Uttryck för rabatter och förmånligheter i marknadsföringen

(9/2022)

 

Dessa riktlinjer erbjuder näringsidkare anvisningar för genomförandet av reor, slutförsäljningar, erbjudanden och olika prisjämförelser riktade till konsumenter.

Ett rabatt- och förmånlighetsuttryck signalerar att det egna försäljningspriset är förmånligt i förhållande till något annat pris. Inom marknadsföringen är det viktigt att beakta till exempel med vilket pris man jämför det egna priset eller den egna prisnivån.

Begreppet marknadsföring är brett. Med det avser man kommersiell kommunikation såsom reklam eller information som ges på varuförpackningen, i bruksanvisningen eller i samband med köpet, samt olika säljfrämjande metoder, till exempel rabatter, tilläggsförmåner och marknadsföringslotterier. Med marknadsföring kan man främja inte bara försäljningen av en viss nyttighet utan också näringsidkarens image generellt.

När man läser riktlinjen ska man fästa uppmärksamhet vid att punkt 4 inklusive underrubriker endast gäller tillämpningen av 2 kap. 11 § i konsumentskyddslagen på meddelanden om nedsatta priser på varor. I övrigt gäller principerna som beskrivs i riktlinjen i tillämpliga delar bedömningen av de olika rabattpåståendena som har använts för att främja försäljningen av nyttigheter, det vill säga varor och tjänster, med stöd av också de andra bestämmelserna om marknadsföring samt förfaranden i kundrelationer i 2 kap. i konsumentskyddslagen. Med andra ord kan meddelandet om nedsatta priser vara vilseledande även om meddelandet om nedsatta priser på varor har genomförts i enlighet med 2 kap. 11 § i konsumentsskyddslagen, och således strida mot konsumentskyddslagens 2 kap. 6 §.

Olika uttryck för rabatter och förmånligheter har delvis gemensamma men också sina egna särskilda principer. Utgångspunkten är att all slags prisjämförelse är tillåten så länge den inte är osann eller vilseledande.

Riktlinjerna innehåller också verktyg som ska stöda marknadsföringsplaneringen. Med hjälp av checklistorna i riktlinjerna kan näringsidkare säkerställa att de centrala principerna för användningen av rabatt- och förmånlighetsuttryck har beaktats i marknadsföringen.

Konsumentombudsmannen ser riktlinjerna som en utgångspunkt för tillsynen över marknadsföringen. Riktlinjerna grundar sig på konsumentskyddslagen samt på marknadsdomstolens, högsta domstolens, Europeiska unionens domstols och konsumentombudsmannens avgörandepraxis samt på Europeiska kommissionens tolkningsanvisningar (2021/C 526/01, 2021/C 526/02).

På verksamhet som utövas av näringsidkare som befinner sig utomlands tillämpas finsk lagstiftning om marknadsföringen riktar in sig på Finland.

Innehållsförteckning

  1. Planering av reklam
  2. Samtidig användning av olika rabattuttryck
  3. Betoning av en prisförmån
  4. Meddelanden om nedsatta priser på varor
    4.1. Allmänna principer – 30-dagarsregeln
    4.2. Gradvis ökning av det nedsatta priset – 60-dagarsregeln
    4.3. Referensvärde för prissänkningen
    4.4. Situationer där skyldigheten att ange det lägsta priset inte gäller
    4.5. Livsmedel som förfars snabbt
  5. Reor
    5.1 Allmänna principer
    5.2 Begränsningar av sortimentet vid reor
    5.3 Uppgivande av reabelopp
    5.4 Återkommande reor
    5.5 Checklista – så lyckas du med marknadsföringen av en rea
  6. Slutförsäljning
    6.1 Allmänna principer
    6.2 Begränsningar i sortimentet vid slutförsäljning
    6.3 Checklista – så lyckas du med marknadsföringen av en slutförsäljning
  7. Erbjudanden
    7.1 Allmänna principer
    7.2 Erbjudandets begränsningar samt oriktiga påståenden
    7.3 Lockerbjudanden
    7.4 Checklista – så lyckas du med marknadsföring av erbjudanden
  8. Övriga prisuttryck
    8.1 Cirkapriser
    8.2 Jämförelse med den allmänna prisnivån
    8.3 Jämförelse med konkurrentens prisnivå
    8.4 Normalpris
    8.5 Prislöfte och prisgaranti
    8.6 Outletbutiker, fabriksbutiker etc.
  9. Lagstiftning och bedömning av vilseledande verksamhet
    9.1 Bestämmelser som tillämpas vid tillsynen
    9.2. Bedömning av skyldigheten att ange det lägsta priset
    9.3 Utvärdering av vilseledande verksamhet
    9.4 Förfaranden som är förbjudna under alla förhållanden
    9.5 Bevisningsskyldighet att bevisa faktapåståenden

