlar det om en affärsverksamhet med en mycket liten grad av fasta investeringar, låga enhets- och transaktionskostnader samt data- och algoritmbaserade affärsmodeller. Den digitala tjänsteekonomin kan definieras som en plattformsekonomi där merparten av det som bjuds ut består av immateriella tjänster som produceras, förmedlas och konsumeras via digitala plattformar liksom ofta byggs upp med produkter eller tjänster producerade av tredje part.

De företag som har lyckats skapa plattformar där de stora massorna söker information, arbete, tjänster och varor, går för tillfället i första ledet när det gäller utvecklingen och kan på så sätt staka ut hela koncept för digitala affärsekosystem. Exempel på sådana plattformar:

• Delningsekonomi (t.ex. Airbnb)
• Plattformar i sociala medier (t.ex. Facebook, Twitter)
• Centraliserade handelsplatser (t.ex. kring resor)
• Webbplatser med prisjämförelsetjänster (t.ex. vertaa.fi och hintaseuranta.fi)

Ur konsumentsynvinkel ger plattformen en möjlighet att delta. Här kan det vara fråga om medborgarverksamhet som i hög grad bygger på sociala medier. Medborgare kan både tjäna pengar och sköta sociala kontakter på plattformen. Den organisation som äger plattformen tar hand om informationsgången och förmedlar betalningarna. En sådan förmedlarorganisations avsikt är att hos de berörda parterna skapa tillräcklig tillit när det gäller den webbaserade verksamheten. Sett ur användarperspektiv ligger plattformens värde i användarupplevelsen.

2.3 Vari ligger plattformarnas värde

I affärsverksamhet avser värde både ekonomiskt värde, kundvärde och socialt värde.  Med tanke på individens konsumtion ingår i begreppet värde såväl privatekonomiska som nationalekonomiska dimensioner.

Förutom att möta hushållets grundläggande behov har värdet på konsumtionsvaran eller tjänsten även en dimension som handlar om att särskilja sig socialt och uttrycka sin identitet i syfte att nå social status, samhörighet och skilja sig ur mängden. Den här typen av teckenvärde betonas ofta i samband med mångahanda aktiviteter i konsumtionssamhället. Således är värdet på vardagliga konsumtionsval desto högre, ju bättre det stöder individens identitet och livsstil. Den tredje dimensionen är bruksvärde eller nyttovärde som realiseras i vardagen i samband med livsaktiviteter och handlar om komfort, användarvänlighet och ekonomi. Ett väl fungerande hushåll eller ekosystem där vardagliga aktiviteter löper på smidigt, skapar värde för dess medlemmar. En fjärde form som tillskrivs värde är erfarenheter. Här är det fråga om element som skapar ovan nämnda värden, men handlar även om fysiska sinnesförnimmelser, emotionella och andliga erfarenheter liksom välbehag och trygghetskänsla.

De plattformar som erbjuder tjänster syftar även till att hos användargrupperna få till stånd en känsla av att plattformen svarar mot gruppens behov och skapar värde för användaren. Plattformarnas marknad bygger ändå i stor utsträckning på att det är användarna själva som skapar värdet. När det gäller kommersiella aktörer mäts värdet i form av ekonomiska fördelar.

De mest framgångsrika plattformarna är de som lyckas få så många företagsanvändare som möjligt att anse sig ha nytta av plattformen. Nyttan visar sig till exempel genom att användarna lockar till sig applikationsutvecklare medan applikationerna lockar till sig konsumentanvändare. En framgångsrik plattform får alltså till stor del sin kraft av nätverkseffekter.

Många av plattformarnas olika parter skapar något sådant som plattformens användare kan ha nytta av. De som skapar innehåll på plattformen kan vara privatpersoner eller organisationer. Innehållsskaparna kan samtidigt vara plattformens användare såsom är fallet i till exempel Facebook eller Youtube där användarna delar innehåll, kompletterar plattformen, samtidigt som de konsumerar innehållet på plattformen genom att läsa andras uppdateringar och titta på videofilmer som andra har laddat upp.

Traditionell affärsverksamhet bygger på att företaget vill skapa värde för kunderna med hjälp av produkter och tjänster. I plattformsekonomin är affärsverksamhetens värde det resultat som skapas i samspelet mellan olika användare och aktörer.

2.4 Plattformarna bygger på byteshandel

Det centrala i plattformsekonomin är det som plattformsanvändarna vill byta och söka, alltså information, arbete, tjänster och varor liksom det värde de genererar. Bytesmedlet är information (data), pengar och anseende.

Plattformens utvecklare och ägare använder sig av data som samlats in från olika användargrupper och söker aktivt respons om användarnas kundupplevelser för att på så sätt generera värde för sina användare och öka affärsverksamheten.

Användarvillkoren för elektroniska tjänster informerar om vad tjänsteanvändaren förbinder sig till i fråga om hur de egna personuppgifterna behandlas. Till exempel bilder som lagts upp på sociala medier kan även användas i andra syften i enlighet med tjänstens användarvillkor. Trots att tjänsteanvändaren raderar sina bilder från tjänsten kan de komma att sparas i andra tjänster.

Plattformens verksamhet handlar alltid om att samla in information (data) liksom att förmedla data mellan plattformens användare, alltså från tjänsteleverantör till konsument och konsument till tjänsteleverantör så att det aktuella syftet uppfylls. Oavsett fallet innebär dataförmedlingen en omfattande uppsättning funktioner som består av inbyggd data i själva plattformen. När det gäller behandling av personuppgifter förutsätts emellertid öppenhet. Därför ska det i samband med inloggning i olika elektroniska tjänster informeras om hur tjänsten hanterar personuppgifter.

Plattformens funktion och syfte kan även vara att byta varor och tjänster. Genom utbyte av information kan plattformsanvändarna byta innehåll, varor och tjänster med varandra. Varor och tjänster kan lika väl bytas utanför plattformen, och i regel samlar plattformen även in information om en sådan byteshandel.

Att byta varor och tjänster innebär vanligen penningbetalning i någon form. Betalningen kan ske med kreditkort eller annat betalningsmedel eller via någon annan betalningskanal. Användaren kan även betala på andra sätt. Plattformens användare kan skapa mer webbsynlighet för tjänsteleverantören bland annat genom antalet visningar och rekommendationer som i sin tur ökar tjänsteleverantörens genomslag och värde. Inom plattformsekonomin kan följaktligen uppmärksamhet, genomslag, ryktbarhet och anseende vara betalningsmedel som är jämförbara med penningbetalningar. Här används även begreppet uppmärksamhetsekonomi (attention economy). Dessutom kan användaren betala produkten antingen helt eller delvis genom att dela med sig av personlig information. Tjänsteanvändarna behöver alltså förstå att information har blivit ett betalningsmedel.

2.5 Bytesmedel i den digitala vardagen

2.5.1 Pengar

Pengar är ett lagligt betalningsmedel som vi till exempel kan betala skulder, skatter och andra avgifter med. Nyttigheter (varor) och produktionsfaktorer (arbete, kapital, naturresurser) byts mot pengar och med pengarna skaffas andra nyttigheter och produktionsfaktorer. Pengar är även mått på värde. Med hjälp av pengar kan vi uttrycka värdet på nyttigheter och även jämföra värdet på nyttigheter med varandra.

2.5.2 Information (data)

Konsumenterna tänker inte nödvändigtvis på att när de använder internet sker samtidigt handel med de personliga uppgifter som de överlämnar. Här är det fråga om att information finns i sådan form som kan läsas, delas eller hanteras maskinellt. Konsumenten betalar till exempel Google, Instagram, Facebook och otaliga andra gratistjänster genom att ge dem information (data) om sig själv och sitt surfbeteende. Följaktligen kan information som konsumenterna delar med sig av till företagen sättas i cirkulation och sedan komma tillbaka till konsumenterna i form av riktad reklam.

Insamlad data används även för att utveckla tjänster och produkter. I bästa fall kan data användas för att utveckla lojala köpares kundupplevelser och till exempel smidigare funktioner. Kort och koncist kan man säga att information om konsumenterna är en handelsvara för företagen och en central del av mekanismen bakom det digitala tjänstesamhället.

2.5.3 Tid

Den tid som spenderas i en digital verksamhetsmiljö är även ett bytesmedel. Genom att ta del av och använda, liksom rekommendera och dela blir användarna en del av gemenskapen i sociala medier och skapar samtidigt webbsynlighet för tjänsteleverantören. Det här innebär att tjänsteanvändarna betalar för sig med den tid de ägnar åt internet. Konsumenterna betalar även med sin tid när de sköter ärenden eller gör inköp på internet. Detsamma sker när man till exempel bokar en resa på internet eller fungerar som webbinnehållsskapare och delar med sig av sina resurser på plattformar. Även den tid som spenderas på att upprätthålla och uppdatera digitala enheter är ett pris vi betalar i form av tid för digitaliseringen.

3 Datanät och smarta hem

3.1 Digitaliseringen har skapat nya ekosystem

Konsumentens verksamhetsmiljö, det vill säga hushållens relation till leverantörer av digitala enheter och tjänster, kan granskas utifrån ett ekosystemtänkande.

Ekosystemtänkandet har sitt ursprung i begreppet affärsekosystem Business Ecosystems som myntats av James F. Moore. Enligt traditionellt affärstänkande bygger företagets verksamhet endast på relationen mellan företaget och kunden. Tanken har varit att ju bättre företaget kan svara mot kundens behov och med ju bättre villkor, desto framgångsrikare är det. Traditionell produktion är emellertid inte längre det enda sättet att producera handelsvaror, utan företagen fungerar tillsammans och bildar ekosystem. I den digitala ekonomin är det lönsammare att bilda nätverk, eftersom nätverkseffekterna mångdubblar de fördelar som verksamheten för med sig.

3.1.1 Plattformekonomins ekosystem

När man talar om affärsmässiga, ekonomiska eller digitala ekosystem ligger begreppet plattform nära begreppet ekosystem. Termerna anses ofta vara så gott som synonymer. Självstyrda företagsgrupper, kunder och andra aktörer beskrivs som ekosystem. Med en plattform avses i regel ett system där ett eller flera nyckelföretag kontrollerar, administrerar, styr och äger plattformsteknologin som är i gemensamt bruk, såsom telefonens eller datorns operativsystem eller en handelsplats.

Plattformsekonomin är en helhet som består av tre typer av ekosystem:

• Affärsekosystem genererar värde genom ett system, som skapar en symbiotisk relation mellan företag, forskningsorganisationer och enskilda personer, och som har organiserats kring en central idé, aktör eller plattform (ofta digital) för att skapa värde för både kunderna och de olika parterna i ekosystemet.
• Innovationsekosystem uppstår när ovan nämnda affärsekosystem behöver innovationer för att ta fram och kommersialisera nya lösningar. Innovationsekosystem byggs vanligen upp kring flera idéer och behov, och kan på ett dynamiskt sätt även använda sig av andra aktörer än företag, forskningsorganisationer och enskilda personer.
• Ovan nämnda affärsekosystem och innovationsekosystem organiserar sig på digitala plattformar. De kallas för digitala plattformsekosystem. Här handlar det om datatekniska system med gemensamma verksamhetsprinciper där olika aktörer (användare, produkt- och tjänsteleverantörer och andra intressegrupper över organisationsgränserna) tillsammans kan skapa verksamhet som ger mervärde. De digitala plattformsekosystemen ingår i en bredare uppsättning ekosystem som i hög grad definieras utifrån en ny resurs, det vill säga digitala data samt teknologier med syfte att förädla data, såsom programvara och automation.

3.1.2 Hushållets ekosystem

Hushållet med sina medlemmar och kontakter kan även ses som en typ av ekosystem. Familjen eller kollektivet/gemenskapen kan bestå av människor som bildar ett symbiotiskt värdeskapande system genom att hantera och organisera vardagen kring ett gemensamt hem eller kylskåp för att skapa värde åt både en själv och de olika parterna i ekosystemet. Hur bra en medlem mår eller en aktivitet avklaras beror på hur väl de andra medlemmarna och deras ekosystem fungerar. Samtidigt som hushållen går från att utföra hushållsarbete till att använda tjänster bildar de nätverk i allt fler riktningar. Å andra sidan bildas ekosystem kring hushållens olika lösningar när det gäller samutnyttjande.

Hushåll med bara en medlem är också ett ekosystem, eftersom det är samspelet mellan olika hushållsaktiviteter som bildar ekosystemet.

Vid tiden för ett traditionellt affärsmodellstänkande bestod hushållets ”ekosystem” av många aktörer och aktiviteter som förhandlade och handlade med enskilda affärsföretag varvid avtalsrelationerna var klara och tydliga. Vårdnadshavarna fattade köpbeslut och hanterade hushållets resurser.

Stora förändringar pågår nu när det gäller såväl affärsmodeller som hushålls- och familjemodeller. Ett tecken på denna förändring är det faktum att barn och unga i allt högre grad deltar i familjens beslutsfattande.

3.1.3 Hushåll som ekosystemets kund

När det gäller konsumtionsvanor håller digitala nyttigheter på att ersätta fysiska produkter, men för att använda databitar behövs en smart enhet inklusive applikationer. Till exempel för att sälja innehåll till avläsare förutsätts att någon har sålt avläsare till konsumenten. Att skaffa avläsare kräver att kunden har någon form av uppfattning om avläsare. Avläsarförsäljningen å sin sida förutsätter att det finns tillgång till konsumentinnehåll för dessa avläsare.

I det ovan nämnda exemplet handlar kunden med två olika aktörer. Både när det gäller enheten och innehållet behöver konsumenten följa avtal, prissättning och leveransvillkor. Ett typiskt exempel på ekosystem är datorbranschen där det handlar om att maskin- och programvaruleverantörer som är oberoende i förhållande till varandra säljer sina produkter till samma kunder. Maskinleverantören behöver programvaruleverantörer i sitt ekosystem för att nå framgång och vice versa.

När företag fungerar som ett ekosystem handlar det om att kundupplevelsen i det gemensamma ekosystemet är beroende av att alla de medverkande företagen lyckas. Företagen är alltså beroende av varandras framgång och ansvarstagande, även om de inte nödvändigtvis sinsemellan har en affärsrelation.

Ett företag som fungerar i ett ekosystem bygger sin affärsverksamhet på tanken att det lönar sig att ta hänsyn till hur det kan stötta företag och aktörer som i sin tur stöttar det egna företagets affärsverksamhet liksom hur det kan tillföra värde till sitt ekosystem. Företaget kan till exempel dela med sig av teknologisk och ekonomisk information till andra företag i ekosystemet. Det här kan gynna företaget även i sådana fall att några av ekosystemets företag är dess konkurrenter.

Sett ur hushållens perspektiv handlar förändringen om att hushållens ekosystem inte längre har att göra med enskilda företag. En enda säljare är part i ett köp medan hela ekosystemet kan påverka användbarheten eller serviceupplevelsen. Avtalspartner kan vara privatföretag, tjänster inom den offentliga sektorn eller enskilda konsumenter.

Köpet kan gälla en enhet som används för att utföra flera hushållsaktiviteter och med hjälp av flera olika applikationer. När nyttigheten är en tjänst handlar köpet och tjänstens användning i själva verket om två ekosystem som är i samspel med varandra.

4 Tekniken i smarta hem

I smarta hem är viktiga aktiviteter ofta kopplade till ett gemensamt användargränssnitt som styrs och används via husets interna nät till exempel med en mobiltelefon eller dator och delvis med distansnyckel. Systemen fungerar även via internet om man väljer det alternativet.

Olika leverantörers system, såsom styrningsautomation, jordvärmepump, luftkonditionering, AV-system och bastuugn kan vara kopplade till samma användargränssnitt. Det här förutsätter redan i bostadens byggskede bra kännedom om hur man skapar driftskompatibilitet mellan systemen. Det användargränssnitt som väljs kan styra konsumenten in i ett visst ekosystem.

4.1 Funktionsprincipen för smarta enheter

Grundprincipen för smarta enheter är att de har en liten inbyggd dator som hela tiden är uppkopplad till internet eller den kontrollcentral som finns i smarta hem. Datorn i den smarta enheten följer med sensorernas observationer och överför data via ett datanät till kontrollcentralen eller direkt via internet till en applikation som till exempel kan användas i en smarttelefon.

Den smarta enheten har i uppgift att i praktiken överföra data som sensorn har samlat in. Enheten fungerar inte bara så som en traditionell hushållsmaskin gör, utan flera tjänster har kopplats till den med hjälp av den inbyggda datorn. Den smarta enheten anger även annan information än vad som är fallet med vanliga maskiner till exempel data i realtid om värmeförbrukning eller fel som uppstår.

4.2 Applikationer och hemmets uppkopplade enheter

I smarta hem finns även applikationer för att hantera elektriska och elektroniska anordningar. Användaren kan komma hem och med hjälp av en applikation styra anordningar som är kopplade till ett datanät, till exempel knäppa på bastun, justera rumstemperatur och ventilation, kontrollera hemmets säkerhetsanordningar och även sätta igång tvättmaskinen vid lämpligt tidpunkt.

Tingens internet (Internet of Things, IoT) innebär att internet utvidgas att inbegripa enheter, anordningar och maskiner. Följden är att bostäderna förändras till smarta hem ett föremål i sänder.

I tingens internet handlar det om att enheternas sensorer samlar in och eventuellt även analyserar data från omgivningen. När man till exempel tar bort sängöverkastet dämpas belysningen och surfplattans bokapplikation öppnar det ställe där man blev senast. Kylskåpet gör utifrån tidigare köpvanor en beställning direkt till matbutiken och belysningen slocknar och tänds automatiskt när någon rör sig i rummet.

Hemmet där man bor är endast en del av en människas normala sociala miljö. De enheter som i smarta hem har kopplats till datanät kan programmeras att kommunicera med andra digitala datakällor som hushållsmedlemmarna har. Enheterna kan ges tillträde exempelvis till deras elektroniska kalender, bilens navigationsdata och tjänster i sociala medier. Smarta hem som känner till vad vi gör även utanför hemmet kan organisera saker för oss.

Livet och vardagsaktiviteter blir lättare när data och smarta enheter används i allt högre grad. Samtidigt samlas data in om konsumtionsvanor och andra vardagssysslor i uppkopplade hushåll som är valuta i tingens internet. Sådan data som föremål, ting och människor producerar blir till datapaket som ligger till grund för att skapa tjänster och rikta reklam tillbaka till hemmen. Nyckelfrågor är vem som äger data och vem som beviljar rätt att använda data.

5 Skötsel av hemmet i den digitala eran

Den digitala världen förändrar konsumismen och förändringarna är i hög grad knutna till hushållssysslor när maskiner och anordningar som används i hushållet kopplas till internet.

5.1 Digitaliseringen förändrar hemmet och aktiviteterna där

De första effekterna av digitaliseringen märktes på hemmens möblemang på 1990-talet. Då fick ADB-utrustningen ett eget rum med ett ADB-bord.

Hushållens traditionella aktiviteter har utökats med dimensioner och begrepp såsom distansnärvaro, fjärranvändning, distansarbete, användargränssnitt och datanätens teknik. Hushållen hanteras internt via datanät samtidigt som man är i kontakt med omvärlden och köper tjänster. Den här smarta verksamhetsmiljön är även en konsumtionsmiljö. Hemmen kunde kallas både ”mediehem”, ”smarta hem” och ”säkerhetskontrollerade hem”. Å andra sidan bygger aktiviteterna i hemmet på tjänsteavtal som hushållsmedlemmarna har ingått, och som i allt högre grad förutsätter datasäkerhet, dataskydd, integritetsskydd samt förståelse för konsumentens rättigheter och ansvar.

I de smarta hemmen utförs i allt större utsträckning sådana saker via internet som tidigare sköttes utanför hemmet såsom bankärenden och avtalshantering samt olika inköp och social samvaro. Hemmens mediekanaler används för att publicera innehåll, umgås med andra, idka handel och påverka i samhället. För att kunna delta och använda medier i realtid krävs att konsumenten äger nödvändiga enheter, har tillgång till applikationer och tjänster liksom klarar av allt det tekniska.

Samtidigt som det blir allt större variation på aktiviteterna i hemmet består vissa grundläggande uppgifter. Man tillreder och konsumerar mat i hemmen liksom tvättar och städar samt tar hand om otaliga andra hushållsarbeten, precis om förr. Å andra sidan skapas det tjänster för traditionella hushållssysslor som underlättar vardagen.

När den digitala världen finns överallt, måste konsumenterna klara av att ta hand om de produkter och tjänster som används i hemmen samt all data som knyter an till dem. Det här innebär att ha förmåga att bedöma den här typen av data ur många olika synvinklar.

5.2 Vardagssysslor digitaliseras alltmer

Hemmets nödvändiga vardagssysslor kan man utföra själv eller köpa i form av tjänster. Sådana vardagssysslor är till exempel mathushållning och måltider, klädvård, städning, ärendeskötsel och anskaffningar, underhåll och reparation av hemmets maskiner samt vård och omsorg. Andra sysslor i vardagen är bland annat att sova och vila, ha fritid, följa medier och sociala medier och publicera innehåll, ha socialt umgänge och fritidsaktiviteter samt studera och jobba.

Att hantera hushållet är summan av många saker. Tingens internet blir en del av hemmen ett föremål i sänder för att underlätta vardagssysslorna men det här utgör en utmaning för konsumenterna som ska välja enheter och tjänster till dessa smarta hem. Enbart med tanke på hushållsmaskinerna är helheten svår att hantera och bemästra. Tillverkarna marknadsför paketlösningar. Konsumenten har svårt att veta huruvida olika tillverkares maskiner är kompatibla och kan användas med varandra. I praktiken är konsumenten ofta hänvisad till en enda tillverkare varvid valfriheten eller konkurrensfördelarna uteblir. Men det att hemmen fungerar självständigt och via ett enda system ligger dock ännu långt fram i tiden.

Det är fortfarande komplicerat att få rätt inställningar på de enheter som avser att underlätta vardagen och konsumenten förväntas ha god datateknisk kompetens. För att använda enheterna krävs ofta ett användarkonto och en kontrollcentral som är uppkopplad till internet och även kan anslutas via Bluetooth. Idag fungerar merparten av hushållsmaskinerna via hemmets WLAN men även en Bluetoothanslutning mellan två enheter är i bruk. När användarkontot har skapats är det alltså dags att ställa in enheternas anslutningar som sker olika på olika enheter. Det behövs således klara och tydliga instruktioner. Dessutom behöver konsumenten komma ihåg många lösenord.

6 Smarta lösningar hjälper hushållen

Här presenteras några exempel på de lösningar som erbjuds för att sköta hushållet.

6.1 Mathushållning och måltider

Tjänstefieringen flyttar matinköp och mathushållning till internet. En applikation styr den personliga måltidsrytmen, bedömer energibehov och näringsintag. Smarta enheter gör det möjligt för konsumenten att ta i bruk en applikation som styr vad man äter. Det sker genom att applikationen sammanställer en daglig näringsrekommendation enligt den profil som konsumenten har skapat. En matkassetjänst kan leverera hem de råvaror som behövs.

Genom att trycka på en knapp ger tjänsten och dess måltidsapplikation konsumenten recept på dagliga måltider, tillredningsanvisningar och en inköpslista. Konsumenten tillreder dagens måltider från grunden, använder förbehandlade och färdigt skurna produkter eller äter hos företag med måltidstjänster i närområdet. I applikationstjänsten kan även ingå andra tjänsteleverantörer såsom restauranger eller caféer, och samma avtal gäller då även deras tjänster.

Enheternas inbyggda sensorer skickar information till kontrollcentralen som identifierar hur en enhet behöver justera sig själv. På så sätt kan man tillreda och förvara livsmedel liksom diska så att till exempel så lite tid, energi och vatten som möjligt förbrukas. En sådan enhet är ändå inte uppkopplad till internet utan i det här fallet menas med smart enhet att den använder sig av sensorteknik.

Exempel

• Kylskåpet behöver mer nedkylning till exempel när nya livsmedel precis har ställts in i kylen, kylskåpsdörren har stått öppen längre än vanligt eller det har varit strömavbrott.
• Köksfläkten kan ha en sensor som upptäcker när matlagningsoset ökar och justerar fläkten till en lämplig effekt som suger bort ånga och os.

Uppkopplade köksmaskiner

Det sägs att det blir enklare att hantera vardagen när hushållsmaskinerna är anslutna till internet eftersom hushållsarbetet då blir snabbare och effektivare. Konsumenternas ugnar och diskmaskiner designas med egenskaper som gör det snabbare att baka, ugnssteka eller diska. De uppkopplade enheterna kan styras varifrån som helst via en applikation. Köksenheterna instruerar användaren i hur maten tillreds i ugn och på spis eller om kylskåpets livsmedelsförvaring.

Exempel på uppkopplade smarta enheter som används vid matlagning

En applikation som laddas ned till telefonen kan användas för att styra traditionella vitvaror såsom ugnar, hällar, frysar och kaffekokare. Användaren kan till exempel på distans sätta igång ugnens förvärmning eller kontrollera i vilket skede diskmaskinens program är. Om det behövs kan programmet avbrytas.

När råvarorna har ställts in i ugnen så ugnssteks maten automatiskt i enlighet med valt recept från smarttelefonens kokbok. En helautomatisk kaffemaskin kan för sin del brygga precis en sådan dryck som beställs ur applikationens sortiment.

Applikationen är även på många andra sätt till nytta såsom instruerar och ger tips om hur maskinen ska användas och rapporterar fel direkt till en serviceverkstad.

Olika maskintillverkare har applikationer med färdiga recept som applikationen och ugnen instruerar hemmakocken att tillreda. Måltiden kan väljas utgående från hushållets storlek, och applikationen visar automatiskt en inköpslista för besök i matbutiken.  Applikationen instruerar vid matlagningen, och när till exempel huvudrätten ställs in väljer ugnen de rätta inställningarna för att ugnssteka rätten.

Enheterna kan vara självdrivna när det gäller energikonsumtion och feldiagnostik. En enhet följer då med den egna energiförbrukningen liksom justerar den om det behövs. Samtidigt minskar elförbrukningen. Om problem uppstår kan kylskåpet meddela reparatören var felet ligger. Är det även kylskåpet som kontaktar reparatören? Om det har bildats is i kylskåpet kan det automatiskt frostas av.

Kylskåpet kan skicka en påminnelse till din telefon om att gå till matbutiken. Eller om en matkassetjänst är i bruk kan kylskåpet skicka en inköpslista på sådana livsmedel som saknas direkt till butiken som levererar hem inköpen. Du får tillgång till internets hela receptutbud via kylskåpets inbyggda dator. I bästa fall kan kylskåpet självmant föreslå en måltid till dig utifrån observationer kring dina matvanor. Utöver att fungera som en kyl kan kylskåpet ha andra funktioner som underlättar vardagen. På begäran ger kylskåpet väderleksrapport, dagens nyheter och familjemedlemmarnas kalenderanteckningar.

6.2 Boende och renhet

I allt vårt boende ingår husteknik, säkerhet, att hålla rent, kläder och textiler, städmaskiner och apparater. Enheterna följs upp och energiförbrukningen visas för till exempel kylskåpet, tvättmaskinen eller torktumlaren. Systemet följer även vattenförbrukningen.

Hus- och säkerhetsteknik

Numera ser man till att belysningen är energieffektiv till exempel genom att använda LED-lampor. I smarta hem kan belysningen styras trådlöst från samma system som all annan teknik som knyter an till vårt boende. Belysningsreglage som fungerar med trådlös kontakt kan installeras på väggen i stället för att dra elledningar. 

En videokanon kan kopplas till samma gränssnitt som belysningen, det vill säga när du använder projektorn, släcker systemet belysningen, sänker gardinerna, startar projektorn och sätter igång DVD:n. När videokanonen inte är i användning reflekteras en bild på väggen som ser ut som en tavla. Det audiovisuella systemet kan från olika ljudkällor dela underhållning via högtalare som placerats runtom i huset.

Uppvärmningen kan ske på olika sätt, till exempel med jordvärme och solvärme som tas tillvara med hjälp av solfångare. Systemet beslutar automatiskt vilkendera uppvärmningsformen den använder vid olika tillfällen. Den boende kan via systemet övervaka att pumpen fungerar och via samma gränssnitt justera den primära uppvärmningsformen om det behövs.

Olika säkerhetslösningar fungerar även via samma system som således utlöser larm om till exempel översvämningssensorerna under tvättmaskinen reagerar på fukt, rörelsesensorer upptäcker inbrott eller brandvarnarna känner av rök. Ytterdörrarna har digitalt lås som öppnas och stängs med en elektronisk nyckel som kommunicerar med systemet. Den elektroniska nyckeln kan även användas för att aktivera hemmaläge eller bortaläge på annan husteknik.

Hushållsskötsel

Textilier och ytmaterial har smarta egenskaper. Golvytor kan till exempel utvecklas till att bli smutsfria.

Smarta textilier tar emot och reagerar på information från omgivningen. I praktiken kopplas sensorer och elektronik till produkterna eller så skapas produkter av smarta material med egenskaper som förändras när det sker förändringar i omgivningen. Bärbar kroppsnära teknologi kan även kopplas upp till internet och olika tjänster.

Enheterna instruerar användaren att välja rätt program i tvättmaskinen och torktumlaren. Användaren ger tvättmaskinen information om hur smutsig tvätten är. Om plagget har använts bara en eller två gånger använder maskinen mindre tvättmedel, vatten och tid. Däremot om plagget är smutsigare än vanligt eller har en viss typ av smuts ges sådan information till tvättmaskinen som ger plagget en mer effektiv behandling.

Tvättmaskinen och torktumlaren är kopplade till varandra. Således har torktumlaren via internet fått information om hurdan tvätt som kommer från tvättmaskinen och den kan automatiskt ställa in ett lämpligt program.

Det finns även smarta robotdammsugare, och för att styra dem kan man ladda ned en applikation via appbutiken till telefoner med olika operativsystem.  Var man än befinner sig kan man med hjälp av applikationen sätta igång robotdammsugaren för att städa golven i hemmet.

I applikationen samlas även annan information om robotens aktiviteter såsom historik över när roboten har städat, hur länge och hur många kvadratmeter. Vissa har en funktion där robotdammsugaren håller i en karta och visar området som den har dammsugit.

6.3 Hemmets datahantering och ärendeskötsel

Information om smarta hem och de som bor där, såsom bilder, finns lagrade i molnet och det är svårt att klara sig utan molntjänsten.

När hemmets data eller program lagras i molnet finns de inte tillgängliga på hushållets egna datorer eller smarta enheter utan på en server hos det företag som tillhandahåller molntjänsten. De boende, eller de i hemmet som har fått användarrätt, kommer åt informationen via uppkopplade datorer och mobila enheter så gott som när och var som helst. I praktiken består molnet av en grupp servrar som är sammanlänkade via internet.

Hushållen erbjuds tjänster, program och data via molnet. E-posten är den mest bekanta molntjänsten. När e-postmeddelanden finns i molnet har de lagrats på tjänsteleverantörens server. Därifrån kan de läsas via internet såväl på en bärbar dator, surfplatta som smarttelefon eller laddas ned till en dator.

I smarta hem finns elektroniska kalendrar, applikationer för sociala medier, Office 365, OneDrive, Dropbox samt en rad andra molnbaserade tjänster för att lagra och överföra dokument och data.

I molnet lagras även data från många bärbara kroppsnära enheter (wearable tech) som följer med användarens hälsodata och det går till exempel att följa med det dagliga antalet steg via smarta enheter eller på en bärbar dator.

De automatiska säkerhetskopiorna finns också ofta i molnet.  För att komma åt informationen gäller det att vara välorganiserad i fråga om användarnamn och lösenord. Molntjänsternas marknadsförs med deviser om att information och program är i säkerhet även om datorn går sönder eller blir stulen.

I smarta hem används molntjänster för informationsdelning eller hushållets interna arbetsfördelning. När dokument och program finns i molnet kan alla de människor som har tilldelats användarrätt se och använda dem. Textdokument som till exempel har delats i Google Drive kan samtidigt hanteras av flera människor, även om familjemedlemmarna skulle befinna sig på olika håll i världen.

Molntjänsten används uttryckligen som ett lager i merparten av hushållen. Alla som har tillträde till molntjänstens album kan se på bilder och videor som har lagrats där. Bilder och videor kan läggas ut för alla att se eller så kan de skyddas bakom ett lösenord.

När en molntjänst ska väljas är det viktigt att konsumenten tänker på sin personliga information och integritet och hurdant behov av skydd det finns. Videofilmer som laddats upp på till exempel Youtube finns på internet, och eftersom de sannolikt är avsedda för allmän beskådning behöver inte innehållet utan bara användarkontot skyddas. Användarnamn och lösenord bör användas för att skydda personlig e-post, privata bilder och dokument eller programvara.

Om det behövs ännu starkare skydd, kan man välja en tvåstegsidentifiering. Då kan man logga in från en ny enhet bara genom att ange en kod som skickas till ett visst telefonnummer.

Med tanke på smarta hem är en av de viktigaste frågorna ifall konsumenten själv kan välja om informationen lagras i molntjänsten eller om de stannar helt i konsumentens besittning. När smarta hem tar i bruk molnet och ingår avtal är det viktigt att beakta molntjänstens

• tillförlitlighet och långvariga drift
• datasäkerhet
• avtalsvillkor och priser
• hemland, eftersom det har betydelse med tanke på lagstiftningen kring dataskydd och personlig integritet

Molntjänster gör det möjligt att jobba och studera på distans.

6.4 Daglig ekonomi

Digitaliseringen av banktjänsterna har fört med sig att förutom banker även Fintechbolag, alltså finansteknologiska företag erbjuder tjänster.

”Betalningarna har på 2020-talet övergått till att bli applikationernas och systemens uppgift och därför har ’vi’ slutat betala. Smarta lösningar sköter betalningarna för oss mer störningsfritt och smidigt liksom är förberedda på att betalningsförmågan varierar.”

Ännu idag ingår i banktjänsterna ett betalkonto med grundläggande funktioner och kontobaserade betalningsinstrument (såsom debitkort och nätbankskoder), möjlighet att lyfta kontanter, utföra betalningstransaktioner samt elektroniskt identifieringsverktyg.

Bankerna erbjuder många tjänster i nätbanken och via en internetanslutning. I nätbanken kan bankkunden betala räkningar och följa med transaktionerna på sitt konto. Tjänsten bygger på ett nätbanksavtal som ingås med banken, varvid kunden får användarnamn och lösenord för att i nätbanken sköta bankärenden på datorn eller i smarta enheter.

Ett betalkonto med grundläggande funktioner och stark elektronisk autentisering erbjuder banken alla, förutom sådana kunder som inte har personbeteckning eller inte finns med i befolkningsdatasystemet. I sådana fall ska banken erbjuda ett betalkonto med grundläggande funktioner och en mer begränsad elektronisk autentisering för att kunden ska kunna använda tjänsterna.

Det är inte längre endast banker som erbjuder olika betalningssätt. Ny teknologi och lagreformer för med sig nya typer av verksamhetsmodeller och nya företag som erbjuder så kallade betalningsinitieringstjänster (Payment Initiation Service Providers, PIS) och kontoinformationstjänster (Account Information Service Providers, AIS).

Smarttelefonerna har applikationer för mobila betalningar mellan privatpersoner men även för att betala vid butikskassor och i webbutiker. Här är idén att överföra pengar i realtid från ett bankkonto till ett annat även om betalaren och betalningsmottagaren är kunder i olika banker.

En digital plånbok kan tas i bruk med en smart enhet, och till den ladda ned applikationer som möjliggör olika betalningssätt. I den elektroniska plånboken kan det på samma sätt som i en traditionell plånbok finnas mångahanda betalkort med olika egenskaper.

De smarta enheternas betalapplikationer utvecklas hela tiden mot betalningar i realtid. I framtiden kan konsumentens mobila plånbok vara en applikation eller grupperade applikationer där allt sådant som konsumenten väljer, jämför, köper liksom kvitton och garantier finns på ett och samma ställe.

Olika elektroniska betalningssätt:

• Betalning via abonnemangets faktura
• Inköp av olika produkter eller tjänster debiteras på abonnemangets faktura.         
• Betalningsapplikation (laddas ned till smarttelefonen för att överföra pengar från betalaren till betalningsmottagaren).
• Betalkortsdata sparas i samband med inköp och tjänster
• Utifrån sparad data görs användnings- eller tidsbaserade debiteringar
• Kontaktlös betalning (här är det fråga om att NFC-teknik, Near Field Communication, möjliggör kontaktlösa betalningar vid små inköp genom att hålla mobiltelefonen eller betalkortet med NFC-stöd mot en kontaktlös kassaterminal).                       

För kontaktlös betalning behöver konsumenten något av följande betalningsmedel: Debitkort, telefon med en applikation för kontaktlös betalning eller ett armband.

• Ett debitkort eller kombinationskort med kontaktlös funktion. Maximibeloppet för kontaktlösa betalningar, som sker utan pinkod eller underskrift, är 25 euro.
• En telefon som har de funktioner som behövs för att använda en app för kontaktlös betalning.
• Ett armband, som kan användas på olika evenemang, till exempel festivaler (som inte tar kontanter eller bankkort). Man laddar armbandet med en summa pengar som i regel kan hanteras via en webbaserad mobilapplikation.

Butikernas kassaterminaler med kontaktlös betalning kan av säkerhetsskäl med jämna mellanrum kräva att betalningen bekräftas genom att man matar in PIN-koden eller annan kod.

Pengar kan överföras till en betalningsförmedlingstjänst med bankgiro eller kreditkort. Använd betalningsförmedlingstjänster om du inte vill ge säljaren dina kreditkortsuppgifter eller om du inte har kreditkort.

Konsumenten kan via en leverantör av betalningsinitieringstjänster (Payment Initiation Services Provider, PISP) betala inköp direkt från sitt betalkonto i en bank om betalkontot är tillgängligt via webben. För att leverantören som tillhandahåller en betalningsinitieringstjänst ska få tillgång till konsumentens konton förutsätts att konsumenten uttryckligen ger sitt samtycke och tjänsteleverantören ska i regel i samband med betalningsinitieringstjänster ha identifieringsverktyg för stark autentisering såsom stadgas i betaltjänstlagen.

6.4.1 Applikationer för att följa med ekonomin                 

Mångahanda applikationer har utvecklats för smarttelefoner och surfplattor för att lättare hantera privatekonomin.

Finskspråkiga mobilapplikationer för att följa med privatekonomin är till exempel Penno och Pivo. Penno handlar om budgetering, det vill säga applikationen har utformats för att man ska följa med och analysera sina utgifter och inkomster. Den har tagits fram av Garanti-Stiftelsen. OP Gruppen har utvecklat mobilbetalningsappen Pivo för att hantera privatekonomin men där finns även erbjudanden riktade till konsumenten.

När det gäller beslut om vilken finansapp man ska välja, använda och betala med är det inte egalt till vem konsumenten överlåter kontonummer, inloggningskoder och information (big data) om sina konsumtionsvanor. Betalningsapplikationer är behändiga men man ska inte låta sig förblindas av tekniken. Innan man överlåter information om sig själv gäller det att fundera på

• vad man laddar ned?
• varifrån man laddar ned?
• vad ska det man laddar ned användas till?

Om man inte kan svara på någon av de ovan nämnda frågorna är det bäst att fundera huruvida tjänsten bara är en rolig grej eller nödvändig med tanke på att hantera penningärenden i vardagen.

6.5 Kommunikation, trivsel och samlevnad

Att använda sociala medier hemma ses som både ett hot och en möjlighet. Vi kan läsa rubriker såsom ”Sociala medier hjälper att förebygga ensamhet hos åldringar som bor hemma” och ”Så här kan sociala medier orsaka depression”. Det är svårt att säga om alla de förändringar som sociala medier fört med sig har gjort livet bättre eller sämre. Vi agerar i varje fall annorlunda än förut.

Den traditionella tanken har varit att familjen samlas kring kvällsmålet och delar med sig av dagens händelser. Idag berättar man om händelserna längs med dagen i familjens gemensamma gruppdiskussioner i WhatsApp eller Messenger. Redan innan smarttelefonernas snabbmeddelanden fanns var det möjligt att med textmeddelanden utbyta senaste nytt i realtid. Textmeddelandena är inte kostnadsfria i motsats till snabbmeddelandetjänsterna som även erbjuder en möjlighet att skapa grupper.

Å andra sidan riktas inte informationen alltid bara till familjen eller en viss kompis, utan dagens höjdpunkter delas i visuell form i Instagram eller Snapchat eller skriftligen i Facebook. När en diskussion har förts i sociala medier tas frågan inte nödvändigtvis upp senare när man träffas öga mot öga.

För några årtionden sedan samlades familjen förutom till gemensamma måltider även kring televisionen för att se kvällens frågesport eller följa med en familjevänlig serie. Numera gör tv-kanalernas och videotjänsternas egna applikationer det möjligt att titta på program via familjemedlemmarnas egna smarta enheter när de själva vill. Få sätter sig längre en viss tid framför tv-apparaten. I stället drar man sig hellre tillbaka för att i lugna och ro titta på något vid en tidpunkt som passar en själv bäst.

Tidigare spenderade barnen sin fritid tillsammans med grannens barn. Idag skickar barnen meddelanden och kommer överens sinsemellan, men även kompisarnas vårdnadshavare använder möjligheten att skicka snabbmeddelanden till gruppen. Inom gruppen är det även lätt att höra sig för om ens barn får sällskap till skridskoplan eller sandlådan.

Sociala medier har även i övrigt förändrat umgänget mellan grannar. Bostadsområdets loppmarknader och grannhjälpsgrupper på Facebook kanske aktiverar människor att lämna ett annars så tillbakadraget liv inom husets väggar. Sociala medier sänker tröskeln och gör det lätt att kommunicera.

När det gäller att hantera vardagen kan sociala medier vara en inspirationskälla men även skapa press och avund. Om man inte kommer på något att laga till lunch är det bara att gå till sociala medier där det finns en uppsjö av matbloggare, matvloggare och matinstagrammare.  Utmaningen är inte längre att hitta ett lämpligt recept utan att välja i mängden. Bilder på kläder, nyrenoverade bostäder och husdjur kan förvisso inspirera, men även väcka en känsla av att man saknar något eller inte räcker till som människa. Konsumentens mediekunnighet blir en viktig del av vardagskompetensen.

Man söker bästa praxis, alltså moderna modeller för uppfostran och omsorg. För att begränsa tiden i sociala medier har förslag framförts att man inte ska vara uppkopplad efter klockan 22 liksom en helt mediefri månad.  För att undvika för mycket av det goda har det till exempel lanserats en utmaning som handlar om att använda ”En enhet per gång”, det vill säga man uppmuntras att undvika att bläddra i telefonen samtidigt som man tittar på ett program på en bärbar dator.  Kommunikationens rytm har förändrats och för att ta oss ur det greppet krävs krafttag. Hushållets tidshantering är kopplad till användningen av medier och underhållning.

6.6 Alltmer tjänstebaserad mobilitet som bygger på digital infrastruktur

Mobiliteten, här i betydelsen persontransporter, är en av hushållens aktiviteter och utgiftsposter. Hur vi tar oss fram förändras avsevärt i och med digitaliseringen. I framtiden torde vi ta oss fram med förarlösa bilar. Dessa självkörande bilar utformas att använda sensorer och positionering, ersätta föraren med ett maskinellt visionssystem för att se föremål, planera rutten liksom att faktiskt styra och bromsa fordonet. En expert inom datavetenskap konstaterar i en tidningsintervju att bilen kommer att bli den viktigaste IoT-enheten som med sensorer och mätinstrument samlar in 4 000 GB data per dygn.

Samarbetet kring resekedjor syftar till att få en smidigare kollektivtrafik. I huvudstadsregionen togs nyligen i bruk till exempel mobilappen Whim som man kan använda för att beställa och betala för tjänster med allt från kollektivtrafik och taxi till hyrbil. Det är fråga om ett samarbete kring resekedjor som genomförs av huvudstadsregionens städer och en kommersiell aktör som mot en månadsavgift erbjuder konsumenterna mobilitetstjänster.

Avsikten är att erbjuda ett reellt alternativ till egen bil genom att kombinera kollektivtrafik och olika biltjänster helt efter användarens behov. Till mobilitetstjänsterna hör till exempel kollektivtrafik, hyrbil, cykel- och taxitjänster. Syftet är att konceptet ska göra det så smidigt och behändigt som möjligt att ta sig fram.

För mobilitet som tjänst används allmänt även termen MaaS (Mobility as a Service), och här kan man även tänka sig att mobiliteten är ett paket med allt i ett eller ”trafikens Spotify” och användarna kan inkludera allt det som de själva anser vara viktigt.

Konsumenten väljer trafiktjänster och tjänsteleverantör som sammanställer exempelvis ett mobilitetspaket till ett fast månadspris utgående från konsumentens val och avtal.

Hushållen betjänas av så kallade mobilitetsoperatörer. Den termen är inte officiell eller etablerad men används här för att göra det lättare att få en helhetsbild. Mobilitetsoperatörerna (som i samband med en resetjänst kanske bara är en förmedlare) ges möjlighet att sköta ärenden å konsumentens vägnar. Med andra ord ger konsumenten en fullmakt samtidigt som avtalet ingås.  

Lagen särskiljer tjänsterna enligt följande:

1. transporttjänster yrkesmässig transport av personer eller gods,
2. förmedlingstjänster förmedling av transporter mot ersättning med undantag för förmedling som gäller enbart tjänsteleverantörens egna transporter, och inte heller paketresa såsom avses i paketreselagen (1079/1994),
3. trafiktjänster alla offentliga eller privata tjänster eller kombinationer av tjänster i anslutning till trafik som tillhandahålls för allmänt eller privat bruk,
4. mobilitetstjänster trafiktjänster samt förmedlings-, informations-, parkerings- och andra stödtjänster i omedelbar anslutning till dem.

Tjänsteleverantören kombinerar mobilitetstjänster enligt kundens önskemål och sammanställer en helhet som erbjuds till kunden. Framöver kan konsumenten välja och ingå avtal med hjälp av exempelvis en mobilapplikation.

Resekedjor avser tjänstekombinationer såsom taxi - tåg - cykel eller cykel - kollektivtrafik - hyrbil som konsumenten får ett totalpris och en biljett för.

All slags trafik behöver alltid infrastruktur. När det gäller att paketera resekedjor handlar det om mycket mer än att beskriva fasta strukturer i digital form. Infrastruktur och data som används för mobiliteten är föränderlig information om trafik, mobilitet, position och förhållanden. Informationen syftar till att optimera transporterna och dela in dem i olika faser.

För att mobilitetsoperatörerna ska kunna kombinera befintliga transporttjänster bör nuvarande trafikoperatörer (såsom järnväg, taxi, lokala trafikoperatörer) tillhandahålla öppna webbaserade tjänster när det gäller betalningssystem liksom information om tidtabeller och transportmedlens position i realtid.

En tjänstefiering av mobilitet kunde för konsumenten utformas som en webbplats eller mobilapp där konsumenten utifrån eget tycke och smak kan välja mellan flera olika alternativ för att så smidigt som möjligt förflytta sig från en plats till annan. Konsumenterna kunde även fastställa till exempel hur många kilometer per månad de behöver taxi eller hyrbil.

I månadspaketet kan ingå mobilitetstjänster såsom kollektivtrafik, tågtrafik, busstrafik, taxitrafik och andra taxiappar, anropsstyrd kollektivtrafik, citycykel och annan hyrcykel, hyrbil och citybil, bilpool, leasingbil, parkering, car bnb (bilismens Air bnb), samåkning, flygtrafik, fartygstrafik, godstransporter samt andra tjänstenivåer såsom butikskassetjänst.

Mobilitet som tjänst anses vara en viktig del av principerna om hållbar utveckling. Tjänstefieringen av trafiken leder till mindre trafikstockningar, parkeringsproblem och utsläpp. Samtidigt som serviceutbudet ökar står konsumenten även inför en utmaning när det gäller att identifiera och hitta lämpliga transportsätt liksom ingå avtal om användning och priser.

Det här är en lösning där konsumenten erbjuds olika mobilitetstjänster under ett enda varumärke och för olika dagliga behov.  Samtidigt har konsumenten en möjlighet att välja fritt. När tjänsterna bildar ett ekosystem gagnar det även tjänsteleverantören eftersom MaaS ger dem snabbare tillträde till kundgrupperna.

Konsumentnära skräddarsydda mobilappar ger tillgång till olika bedömningssystem som hjälper konsumenten att få information om servicenivån när det gäller enskilda förare eller taxiresor. Bedömningssystemet i appen går ut på att både kunden och föraren betygsätter varandra.

En förändring sker när det gäller bilägande som i allt högre grad går mot bilanvändning via olika tjänsteleverantörer (From ownership to usership).

Delningsekonomin ökar kraftigt och allt fler är redo att dela skjuts med andra som behöver ta sig fram. Exempel på detta:

• Samåkning, reser regelbundet i samma fordon till exempel till arbetet
• Bildelning, lånar bil direkt av en annan privatperson eller ett företag via till exempel en plattform eller app. Den som hyr kan vara en enskild användare eller exempelvis ett husbolag som skaffar bilen till en bilpool.

I samband med tjänstefiering av mobiliteten är avsikten att mobilbetalningen ska vara smidig och snabb, alltså ett modernt och tidsbesparande sätt att hantera mobiliteten. En mobilbetalning tryggar även att tjänsteleverantören får sin betalning eftersom det är ett sätt att förebygga till exempel obetalda resor.

I glesbygden kör tomma bussar så gott som dagligen för att så många vill ha den servicenivå och trygghet som en egen bil ger. Om resans bokning förändras till att bli anropsstyrd kommer en helt ny affärsverksamhet att bli möjlig för taxibilar. Det här kunde leda till att taxibilarna i högre grad ständigt har kunder och kan bibehålla servicenivån i glesbygden när marknaden öppnas upp.

7 Hemautomation bygger på avtal

Vilka som helst av hemmets föremål kan vara uppkopplade smarta enheter såsom hushållsmaskiner, leksaker, golv och sängar. När konsumenterna köper en enhet köper de samtidigt en tjänst. Olika avtal knyter an till enheter och tjänster som finns i smarta hem. Även avtalen förvaras vanligen på internet.

Innan ett avtal godkänns är det fritt fram för konsumenten att välja och konkurrensutsätta tjänster. Men friheten att välja ur ett stort utbud av enheter och tjänster är dock skenbar. Om det enda som erbjuds är smarta enheter har konsumenten inget annat val än att köpa en smart enhet som är uppkopplad till internet.

7.1 Att ingå avtal är en konsumentfärdighet

Hemmets smarta enheter är inte personliga på samma sätt som en smarttelefon. Smarta enheter såsom kylskåp och tvättmaskiner skaffas för att användas av alla hushållets medlemmar, som sinsemellan bör komma överens om med vem och på hurdana villkor de gemensamma avtalen ingås.

Det går att skaffa en enda smart enhet eller ett paket som består av flera enheter och tjänster. Innan man ingår avtal gäller det att ta reda på huruvida den nya enheten och tjänsten är kompatibel med de övriga enheterna i hemmet.

Att välja bland alla alternativ liksom hantera avtalsdjungeln är en del av vardagshanteringen. Det gäller för konsumenten att fundera på följande frågor:

• Vad allt lönar det sig att ingå avtal om?
• Hur stor är min månadsbudget?
• Vad allt har jag råd med?
• Vilka blir följderna om en tjänst som påverkar det dagliga livet plötsligt slutar fungera?

Avtal förbinder dig att följa användarvillkor. Tänk igenom dina behov och vad du ska använda tjänsten till. Först därefter kan du avgöra om den smarta enheten och tjänsten är lämplig för dig.

De viktigaste frågorna i avtalet är priset på tjänsten och betalningsvillkor. I avtalet fastställs om avgifterna debiteras automatiskt från kontot eller om en faktura skickas. 

Pengar debiteras inte nödvändigtvis alltid för att använda en tjänst utan även information (data) kan vara ett bytesmedel. I avtalet bör nämnas om den smarta enheten samlar in användningsdata som tillverkaren använder i analyser och marknadsföring. Tillverkaren kan även använda insamlad data för att utveckla enheter som är alltmer skräddarsydda och bättre svarar mot konsumentens behov.

Avtal som gäller standardiserade produkter och tjänster är samma för alla. Däremot är sådana avtal som gäller personliga, ständigt föränderliga tjänster mer komplicerade såsom ett kylskåp som känner till dina matvanor.

Konsumenterna bör se efter i avtalet vem som ansvarar för datasäkerheten och tjänstens uppdateringar. Det är också viktigt att konsumenten reder ut hur, när och till vilket pris avtalet kan avslutas liksom tjänsten eller produkten bytas till någon annan. Ett tidsbundet avtal har sina särdrag eftersom det inte kan ändras eller sägas upp medan avtalet är i kraft. Konsumenten bör känna till hur avtalsvillkor ska tolkas.

7.2 Avtal är ofta komplicerade

När det gäller komplicerade avtal kan både unga och mer erfarna konsumenter behöva utomstående hjälp.

Här följer ett exempel på ett typiskt villkor som kunderna i många situationer förbinder sig vid när de tar en tjänst i bruk: ”När du loggar in och använder tjänsten bekräftar du att du har läst och förstått användarvillkoren samt att du accepterar dem inklusive licensavtal och dataskyddspraxis liksom alla andra villkor som vi eventuellt informerar om på vår webbplats.”

Konsumenterna känner inte alltid till innehållet i villkoren för de tjänster som de använder. I villkoren finns många faktorer som minskar transparensen och insynen. Exempel på hur avtalsvillkor i praktiken kan se ut:

• avtalsvillkoren kan vara långa och svåra att förstå
• språket i villkoren kan vara otydligt eller tekniskt och juridiskt fackspråk som en genomsnittskonsument har svårt att förstå
• villkoren kan vara undangömda i långa dokument eller kräva att konsumenten klickar eller bläddrar igenom flera länkar eller sidor
• villkor som är viktiga för konsumenten kan vara finstilta eller ha en otydlig font
• konsumenterna överbelastas med information varvid det blir svårt att identifiera de viktiga punkterna i villkoren
• konsumenterna får inte nödvändigtvis ta del av villkoren innan de loggar in i tjänsten

Bristen på insyn och öppenhet kan orsaka konsumenterna ekonomisk och icke-ekonomisk skada. Hur kan situationen förbättras? Hurdana förändringar i användningsvillkoren kan hjälpa konsumenterna att avgöra vad följderna blir av att godkänna avtal och fatta medvetna beslut?

7.3 Hushåll som beställare av smarta produkter, tjänster och innehåll

När hushållen använder sig av de möjligheter som digitaliseringen för med sig behövs i regel såväl en enhet som en tjänst. Säljaren är skyldig att informera om huruvida enheter och tjänster liksom tekniken är kompatibla. Säljaren ska ge konsumenten klar och tydlig liksom allomfattande och aktuell information om enheternas funktioner och eventuella begränsningar när det gäller tillgång på tjänster som knyter an till dem.

Ofta köps digitala tjänster på distans, det är alltså fråga om e-handel där köparen och säljaren inte samtidigt är närvarande. Både marknadsföringen och själva handeln sker helt digitalt.

Nedan finns länkar till webbplatser med olika myndigheters information om konsumentskydd när det gäller digitala produkter och tjänster samt vid köp av dem:

• Telefon- och bredbandsabonnemang
• Försäljning och köp av tv-apparat
• Elavtal
• E-handel, post- och telefonförsäljning
  

8 Dataskydd och datasäkerhet i smarta hem

Kommunikationsverket har sammanställt kapitlet om dataskyddet och datasäkerheten i smarta hem.

De som använder smarta enheter och applikationer bör få veta hurdan information som samlas in om dem och till vilket ändamål. Säljs användardata vidare? Användarna borde ges en möjlighet att hindra att deras information samlas in, lagras och delas, om de så vill. Det här borde inte vara ett hinder för att enheten används till det avsedda ändamålet.

Det vore bra om privat information samlas in bara efter behov. Syftet kunde till exempel vara att säkerställa och utveckla kommunens eller stadens hälsotjänster. De som använder enheterna blir inte hjälpta av att användardata samlas in bara för säkerhets skull eller för att säljas vidare. När information samlas, lagras och sparas på ett vettigt sätt minskar risken för identitetstölder om till exempel den privata information som finns i en smart enhet hamnar i händerna på brottslingar.

Närmare information om dataskydd finns på dataombudsmannens webbplats. 

När en smart enhet skaffas till ett hushåll ska den förutom att den är till nytta även vara säker och behändig att använda. Det är bra om konsumenterna kräver datasäkerhet som en självklar funktion när det gäller IoT-produkter, och med detta i åtanke fattar det slutliga köpbeslutet.

Avsikten med datasäkerheten:

• Informationen är konfidentiell. Sådana aktörer hindras att ta del av informationen som kunde använda den mot personen som informationen gäller.
• Informationen och tjänsten hålls intakt (consistency). Okontrollerade förändringar av informationen har blockerats. Datatekniken gör det som den är avsedd för.
• Tillgång till informationen och tjänsten. De som har rätt att ta del av informationen och de datatekniska tjänsterna beviljas tillgång när det behövs.

Datasäkerheten upprätthålls med hjälp av dataskyddskontroller, det vill säga med fastställda rutiner och teknik. Om de som använder datateknik litar på varandra i hög grad behövs inga formella dataskyddskontroller. Principen är emellertid att IoT-produkterna är uppkopplade till datanät och ofta behöver de även internet för att fungera korrekt. Det finns alltid opålitliga aktörer på internet.

Det typiska är att kriminella försöker inkräkta på hushållens dataskydd. De bryr sig inte om vem som är deras offer eller till vad offret använder datateknik och IoT-enheter. Kriminella letar efter fel i allmänt använd datateknik som de i illvilligt syfte kan använda sig av. De använder sig av program som automatiskt kartlägger de enheter som kan nås via internet och försöker använda kända metoder för att göra dataintrång. Det tar ungefär 60 sekunder att bryta sig in när en sårbar IoT-enhet ansluts till internet.

För de boende i smarta hem kan dataintrång få följder:

• Den smarta enheten slutar fungera. Det går inte nödvändigtvis längre att få den att fungera.
• Information som finns i den smarta enheten läcker ut på internet, det vill säga kränker den boendes integritet. Vem som helst kan till exempel se bilden som en hackad webbkamera visar.
• Den smarta enheten fungerar långsammare än vanligt eller låter bli att utföra vissa funktioner.
• Kriminella pressar de boende på pengar för att de ska ge tillbaka kontrollen över den smarta enheten.
• Teleoperatören kommer att kontakta den boende för att ta reda på vad den skadliga datatrafiken som observerats på abonnentens anslutning beror på. Teleföretaget kan stänga av abonnemangets trafik om den boende inte får bort orsaken till den skadliga datatrafiken eller enheten som orsakar den.

Kriminella kan ta sa sig in i hushållens enheter om de boende inte har skött om enheternas datasäkerhet. Exempel på de vanligaste försummelserna som konsumenten har ansvar för: Enheternas fabriksinställda lösenord har inte bytts ut eller användarna ställer in svaga lösenord på enheterna som det är lätt att gissa sig till.

Standardlösenord borde alltid bytas ut mot starka individuella lösenord, men alla användare gör inte alltid det. Således finns det en massa enheter ute i världen som man kommer åt med samma lösenord. Kriminella får kännedom om standardlösenord genom att läsa enheternas manualer eller analysera enheternas programvara. När brottslingarna känner till lösenordet för administrationsgränssnittet kan de göra vad de vill med enheten.

Kriminella använder sig av program som automatiskt testar korta och allmänt förekommande lösenord (såsom ”password” eller ”abc123”) för att logga in i enheternas administrationsgränssnitt.

