Enligt Konkurrens- och konsumentverket (KKV) var Birkalands välfärdsområdes förfarande vid upphandlingar av boende för äldre i strid med upphandlingslagen, eftersom förutsättningarna för direktupphandling inte bedömdes individuellt.
I början av år 2025 fattade Birkalands välfärdsområde fem upphandlingsbeslut om direktupphandlingar av boende för äldre. Välfärdsområdet anskaffade utan upphandling boende för över 900 äldre personer. Direktupphandlingarna begränsades till boende för äldre som redan var kunder i boendeenheterna för år 2025. Det beräknade totala värdet av upphandlingarna för hela året var över 53 miljoner euro.
Välfärdsområdet hade tidigare sagt upp gällande avtal om dygnet-runt-boende för äldre, och dessa avtal samt kundspecifika avtal skulle upphöra vid slutet av år 2024. Välfärdsområdet beslutade att säga upp de befintliga avtalen i samband med att en ny upphandling av boende för äldre inleddes.
Enligt välfärdsområdet syftade direktupphandlingarna till att säkerställa kontinuiteten i kundernas boende. Välfärdsområdet motiverade direktupphandlingarna med undantagsregeln i upphandlingslagen för social- och hälsovårdstjänster. Enligt lagen kan direktupphandling göras i enskilda fall vid upphandlingar av social- och hälsovårdstjänster, om det skulle vara uppenbart oskäligt eller särskilt olämpligt för kunden att ordna en anbudstävling eller byta tjänsteleverantör för att säkerställa en betydande vård- eller kundrelation.
Enligt KKV:s bedömning var förfarandet i strid med upphandlingslagen, eftersom förutsättningarna för direktupphandling inte bedömdes individuellt.
”Eftersom direktupphandling för att säkerställa vårdrelationen enligt upphandlingslagen endast är möjlig i enskilda fall, borde bedömningen av användningsvillkoren för direktupphandling ha gjorts separat för varje kund som omfattas av direktupphandlingen.”
KKV gav Birkalands välfärdsområde en anmärkning.
Myndigheten bedömde välfärdsområdets förfarande i samband med direktupphandlingarna som en helhet. Det totala värdet av direktupphandlingarna var mycket betydande, och KKV skulle enligt sin egen bedömning ha haft möjlighet att även föreslå påföljder till marknadsdomstolen i ärendet.
I den övergripande bedömningen beaktades dock att det enligt myndighetens bedömning inte handlade om ett helt likgiltigt förfarande gentemot upphandlingslagstiftningen. Innan direktupphandlingarna hade välfärdsområdet försökt ordna tjänsterna enligt upphandlingslagens förfarande. Myndigheten anser också att det är trovärdigt att välfärdsområdets påstående om att det faktiska totala värdet av upphandlingarna kommer att bli lägre än det förväntade värdet som beräknats för direktupphandlingar enligt upphandlingslagen.