1. Planering av reklam

Bilden av nyttigheten, det sänkta priset och uttryck som beskriver rabatten (t.ex. procentuella uttryck) ska motsvara varandra.

Om reklamen utöver nyttighetserbjudandena även innehåller till exempel normalprissatta nyttigheter ska nyttighetserbjudandena gå att urskilja tydligt från de nyttigheter som inte ingår i erbjudandet.

Det viktigaste är att den bild eller det allmänna intryck som konsumenten får av reklamen ska motsvara verkligheten.

  • Om prisinformationen handlar om en omständighet som är central för konsumentens köpbeteende och som kan mätas är det fråga om ett faktapåstående som måste kunna bevisas. Om det till exempel påstås att näringsidkarens nyttigheter är nedsatta med 50 procent eller att näringsidkarens  nyttigheter alltid är billigare än konkurrenternas nyttigheter, måste näringsidkaren säkerställa att argumentet om förmånligheten av hans eller hennes priser stämmer. Om näringsidkaren inte kan bevisa sitt påstående är det fråga om vilseledande information enligt 2 kap. 6 § i konsumentskyddslagen.
  • Om påståendet bara innehåller ett allmänt lovordande som konsumenten inte kan förväntas ta bokstavligt, så är det ett kommersiellt lovordande. Om påståendet är så pass allmänt att konsumenten inte ser det som ett faktapåstående behöver näringsidkaren inte framföra några bevis. Sådana ord som vackraste, lyxigaste och läckraste är kommersiella lovord och en smaksak och i de här fallen påverkar också konsumentens personliga preferenser förväntningarna.

Vid valet av marknadsföringskanal ska man fundera på om reklamen ger rätt bild av till exempel erbjudandets användbarhet samt fundera på begränsningar som gäller plats eller tid (tv, radio, banners, sociala medier e.d.).

Erbjudanden till stamkunder ska skilja sig från erbjudanden till andra konsumenter. Det finns spelregler för marknadsföring till stamkunder på finska på kuluttaja-asiamiehen linjaus kanta-asiakasmarkkinoinnista (konsumentombudsmannens riktlinjer för marknadsföring till stamkunder) .

2. Samtidig användning av olika rabattuttryck

Metoder för att marknadsföra reor, slutförsäljningar och erbjudanden kan användas parallellt eller följa på varandra i fråga om olika nyttigheter förutsatt att marknadsföringen inte vilseleder konsumenterna. (MAO:654/09 och MAO:655/09).

Exempelvis kan en viss nyttighetsgrupp utannonseras på rea samtidigt som en annan nyttighetsgrupp är på erbjudande, en tredje nyttighetsgrupp kan ha slutförsäljning och priserna för en fjärde nyttighetsgrupp jämförs med de priser som konkurrenten tar ut för motsvarande nyttigheter.

Konsumentens nytta av prissänkningen måste vara reell. Marknadsföringen kan bli vilseledande till exempel om den ständigt består av samma nyttigheter i reakampanjer som är i kraft under en begränsad tid eller som är inriktade på en viss nyttighetsgrupp, och om nyttigheterna i praktiken inte alls säljs till priser som är högre än de priser som uppges vara nedsatta priser.

3. Betoning av en prisförmån

I marknadsföringen kan man betona den prisfördel som erbjuds till konsumenterna. Marknadsföringen av en särskilt stor prisförmån kan bli vilseledande om prisförmånen i verkligheten endast gäller endast en liten del av till exempel de nyttigheter som omfattas av reaförsäljningen.