Få IoT-enheter uppdaterar programvaran automatiskt, det vill säga i regel behöver användaren åtminstone trycka på knappen ”uppdatera programvaran nu” i enhetens administrationsgränssnitt. Användarna har svårt att få information om och när de ska uppdatera enhetens programvara. När brottslingar kommer på hur de kan använda sig av programvarans brister kan de i värsta fall göra precis vad de vill med enheten.

Det kan finnas kända svagheter i enheternas programvara men enheternas tillverkare ger inte ut uppdateringar som skulle korrigera felen. Tillverkarna kan också korrigera bara en del bristerna. Kriminella kan rentav föra in skadliga program i enhetens programvara redan i fabriken. De kan muta någon av fabrikens anställda att lägga till ett skadligt program i programvaran varifrån det kopieras till alla enheter som tillverkas vid fabriken, eller så kanske de lyckas hacka in i fabrikens datasystem och själv lägga till det skadliga programmet.
(Kapitlet ovan har sammanställts av Kommunikationsverket.)

8.1 Minneslistor för hemmets dataskydd 

Innan du köper en smart enhet

• Välj en produkt om tillverkaren lovar ge ut programuppdateringar som korrigerar sådana brister som gör enheten sårbar. All programvara har fel och brister. Det avgörande är vad som görs när bristerna uppdagas.
• Välj en produkt med bara sådana funktioner och egenskaper som du behöver. Frestelsen är stor att användaren låter bli att på ett fullgott sätt skydda onödiga egenskaper. Överflödiga egenskaper ökar dessutom helt i onödan risken för att enheten blir sårbar.
• Välj en produkt med begripliga bruksanvisningar.
• Överväg vilket datanät du ansluter enheten till. En bra lösning kan vara att ha en egen internetanslutning och internt datanät för IoT-enheter i stället för att koppla upp dem till hemmets vanliga internetanslutning. Ett eventuellt dataintrång i den ena internetanslutningen kan då inte störa användningen av den andra anslutningen.

Instruktioner för att ta i bruk en smart enhet:

• Läs bruksanvisningarna. Följ dem.
• Om tillverkaren inte har avsett att enheten kopplas direkt till internet, så gör inte det. Koppla upp en smart enhet så att det mellan enheten och internet finns en maskin som fungerar som brandmur.
• Byt alla lösenord som du kan byta. Om du litar på dina familjemedlemmar och de gäster som besöker ditt hem kan du skriva de nya lösenorden på en lapp och tejpa fast den till exempel på sidan av enheten. Ett säkrare sätt, som kräver mer noggrannhet, är att använda programvara för att spara lösenorden (så kallade lösenordshanterare eller password manager)
• Uppdatera enhetens programvara såsom finns beskrivet i bruksanvisningen. Om det är möjligt, ställ in enheten så att den i fortsättningen uppdateras automatiskt.
• Avaktivera de av enhetens egenskaper och funktioner som du inte använder.
• Om det till den smarta enheten även hör en webbtjänst byt även dess lösenord och försäkra dig om att tjänstens dataskydd är aktiverat.

Se till drift och underhåll

• Kontrollera regelbundet uppdateringar för enhetens programvara. Om du har aktiverat automatisk uppdatering, kontrollera att inget har gått fel i samband med uppdateringarna. Om det inte är möjligt att uppdatera automatiskt, kontrollera regelbundet om det finns nya uppdateringar och installera dem.
• Ta de meddelanden på allvar som enheten visar. Om enheten visar ett meddelande om fel, ta reda på orsaken till felmeddelandet.
• Tillverkaren avslutar i sinom tid sitt stöd för enheten. Sluta använda enheten senast när tillverkaren inte längre erbjuder uppdateringar för programvaran.

Radera all data innan du gör dig av med en smart enhet

• Ta till vara data som du fortfarande behöver.
• Eller ta loss sådana minnen som kan tas loss för hand. Om du vill kan du använda minnena på nytt i en annan enhet eller förstöra dem på ett datasäkert sätt.

Det lönar sig att vara på alerten när smarta enheter som riktar sig till barn skaffas. Till exempel en del leksaker kan spara det som någon säger till dem och sedan skicka informationen till internet för analys så att det ser ut som om leksaken reagerar på det som sagts till den. Det här är något som är möjligt att genomföra på ett datasäkert sätt och med hänsyn till personlig integritet, men tyvärr har brister uppdagats när det gäller båda dessa aspekter.

När det kommer till smarta enheter som föräldrarna kan använda för att till exempel få fram barnens position, ska datasäkerheten och integritetsskyddet säkerställas med tester.

• Informationssäkerhet nu! 
• Ota esineiden internetin suojauskeinot haltuun (Lär dig skydda tingens internet)
• Dessa element medför fungerande IoT
• Omakynä: Meidän täytyy keksiä säännöt IoT:lle (Vi behöver ta fram regler för IoT)
• Informationssäkerhetsanvisningar och -tips
• Langattomasti, mutta turvallisesti (Trådlöst men tryggt och säkert) Langattomien lähiverkkojen tietoturvallisuudessta (pdf) (Om datasäkerheten för trådlös WLAN)
• Tietoturvavinkkejä henkilökohtaisten pilvitallennuslaitteiden turvallisempaan käyttöön (pdf) (Dataskyddstips för tryggare användning av personliga molnlagringsenheter) 
• Verkossa liikkujan työkalupakki – Toimi turvallisesti ja vastuullisesti (pdf) (Webbanvändarens verktygslåda – Agera säkert och ansvarsfullt) 
• Trygg användning av tjänster 

9 Att lära sig bo i smarta hem

Den största utmaningen med tanke på undervisning, fostran och livslångt lärande är att människor riskerar att bli marginaliserade om de inte har tillräckliga färdigheter som informationssamhället kräver när det gäller sådan kommunikation och vardagshantering som bygger på artificiell intelligens.

De som bor i smarta hem är precis lika lätta att påverka som alltid förr när de besöker webbutiker, sociala medier, innehålls- och underhållningstjänster liksom recepttjänster och söktjänster där de stöter på beroendeframkallande och lockande produkter och tjänster.

Vad lär vi barnen om artificiell intelligens eller hur man ska använda internet och hurdana modeller ger vi barnen när det gäller internetbeteende och konsumtion. Barnen behöver färdigheter för att agera i den digitala världen eftersom det inte finns digitalt infödda (digital native) som lär sig allting av sig själv.

9.1 Hemuppfostran i en digital vardag

Var lär man sig vardagskompetens? Människan har en djupt rotad tanke om att frågor som knyter an till hemmet lärs ut hemma och via barns hemkulturer. Det är föräldrarnas och vårdnadshavarnas skyldighet och rättighet att fostra barnen och ta hand om de familjemedlemmar som behöver hjälp. Vi har traditionella uppfostringsmönster som vi har följt sannolikt i årtusenden. Vardagliga färdigheter har lärts ut i hemmet och man har lärt sig genom att göra. Det här är något som fungerar bra så länge samhället förändras i långsam takt.

Skolsystemet har för sin del skött om att undervisa i nya eller sådana färdigheter som behövs utanför hemmet. Även i läroämnet huslig ekonomi har den grundläggande tanken varit att man redan har lärt sig grundläggande saker i vardagen medan undervisningen i huslig ekonomi har byggt vidare på dessa vardagserfarenheter.

Många undersökningar visar att den positiva utvecklingen som pågått länge när det gäller finländarnas välfärd har stannat upp efter lågkonjunkturen på 1990-talet. Familjens ekonomiska situation kan leda till att barnen hamnar utanför en livsstil liksom aktiviteter som har ansetts vara normen i samhället. Barnet ser sin konsumtion som en social kraft. Barn köper, byter och ger olika saker till varandra. Bytesrelationer och att turvis sälja och köpa finns med i leken och bland lekkamraterna. Ifall konsumtionens betydelse ökar och möjligheterna saknas såsom att vissa barn inte har någon del i digitaliseringen kommer de att hamna utanför.

Samtidigt har hemmen fått det allt svårare att fostra sina barn. Det finns allt mindre tid för uppfostran och samvaro med barnen. Å andra sidan funderar man kring huruvida vår uppfattning har förändrats i fråga om hur mycket tid vi borde spendera med barnen.  Distansarbete gör det möjligt att jobba hemma och även oavlönat övertidsarbete hemma har ökat. Det här tar tid och emotionell närvaro från familjen varvid barnen spenderar mer tid ensamma eller sinsemellan.

I den digitala eran samlas data in om hur barn väljer utifrån önskemål och behov. Informationen används för att göra barnen delaktiga, väcka deras habegär och styra deras agerande.

Kommersiella aktörer syftar inte till att dämpa barnens habegär, utan tvärtom bejaka dem. Relationerna mellan barn och företag väcker även etiska spörsmål. I dagens smarta vardag har fostrarna inte ännu hunnit skapa sig en färdig handlingsmodell, och inte heller någon psykologisk fostringstradition.  Alla vuxna och fostrare måste efter bästa förmåga själv fundera på hur barnens vardag bland smarta enheter ser ut och besluta om hurdan konsumism vi skolar in våra barn i.

Tekniska hjälpmedel kommer väl till pass även när det gäller fostran och omsorg men deras användning kräver att diskussioner förs om etik och ansvar. Till stöd för barnens omvårdnad och vägledning har det utvecklats sådan webbaserad övervakning som bygger på (plats)data och föräldrarnas närvaro på distans. För att följa med åldringar och andra i behov av vård och omsorg finns numera olika övervakningsenheter som ökar deras säkerhet och trygghet.

Barndomen och hemmets vardag förändras för att samhället förändras. Digitala spel, internet och telefoner utgör en arena för barnen där de kan röra sig bortom vuxenkontroll. Samtidigt som digitala medier gör innehåll tillgängliga för barn som de behöver hjälp för att hantera, ger detta även en möjlighet att hålla kontakt med föräldrarna och söka trygghet.

9.2 Barnens uppväxt och utveckling i en smart vardag och miljö

När det gäller hemuppfostran är det viktigt att fundera kring hur våra värderingar som styr uppfostran ser ut i den alltmer digitaliserade världen. Hurdana vuxna vill vi att våra barn blir? Hurdana mål har vi satt upp för barnen?

