Konkurrens- och konsumentverket (KKV) anser att det är viktigt att den informationsresursen för upphandling som regeringen föreslagit genomförs. Fördelarna med informationsresursen för upphandling för offentliga organisationer, företag och skattebetalare kommer dock inte att realiseras fullt ut om resursen inte får information även om inköp från stora samverkansenheter samt om avtal som upphandlingsenheterna ingår. Det måste också avsättas tillräckliga resurser för att utnyttja informationsresursen för upphandling och analysera informationen.
Enligt forskning är det möjligt att spara hundratals miljoner euro på offentliga upphandlingar om konkurrensen ökar. Regeringen har föreslagit informationsresursen för upphandling som ett av medlen för att främja ökad konkurrens. Genom resursen kan man följa vilka upphandlingar som konkurrensutsätts, hur mycket pengar som används för offentliga upphandlingar och vad pengarna används till.
KKV anser i sitt yttrande till finansministeriet att det är mycket viktigt att informationsresursen för upphandling genomförs åtminstone i den omfattning som föreslås i regeringens utkast. Myndigheten anser dock att det är problematiskt att samverkansenheterna har lämnats utanför lagens tillämpningsområde. Samverkansenheterna utgör en betydande del av de offentliga upphandlingarna och därför bör åtminstone stora samverkansenheter med en omsättning över 10 miljoner euro inkluderas i lagens tillämpningsområde.
KKV uppmärksammar också att informationsresursen för upphandling enligt regeringens utkast inte kommer att innehålla information om avtal som upphandlingsenheterna ingår. KKV betonar att information om avtal är avgörande, särskilt för att identifiera olagliga direktupphandlingar, och därför bör de inkluderas i informationsresursen för upphandling.
Billigare och högre kvalitet på upphandlingar, effektivare upphandlingskontroll
KKV betonar att informationsresursen för upphandling kommer att öka konkurrensen inom offentliga upphandlingar mer omfattande och mångsidigt än vad regeringen bedömer. Genom informationsresursen för upphandling kan både upphandlingar och lagstiftning utvecklas baserat på information. Dessutom är det möjligt att identifiera och åtgärda dåliga upphandlingspraxis som bromsar konkurrensen, såsom onödiga kriterier som hindrar anbud. Företag kan å sin sida hitta nya marknader att lämna anbud på genom resursen.
När konkurrensen i upphandlingarna ökar är det möjligt att genomföra upphandlingar på ett mer kostnadseffektivt och kvalitativt sätt. Detta gynnar inte bara alla offentliga organisationer och företag som gör upphandlingar, utan också samhället i stort.
Informationsresursen för upphandling skulle också stärka upphandlingskontrollen. KKV skulle kunna rikta upphandlingskontrollens verksamhet mer effektivt mot olagliga förfaranden som har betydande effekter på den effektiva användningen av skattepengar eller konkurrensen. Utredningsarbetet kopplat till kontrollfall skulle effektiviseras när myndigheten får en helhetsbild av de summor som används för upphandlingar och mängden direktupphandlingar i förhållande till konkurrensutsättningar. För närvarande får upphandlingskontrollen de nödvändiga uppgifterna huvudsakligen endast genom utredningsförfrågningar.
Uppföljningen av upphandlingar underlättas
Det har ifrågasatts om informationsresursen för upphandling skulle öka arbetsbelastningen och kostnaderna för upphandlingsenheterna. Offentliga sektorns organisationer måste i alla fall övervaka hur mycket pengar de använder för sina upphandlingar. Med hjälp av informationsresursen för upphandling skulle denna övervakningsuppgift bli lättare än idag. Resursen skulle också delvis kunna ersätta eventuella nuvarande övervakningssystem och frigöra resurser som är bundna till dem för annat bruk.
KKV betonar att informationsresursen för upphandling inte ensam räcker för att effektivisera upphandlingarna, utan att det måste avsättas tillräckliga resurser för systematisk analys av resursen. Resursen bör främst användas för att främja konkurrens samt för att identifiera och avskaffa konkurrensbegränsande strukturer och praxis.