Till exempel genom prisfördelar som kombineras med ordet ”till och med” betonar näringsidkarna den maximala nyttan som de konsumenter som köper en nyttighet kan förvänta sig. Den här typen av betoning av prisförmånen kan anses vilseledande om

Marknadsföring är vilseledande till exempel om:

  • Det sänkta priset annonseras med uttrycket ”upp till 70% rabatt”, där ordet ”upp till” har tryckts med mycket liten stil, medan rabattprocenten för de flesta nyttigheter är mycket lägre.
  • Näringsidkaren kan inte bevisa att konsumenterna i genomsnitt har möjlighet att utnyttja den marknadsförda maximirabatten.
  • I marknadsföringen framförs förmåner eller sparpåståenden, men man informerar inte om villkoren för att få rabatt eller om rabattens begränsningar.

4. Meddelanden om nedsatta priser på varor

Förordningen om prisinformation vid marknadsföring av konsumtionsnyttigheter som utfärdats med stöd av konsumentskyddslagen förutsätter att näringsidkarna ska ange försäljningspriset och jämförpriset på en vara på ett så klart och entydigt sätt att som är lätt att se och förstå. Vid marknadsföringen av en vara som är på rabatt eller av ett nedsatt pris ska man enligt konsumentskyddslagens 1 mom. i 2 kap. 11 § också meddela det lägsta pris till vilket varan har marknadsförts under de 30 dagar som föregick prissänkningen.

Bestämmelsen tillämpas på näringsidkarens påståenden om det pris som tas betalt för varan är nedsatt. Man begränsar inte med bestämmelsen på något sätt sådana variationer i priserna eller nedsättningar som meddelandet om nedsatta priser inte har att göra med.

Bestämmelsen tillämpas oberoende av om det är fråga om ett nedsatt pris som går att mäta (till exempel -50 procent) eller ett sådant meddelande, som ger bilden av att det rör sig om en prissänkning (till exempel alla hjärtans dag-erbjudanden).

Konsumentskyddslagens 2 kap. 11 §

  • hindrar inte att man utöver det tidigare lägsta priset även anger andra jämförelsepriser
  • fastställer inte hur de andra jämförelsepriserna presenteras eller sänks
  • förutsätter inte att man meddelar om hur länge man tagit betalt enligt det lägsta priset
  • föreskriver inte om den tillåtna längden på prissänkningskampanjer.

På olika andra säljfrämjande förfaranden, såsom mängdrabatter, oskäliga prissänkningsperioder och till exempel påståenden om riktigheten eller jämförbarheten hos andra jämförelsepriser än de som gäller det tidigare lägsta priset, tillämpas till alla delar på de övriga bestämmelserna om marknadsföring och förfaranden i kundrelationer i 2 kap. i konsumentskyddslagen. Dessutom omfattar de övriga bestämmelserna i 2 kap. i konsumentskyddslagen också eventuella meddelanden om nedsatta priser och andra förfaranden med vilka man gör reklam för prisförmåner i anslutning till olika tjänster.

I riktlinjen har man använt sig av visuella exempel för att redogöra för hur kraven i konsumentskyddslagens 2 kap. 11 § kan uppfyllas ”på prislapparna”. Exemplen inte de enda tillåtna sätten att uppfylla kraven i bestämmelsen, utan som namnet antyder är de exempel. I regel har näringsidkaren friheten att själv bestämma hur han eller hon uppfyller kraven i lagstiftningen som ställts på olika säljfrämjande metoder.

4.1. Allmänna principer – 30-dagarsregeln

När en vara marknadsförs till rabatterat pris eller till ett nedsatt pris, ska det i marknadsföringen också anges det lägsta pris med vilket varan har marknadsförts under de 30 dagar som föregår prissänkningen.

Det lägsta priset ska anges i samband med uttryck som beskriver prissänkningen, bland annat

  • vid reaförsäljning, slutförsäljning och marknadsföring av erbjudanden
  • i situationer där priset på varan eller det nedsatta priset meddelas till exempel i euro, procentuellt, i ord eller siffror.
    • Uttryck som beskriver ett nedsatt pris kan bland annat vara ”-30 %”, ”REA”, ”till reapris”, ”se aktuella erbjudanden”, ”be om rabatt”, ”10 euros rabatt”, ”100 €”, ”slutförsäljning”, ”Black Friday-erbjudanden”, ”spara upp till 100 €”, ”kollektionen försvinner”, ”valbar produkt för halva priset”.

