Om konsumentens ärende gäller ett avtal eller ett köp som gjorts tidigare får företaget endast ta ut det avtalsenliga priset eller motsvarande normaltaxa som fastställs av Kommunikationsverket när konsumenten ringer till kundservicenumret.
Många företag har använt företagsnummer som kundservicenummer, och det är dyrt för konsumenterna att ringa till dem. Man har försökt lösa problemet genom en ny bestämmelse i konsumentskyddslagen som trädde i kraft den 13 juni 2014.
Om konsumenten kontaktar företaget i ett ärende som gäller ett avtal eller köp som gjorts tidigare, får priset för samtalet till kundservicenumret inte överstiga taxan i konsumentens anslutningsavtal eller motsvarande kalkylmässiga normaltaxa. Orsaken till samtalet kan till exempel vara ett fel på en vara, tjänst eller faktura.
Den kalkylmässiga normaltaxan är en på teleföretagens minimiprissättning och marknadsandelar baserad taxa utökad med 20 procent. Normaltaxan beräknas årligen av Kommunikationsverket. För närvarande är den gällande kalkylmässiga normaltaxan 0,088 euro/minut.
Ett företag kan fortsättningvis använda specialavgiftsbelagda företagsnummer eller servicenummer när kundens samtal gäller något annat än ett köp eller avtal som gjorts tidigare. Sådana samtal kan till exempel handla om frågor om öppettider eller produkter samt avgiftsbelagd rådgivning.
Företaget ska tydligt upplysa om vilket telefonnummer som är avsett för samtal som gäller redan gjorda avtal och vilket som är avsett för andra ärenden. Företaget ska också se till att alla konsumenter som ringer till numret känner till vad samtalet kostar. Priset måste alltid uppges när numret nämns i reklam, kataloger, avtalsvillkor, på webbplatser och andra kanaler.
Om konsumentens telefonsamtal gäller ett fel på en vara eller tjänst har denne fortfarande rätt att kräva företaget på ersättning för de telefonkostnader utredningen av ärendet medfört.
Ytterligare information om den kalkylmässiga normaltaxan som debiteras för telefonkommunikation på Kommunikationsverkets webbplats.