Digitaliseringen för med sig osäkerhet även för fostrarna. Därför finns det anledning att polera vår uppfattning om hur en konsumentfostran som visar vägen till ett bra liv borde se ut liksom dess mål och bästa metoder.

Digitaliseringen har förändrat och kommer ännu under de närmaste åren att fortfarande förändra vardagslivet i så hög grad att det inte är självklart vem eller vad som sköter om liksom har omsorg om barn och hushåll. Medierna som via smarta enheter ständigt är närvarande i barnens vardag är en av fostrarna i den digitala eran.

Basomsorgen förändras när det går att följa med till exempel barnens sömn, måltider och utomhusaktiviteter med hjälp av smarta enheter. Det utvecklas ständigt nya enheter som avser att ta hand om och förse barn med förströelse.

I hemmen utförs i allt högre grad sådana sysslor som tidigare utfördes utanför hemmet såsom att göra inköp, sköta penningaffärer och bekanta sig med nya människor.  Det är de vuxnas sak att bedöma vilka av den smarta teknologins influenser och modeller som barnen borde skyddas från. Fostrarna behöver kunna avgöra hur det går bäst att stöda barnens utveckling med hänsyn till åldern och vilka saker man lär barnen i vilken ålder liksom hurdana erfarenheter barnen ska ställas inför. Efter att den bedömningen har gjorts borde fostrarna ha en uppfattning om hurdana smarta enheter som erbjuds i vilken ålder.

När det gäller digitaliseringen skiljer sig fostrarnas attityder. En del vill låta barnen använda de nyaste enheterna och innehållen så tidigt som möjligt, medan andra föredrar att skydda barnens traditionella barndom som är fri från allt det digitala.  Ur ett uppfostringsperspektiv är det, precis som tidigare, nödvändigt att fundera kring: Vilka är de färdigheter som är till nytta i det digitala samhället och i hur stor utsträckning ska barnen övas in i dessa? När man lär ut vardagliga färdigheter är det viktigt att fundera kring hurdana hushållssysslor och vardagliga uppgifter som tränar upp barnen att klara sig i vuxenvärlden. Digitaliseringen inverkar även på uppförandet som i hög grad tas efter utifrån den modell som vuxna visar. Samarbetet mellan hem och skola sker även på internet. Därför behöver man inom familjen komma överens om hur man följer med barnets skolarbete.

Hur ser utbudet ut när det gäller metoder för att fostra barn med tanke på den digitala världen? Och hur uppmuntras barnen inom den ramen att agera och uppföra sig ”rätt”? Vad gör vuxna när barnen beter sig riskfyllt eller dåligt i en digital verksamhetsmiljö?

Barnens välbefinnande har undersökts med hjälp av narrativa undersökningsmetoder och i barnens berättelser har fyra faktorer identifierats som bygger upp deras välbefinnande:

• de relationer som barnen har sinsemellan
• en miljö med mångsidiga och entusiasmerande aktiviteter och lärande
• sensitiva vuxna
• att lyssna på och ta hänsyn till barnens initiativ när man agerar

När en uppfostringskultur skapas för den digitala eran kunde barnens välbefinnande granskas via ovan nämnda fyra dimensioner.

9.3 Konsumentfostran i förändring och skolans undervisning i konsumentfärdigheter

Sedan början av 2010-talet har konsumentfostran ansetts handla om kompetens inom följande sex ämnesområden (svensk översättning publiceras i september):

 

• Hållbar konsumtion
• Digital kunnighet (tidigare Medie- och informationskunnighet)
• Att hantera hushållet
• Konsumentens rättigheter och skyldigheter
• Ekonomikunskap 
• Reklamkunnighet (tolka kommersiell kommunikation)

Källa: Teaching consumer competencies – a strategy for consumer education, Proposals of objectives and content of consumer education TemaNord 2010:568

Enligt van Deursen och van Dijk handlar digital kunnighet om sju kärnområden, det vill säga att behärska tekniken, hantera data, likväl kommunikation, samverkan, kreativitet, kritiskt tänkande och problemlösning. Färdigheter som knyter an till dessa områden med tanke på innehåll är etisk medvetenhet, kulturell medvetenhet, flexibelt tänkande, förmåga att leda sig själv liksom förmåga till livslångt lärande.

När hemmen blir smarta flätas ovan nämnda färdigheter samman. Det går inte längre att tala om konsumentfärdigheter och vardagskompetens utan att nämna digitala färdigheter eftersom våra konsumentfärdigheter bygger på förmågan att använda digitala teknologier. Därför behöver man kunna använda och öva sig i digital teknologi i samband med undervisning i huslig ekonomi och vardagskompetens och lärarna behöver kunna lära ut hur de används.

Undersökningar visar att frekvent användning av digitala teknologier liksom erfarenhet bygger upp i synnerhet de praktiska färdigheterna. Här kan man dra slutsatsen att barn lär sig fungera i smarta hem om de hemma och i undervisningen i huslig ekonomi får öva sig i att använda smarta enheter som planerats för olika hushållssysslor. Vardagskompetens är emellertid en större helhet än så. Samlevnad förutsätter även sociala och kommunikativa färdigheter. Därför finns även i den digitala eran behov av konsumentfostran.

När det gäller konsumism räcker det inte bara med att behärska maskinerna, eftersom i smarta hem behöver konsumenterna även klara av datahantering och ha mediekunnighet, förhandlings- och argumentationsfärdigheter, ekonomikunskap, vara rättsligt och etiskt medveten som konsument, kulturell medvetenhet, flexibelt tänkande, förmåga att leda sig själv och förmåga till livslångt lärande.

När konsumentfrågor lärs ut är det bra att se på funktionerna i smarta hem genom ovan nämnda sex färdigheter och tillämpa dem på köpprocessens tre faser a) innan du köper b) under köpet och c) när du har köpt. Närmare information om köpprocessens olika faser finns på KKV:s webbplats. 

Källor

För att sammanställa det här materialet har bland annat följande källor använts:

Bloggar, publikationer och webbplatser

• Asiakkuus ja palvelut nostettava digiratkaisujen kehittämisen kärkeen, Huovinen, Anna. VTT:s Blogg 19.9.2017.
• Digiajan peruskoulu 2017 – Tilannearvio ja toimenpidesuositukset, Kaarakainen, Meri-Tuulia; Kaarakainen, Suvi-Sadetta; Tanhua-Piironen, Erika; Viteli, Jarmo; Syvänen, Antti; Kivinen, Antero. Statsrådets kansli (2017)
• Eettiset kysymykset osana tekniikan kehitystä, Korpinen, Leena (2007).
• Euroopan parlamentin mietintö: tuotteiden käyttöiän pidentämisestä: kuluttajien ja yritysten saama hyöty. Europeiska parlamentet (2017).
• Finanssivalvonta, peruspankkipalvelut, Finanssivalvonta.
• International Consumer Protection and Enforcement Network, Terms & Conditions in the digital economy, Handbook for ICEPEN network (2017)
• Internet of things ajoneuvovakuutusten kehityksessä ja tulevaisuudessa, Turunen, Jussi. Tampereen yliopisto (2017)
• Ite wiki, liiketoiminnan digitalisoinnin opas, ekosysteemit. Ite wiki Oy.  
• Kodin arki, Janhonen-Abruquah, Hille (toim.). Helsingfors universitet (2009)
• Kotitalouksien palkaton tuotanto ja sen muutokset 2001–2009. Varjonen, Johanna; Aalto, Kristiina. Konsumentforskningscentret (2013)
• Barnombudsmannens berättelse till riksdagen 2018. Barnombudsmannen.
• Liikkuminen palveluna, ITS Finland, Älykkään liikenteen verkosto – ITS Finland ry.
• Onko Suomi jäämässä alustatalouden junasta?, Juhanko, Jari (red.). Statsrådets kansli (2016)
• Suomen tekoälyaika Suomi tekoälyn soveltamisen kärkimaaksi: Tavoite ja toimenpidesuositukset  
• Information om företeelser i digitala köp, Konkurrens- och konsumentverket (2017)
• Tietotekniikan termitalkoot, Sanastokeskus TSK ry.
• Älykoti mahdollisuutena – Näkökulmia älykodin käsitteeseen -harjoitustyöraportti, Hyvönen, Pirkko; Järvinen, Katja; Soukka, Asko. CONNET Tietoverkot oppivassa organisaatiossa (2002).
• Älykoti mahdollisuutena -Tietoturvallisuuden tutkimus ja opetus, Nykytilanne ja kehittämismahdollisuudet, Helenius, Marko. Tampereen yliopisto (2005).
• Älykäs ympäristö kotona, Kajaste, Enni. Oulun yliopisto (2014).
• Älyteknologiaratkaisut ikääntyneiden kotona asumisen tukena, Miljöministeriets meddelande 9.3.2017.

Andra källor

• Itse ajavilla autoilla on yllättäviä vaikutuksia yllättäviin toimialoihin, Kauppalehti 21.11.2017.
• Jääkaappi täällä, hei! – älykkäät kodinkoneet helpottavat kiireisen arkea. Savon Voima Oy:n asiakaslehti.  
• Miten älykäs kodinteknologia vaikuttaa tulevaisuuden asumiseen?. Kiinteistövälitystoimisto kahdeksas päivä Oy:n asiakaslehti.
• Testissä applikaatio-ohjattavat robottipölynimurit: Vaivattomuutta päivittäissiivoukseen, Energiaviesti-asiakaslehti. Adato Oy.
• Älykkäät kodinkoneet mullistavat suomalaisten arjen – oletko valmis?  MTV.fi  (i kommersiellt samarbete)
• Älykodissa eletään huolettomammin – tällaisia ominaisuuksia kotiin saa kahdella eri budjetilla. MTV.fi (i kommersiellt samarbete)
• Älykoti onkin suuri kupla - "Monimutkainen käyttää ja tietoturva nolla", Kauppalehti 12.4.2017.
• Ärsyttääkö heti käsiin hajoava elektroniikka? Asia voi kohta muuttua, Ilta-Sanomat 12.7.2017.