Skyldigheten att meddela det lägsta priset gäller

  • marknadsföring av specificerade varor genom prissänkningar och
  • marknadsföring, där man meddelar om en större prissänkning som gäller en ospecificerad varumängd.

Om varan har specificerats i ett meddelande om nedsatta priser, till exempel i en tidningsannons eller på en webbplats, ska man samtidigt ange det lägsta priset som varan har marknadsförts på under de 30 dagar som föregår prissänkningen.

  • Om exempelvis ett soffmöblemang eller en bil kan utrustas med olika material eller tilläggsdelar och marknadsföringen inte gäller en vara med en viss utrustningsstandard, ska man som lägsta tidigare pris ange det pris på vilket varan har marknadsförts utan de avgiftsbelagda tilläggsdelarna eller material som kostar mer.

Om varan inte har specificerats i meddelandet om nedsatt pris, till exempel i en tidningsannons, och det till exempel är fråga om en mer omfattande prissänkning som gäller en ospecificerad varumängd, behöver man inte ange det lägsta priset.

  • Det kan till exempel vara fråga om en ospecificerad varumängd när en näringsidkare i sin marknadsföring meddelar att ”alla produkter är -50%” eller ”all kosmetika -20%”.
  • Det räcker med att det lägsta pris som man sålt varor till under de senaste 30 dagarna vid marknadsföringen av specificerade varor som gäller en ospecificerad varumängd klart framgår
    • av varan eller dess förpackning
    • av en separat märkning eller pristabell som placerats i omedelbar närhet av varan eller i anslutning till varan på näringsidkarens försäljningsställe och webbplatsen för nätbutiken.

Exempel 1.

En näringsidkare säljer varor till olika pris på försäljningsstället och i nätbutiken:

  • En näringsidkare som är försäljare eller någon annan har på försäljarens vägnar, såsom en importör eller tillverkare, meddelat om en allmän prissänkning. De tidigare lägsta priserna för varorna i fråga i alla försäljningskanaler eller på alla försäljningsställen ska ha det pris som den näringsidkare som är säljare har tillämpat i försäljningskanalen eller på försäljningsstället under de senaste 30 dagarna.
  • En näringsidkare som är försäljare eller någon annan har på försäljarens vägnar meddelat om prissänkningen till försäljarens försäljningsställe i ett visst köpcentrum. Som varornas tidigare lägsta pris ska man ange det pris som försäljaren har tillämpat på försäljningsstället under de senaste minst 30 dagarna.

Exempel 2.

Tidningsannons Prisinformation på försäljningsstället på varan eller vid hyllan Prisinformation i nätbutiken
Alla skidor på -50 % Innan tidningsannonsen publicerades har försäljningspriset på skidorna varit 120 euro.

Det lägsta priset under 30 dagar för skidorna har varit 80 euro innan tidningsannonsen publicerades.

Innan tidningsannonsen publicerades har försäljningspriset på skidorna varit 105 euro.

Det lägsta priset under 30 dagar för skidorna har varit 70 euro innan tidningsannonsen publicerades.

4.2. Gradvis ökning av det nedsatta priset – 60-dagarsregeln

Om en prissänkning gradvis ökar under en marknadsföringskampanj som pågått i högst 60 dagar utan avbrott, kan som lägsta pris anges det lägsta pris till vilket varan har marknadsförts under de 30 dagar som föregick den första prissänkningen.

Om marknadsföringskampanjen pågår i mer än 60 dagar ska 30-dagarsregeln tillämpas.

Exempel 1.

En produkt säljs den 1 november

Skridskor 100 euro.

Annons den 22 november

Priset på skridskorna sänks med 20 procent.

Det lägsta priset under 30 dagar har varit 100 euro innan meddelandet om nedsatt pris.

Annons den 13 december

Priset på skridskorna sänks med 40 procent.

Det lägsta priset under 30 dagar har varit 80 euro innan meddelandet om nedsatt pris. Prissänkningen räknas från när priset var 100 euro, eftersom prissänkningen ökar gradvis och utan avbrott.

