Ändringarna i betaltjänstlagen träder i kraft 13.1.2018. I fortsättningen kan förutom bankerna även så kallade tredje parter erbjuda betalningsinitieringstjänster och kontoinformationstjänster. Med konsumentens samtycke ges en sådan tredje part möjlighet att få tillgång till konsumentens konton och kontotransaktioner. Tjänsteleverantörer som upprätthåller betalkonton, det vill säga bankerna, bör tillåta att en auktoriserad och registrerad tredje part som tillhandahåller betaltjänster utan kostnad får begränsad tillgång till konsumentens betalkonton. Banken kan inte förutsätta ett avtalsförhållande mellan banken och en sådan tredje tjänsteleverantör.
Lagändringarna beror på EU:s andra betaltjänstdirektiv som tillämpas från och med 13.1.2018. I praktiken märks ändringarna småningom på marknaden bland annat beroende på hur lång tid auktorisationsprocesserna tar.
Avsikten med de nya bestämmelserna för betaltjänster är att bryta bankernas monopolställning och öppna marknaderna för effektivare konkurrens, harmonisera medlemsländernas praxis och skapa regelverk kring de nya betaltjänster som utvecklas och på så sätt förbättra betalningssäkerheten och konsumentskyddet. De nya bestämmelserna för tjänster som erbjuder initiering av betalningsuppdrag och kontoinformation anses öka konsumenternas handlingsalternativ.
Nya betaltjänstleverantörer förväntas på marknaden
Genom att använda sig av de gränssnitt som banken gett tillgång till kan en annan tillhandahållare av betaltjänster på begäran av kunden initiera ett betalningsuppdrag som gäller ett betalkonto i banken (Payment Initiation Service, PIS).
I praktiken kan konsumenten till exempel göra en kontotransaktion från sitt bankkonto via en annan betaltjänstleverantör än den egna banken. Betaltjänsterna kan vara bland annat inbyggda betaltjänster i en webbutik där kunden till exempel kan ge webbutikens försäljare tillstånd att debitera inköp direkt från det egna bankkontot utan att använda betalkort eller nätbanken i det fall att försäljaren har beviljats auktorisation för att tillhandahålla betalningsinitieringstjänster.
De som erbjuder kontoinformationstjänster kan å sin sida via ett datanät tillhandahålla sammanställd information om betalkonton som tjänstens användare har hos andra tjänsteleverantörer (Account Information Service, AIS) och utifrån dem skapa olika tilläggstjänster såsom applikationer som underlättar planering av privatekonomin.
Även om konsumentens konton skulle vara i olika banker, torde konsumenten framöver till exempel se information om alla sina konton i en tjänst. Sannolikt kommer konsumenterna i allt högre grad att erbjudas digitala finansiella tjänster som är skräddarsydda för deras privatekonomi och personliga behov.
Konsumentens självriskandel minskar, inga extra avgifter får tas ut för användning av de vanligaste korten
Ansvaret för att betalmedel har missbrukats till följd av betaltjänstanvändarens vårdslöshet begränsas och konsumentens självriskandel sjunker från tidigare 150 euro till högst 50 euro. Denna begränsning tillämpas dock inte heller framöver om obehörig användning beror på att betaltjänstens användare har handlat avsiktligt eller grovt vårdslöst.
Betalningsmottagaren får inte framöver debitera extra avgifter för användning av betalmedel om dessa avgifter har reglerats i förordningen om förmedlingsavgifter för kortbaserade betalningstransaktioner. Med tanke på nuvarande betalningspraxis leder förbudet till att betalningsmottagaren inte får debitera för användningen av konsumenternas vanligaste bank- och kreditkort såsom Visa och MasterCard. Betalningsmottagaren får inte heller debitera en avgift när en betalning sker som en kontotransaktion eller direktdebitering inom ramen för SEPA.
Tillämpningsområdet för betaltjänstlagen utvidgas att i högre grad gälla även sådana mobiltelefonbetalningar som debiteras i samband med fakturan. I betaltjänstlagen infördes även bestämmelser om att göra en täckningsreservering i samband med betalningstransaktioner där det exakta beloppet inte är känt.
Stark autentisering i betalningssituationer blir standard
Tjänsteleverantörerna bör huvudsakligen använda kundens starka autentisering i samband med till exempel elektronisk betalning. Bestämmelser om detta och de nya regleringsstandarderna kommer emellertid först att träda i kraft senare, i dagsläget uppskattningsvis hösten 2019. Men ändå så att en tjänsteleverantör som inte använder stark autentisering redan från och med 13.1.2018 i regel bär ansvar för obehörig användning av betalningsinstrumentet.
Konsumentombudsmannen övervakar tillsammans med Finansinspektionen att betaltjänstlagen följs.
Mer information: