Konkurrens- och konsumentverket (KKV) lämnade i februari 2013 ett initiativ till inrikesministeriet om att slopa distriktssotningssystemet och övergå till en avtalsbaserad sotning. Samma förslag ingår i KKV:s utlåtande om behovet av att ändra lagstiftningen om sotning som nyligen lämnades till ministeriet. En övergång till ett avtalsbaserat system skulle enligt KKV främja intresset hos både konsumenter och företagare som överväger att träda in i branschen. En friare konkurrens skulle samtidigt undanröja räddningsverkens problematiska dubbelroll som beställare och övervakare av sotningstjänster. Dessutom skulle detta uppmuntra både myndigheterna och sotningsföretagarna att utveckla arbetsmetoderna.
En övergång till ett avtalsbaserat system skulle öka konsumenternas möjligheter att välja sotare. I det befintliga systemet är konsumenterna bundna till en och samma tjänsteleverantör oavsett hur nöjda de är med servicen. Till exempel i Östra Nyland, där ett avtalsbaserat system testats en längre tid, upphörde kundklagomålen i praktiken helt och hållet redan 2012.
På det stora hela kan sotning betraktas som normal näringsverksamhet, som borde omfattas av de allmänna principerna för näringsfrihet. Även tjänstedirektivet utgår från att utbudet av tjänster inte får begränsas utan särskilda orsaker. I ett avtalsbaserat system kunde alla företagare med adekvat behörighet tillhandahålla sotningstjänster.
Distriktsotningssystemet är inte ett särskilt modernt sätt för att tillhandahålla offentliga tjänster eller motsvarande nödvändiga tjänster. I själva verket är sotning ett bra exempel på tjänster, där regleringen av dem borde granskas utifrån ett mer omfattande och modernt sett att se på reglering och reformer av den offentliga ekonomin.
Även säkerställandet av tillgången till sotningstjänster och en rimlig prissättning av dem i glesbygden är enligt KKV frågor som särskild uppmärksamhet borde fästas vid när systemet utvecklas. De särskilda utmaningarna i glesbygden borde dock inte ses som en utgångspunkt för regleringen av hela branschen. Till exempel frågan om tjänsternas tillgänglighet och de andra problemen i glesbygden kan vid behov lösas separat.
Inrikesministeriets begäran om utlåtande handlade om en preliminär utredning av ministeriet, i vilken det föreslås att det nuvarande distriktssotningssystemet ska bevaras i praktiken.