Annons den 3 februari

Resten av skridskorna säljs till -50 procent.

Det lägsta priset under 30 dagar har varit 60 euro innan meddelandet om nedsatt pris. Prissänkningen räknas från när priset var 60 euro, eftersom marknadsföringskampanjen har pågått i mer än 60 dagar.

4.3. Referensvärde för prissänkningen

Det nedsatta priset ska anges med det lägsta pris som angetts som referensvärde, det vill säga att den procentrabatt som angivits ska basera sig på det tidigare priset.

Exempel 1.

Om rabatten enligt meddelandet om nedsatta priser är 20 procent och det lägsta priset under de 30 föregående dagarna har varit 100 euro, ska näringsidkaren som tidigare pris ange 100 euro, från vilket rabatten på 20 procent räknas ut, även om varans senaste försäljningspris var 160 euro.

En jacka säljs för 160 euro Priset på jackan sänks med 20 procent.
Det lägsta priset på jackan under föregående 30 dagar har varit 100 euro innan meddelandet om nedsatt pris.

Exempel 2.

Innan veckoslutet har priset på en jacka varit 160 euro. Näringsidkaren anordnar en kampanj som pågår över veckoslutet och där priset på alla jackor för kvinnor har sänkts med -20 procent. Priserna återgår till de ursprungliga priserna efter veckoslutet. Två veckor senare inleds en reaförsäljning, där alla produkter är -30 procent. Priserna återgår till de ursprungliga priserna. Efter en vecka utlovas extrarea på -20 procent.

I en sådan situation ska man gå tillväga på följande sätt:

  • Om rabatten som pågår i ett veckoslut enligt meddelandet om nedsatta priser är 20 procent och det lägsta priset under de 30 föregående dagarna har varit 120 euro, ska näringsidkaren som tidigare pris ange 120 euro, från vilket rabatten på 20 procent räknas ut, även om varans senaste försäljningspris var 160 euro. Då ska man som försäljningspris ange 96 euro.
  • Om rabatten som publiceras två veckor efter föregående kampanj enligt meddelandet om nedsatta priser är 30 procent och det lägsta priset under de 30 föregående dagarna har varit 96 euro, ska näringsidkaren som tidigare pris ange 96 euro, från vilket rabatten på 20 procent räknas ut, även om varans senaste försäljningspris var 160 euro. Då ska man som försäljningspris ange 67,2 euro.
  • Om rabatten som publiceras en vecka efter den föregående kampanjen enligt meddelandet om nedsatta priser är 20 procent och det lägsta priset under de 30 föregående dagarna har varit 67,2 euro, ska näringsidkaren som tidigare pris ange 67,2 euro, från vilket rabatten på 20 procent räknas ut, även om varans senaste försäljningspris var 160 euro. Då ska man som försäljningspris ange 53,76 euro.
-20 procent för jackor för kvinnor under veckoslutet Alla produkter -30 procent Extrarea på jackor -20 procent
Innan rean över veckoslutet var priset på en jacka 160 euro och det lägsta priset på en jacka de 30 dagar som föregått meddelandet om nedsatta priset har varit 120 euro. Innan rean var priset på en jacka 160 euro och det lägsta priset på en jacka de 30 dagar som föregått meddelandet om nedsatta priset har varit 96 euro. Innan rean var priset på en jacka 160 euro och det lägsta priset på en jacka de 30 dagar som föregått meddelandet om nedsatta priset har varit 67,20 euro.

Exempel 3.

Näringsidkaren kan också meddela andra referenspriser när han eller hon meddelar om nedsatta priser. Det förutsätter att den här typen av andra referenspriser förklaras tydligt och inte orsakar förvirring och inte heller väcker konsumentens uppmärksamhet när det gäller att ange det tidigare priset.

En näringsidkare som genomför prissänkningar oftare än en gång per 30 dagar kan om han eller hon så önskar dessutom meddela konsumenten om sina tidigare priser till exempel enligt följande: ”30 procents rabatt [startdatum]–[slutdatum]: 92,40 euro istället för 132 euro, vilket har varit det lägsta priset under de senaste 30 dagarna. Vårt normalpris utanför kampanjsäsongen har under de senaste 30 dagarna varit 160 euro.

En jacka säljs för 160 euro Man meddelar att priset på jackan har sänkts med 30 procent.
Det lägsta priset på jackan under föregående 30 dagar har varit 132 euro innan meddelandet om nedsatt pris.

Exempel 4

Man har börjat sälja byxor för 100 euro den 1 januari. Den 25 januari meddelas att priset på byxorna har sänkts med 60 procent från när priset var 100 euro. Det nedsatta priset gäller fram till den 2 februari. Man vill meddela att det nedsatta försäljningspriset på byxorna är 80 euro från och med den 3 februari.

I en sådan situation ska man gå tillväga på följande sätt:

  1. Försäljningspriset på byxorna är 40 euro från den 25 januari till den 2 februari. Det tidigare priset är 100 euro. Rabattprocenten är 60 procent.
  2. Försäljningspriset på byxorna är 80 euro från och med den 3 februari. Om man i marknadsföringen samtidigt meddelar att priset på byxor har sänkts, ska man i samband med försäljningspriset ange det lägsta tidigare försäljningspriset på 40 euro som man tagit betalt under 30 dagar.
    • För att marknadsföringen inte ska vilseleda konsumenten ska näringsidkaren i meddelandet om nedsatta priser redogöra för på vilka grunder byxorna på 80 euro har sänkts, även om jämförelsepriset som anges för produkten är 40 euro.
    • Såsom i samband med exempel 3 kan näringsidkaren också meddela andra referenspriser när han eller hon meddelar en prissänkning. Det förutsätter att den här typen av andra referenspriser förklaras tydligt och inte orsakar förvirring och inte heller väcker konsumentens uppmärksamhet när det gäller att ange det tidigare priset.

4.4. Situationer där skyldigheten att ange det lägsta priset inte gäller

Skyldigheten att ange det lägsta priset hindrar inte enbart prisvariationer eller prissänkningar, om de inte är i anslutning till något meddelande om nedsatta priser.

Skyldigheten att ange det lägsta priset gäller inte i situationer där:

  • det egna försäljningspriset jämförs med konkurrenternas priser eller prisnivån på marknaden, såsom ”den billigaste matkorgen”.
  • mängdrabatt, till exempel ”två till priset av en”.
  • erbjudanden, där den som köper en viss vara får en annan vara på köpet, såsom ”fotpall på köpet när man köper en fåtölj” eller ”köp glasen, du får bågarna på köpet”.
  • man marknadsför en tjänst med.
  • en vara och en tjänst marknadsförs som en kombination, såsom ”Byt olja till halva priset”, varvid skyldigheten att ange det lägsta priset endast gäller den del av erbjudandet som hänför sig till prissänkningen för varan (olja + filter).
  • man erbjuder riktade möjligheter att få rabatt på en viss vara, varugrupp eller på hela sortimentet, till exempel med en rabattkod. Den här typen av rabatter ska vara riktade och begränsade till en viss konsument eller konsumentgrupp, till exempel rabattkoder som delas ut i influencermarknadsföring. Det är handlar inte om en rabatt som riktas till en begränsad konsumentgrupp om
    • rabatten på ett synligt sätt erbjuds även för alla andra än stamkunder
    • det går enkelt och snabbt för konsumenten att bli stamkund och rabatterna är genast tillgängliga.

4.5. Livsmedel som förfars snabbt

Skyldigheten att ange det lägsta priset gäller inte marknadsföring av livsmedel som förfars snabbt.

Med livsmedel som förfars snabbt avses livsmedel som på grund av sin beskaffenhet eller i förädlingsledet kan komma att bli undermåliga för försäljning inom 30 dagar från skörd, produktion eller förädling, Definitionen av livsmedel som förfars grundar sig på 2 § 7 punkten i livsmedelsmarknadslagen (1121/2018).

5. Reor

5.1. Allmänna principer

Realisationsförsäljning är ett tidsbegränsat erbjudande som medför nedsatt pris på en nyttighet som näringsidkaren säljer. En realisationsförsäljning kallas i allmänhet rea på svenska.

Uttrycket rea kan inte användas för att beskriva hur förmånliga näringsidkarens priser är jämfört med konkurrenternas priser eller jämfört med den allmänna prisnivån, eftersom de ordinarie priserna vid en rea ska basera sig på den marknadsförande näringsidkarens egna priser.

Gränsdragningen mellan en rea och ett erbjudande är inte alltid tydlig, såvida inte kampanjen uttryckligen kallas rea. En rea skiljer sig från ett erbjudande till exempel genom att

  • ett erbjudande i allmänhet omfattar färre nyttigheter än vad en rea gör
  • ett erbjudande är i allmänhet i kraft en kortare tid än vad en rea är
  • en sänkning av priset på ett erbjudande eller den särskilda förmånligheten är i allmänhet mindre än vid en rea.

5.2.Begränsningar av sortimentet vid reor

En rea kan omfatta hela näringsidkarens sortiment eller endast en del av sortimentet av nyttigheter.

Om de nyttigheter som ingår i rean inte begränsas eller preciseras i marknadsföringen ska näringsidkarens sortiment av nyttigheter i sin helhet omfattas av rean.

Om en rea begränsas till endast en viss del av näringsidkarens sortiment ska de nyttigheter eller nyttighetsgrupper som omfattas av rean anges så tydligt i reklamen att konsumenten kan upptäcka de nyttigheter som ingår i rean.

5.3. Uppgivande av reabelopp

När man meddelar om nedsatta priser ska rabatten på varan basera sig på det lägsta tidigare priset under de 30 föregående dagarna.

Enbart en förmånlig prisnivå kan inte marknadsföras som rea.

Priset på en nyttighet får inte uppges vara nedsatt om priset de facto inte har sänkts och den prisförmån som konsumenten får inte är verklig.

Ex­em­pel 2. Vil­se­le­dan­de mark­nads­fö­ring, or­di­na­rie pris, verk­lig pris­för­mån

I marknadsföringen av soffmöbler hade man i cirka två års tid använt ett ordinarie pris i samband med försäljningspriset. Enligt näringsidkaren var de ordinarie priserna s.k. normala priser, det vill säga priser som företaget tidigare uppbar för nyttighet. Eftersom näringsidkaren inte kunde bevisa att de någonsin uppburit det nämnda ordinarie priset för nyttigheterna var marknadsföringen vilseledande för konsumenterna och stred således mot  2 kap. 6 §  i konsumentskyddslagen. (MAO:655/09)

Exempel 2. Vilseledande marknadsföring, ordinarie pris, verklig prisförmån

I marknadsföringen av idrottsredskap hade man använt ordinarie priser och uttryck som tydde på sänkt pris, såsom ”20 % rabatt” och ”Spara 40:00 €!” Enligt näringsidkaren hade de ordinarie priserna varit de priser med vilka nyttigheterna hade saluförts. Genom att använda det ordinarie priset till konsumenten antyddes att det var fråga om ett nytt och förmånligt försäljningspris. Marknadsföringen visade sig vara vilseledande eftersom näringsidkaren inte kunde bevisa att det tidigare hade uppburit det nämnda ordinarie priset för nyttigheterna. Eftersom det inte var fråga om en verklig prisförmån hade näringsidkaren enligt marknadsdomstolen gett vilseledande information och därmed agerat i strid med 2 kap. 6 § i konsumentskyddslagen. (MAO:159/19)

Exempel 3. Vilseledande marknadsföring, verklig prisförmån

I marknadsföringen av möbler hade man i samband med vissa nyttigheter använt uttrycket ”rea” till exempel under perioden från den 28 december 2016 till den 7 februari 2017. Användningen av uttrycket ”rea” påverkade dock inte det försäljningspris som uppbars av konsumenterna, utan nyttigheterna hade sålts till samma försäljningspris före, under och efter rean. Marknadsdomstolen ansåg i sitt beslut att näringsidkaren hade förfarit olämpligt mot konsumenterna när det i samband med försäljningspriset hade använt uttrycket ”rea” eller ett motsvarande uttryck när nyttigheten inte hade sålts till ett förmånligare pris än tidigare. Förfarandet stred mot 2 kap. 6 § och 3 § i konsumentskyddslagen. (MAO:656/18)

5.4. Återkommande reor

Om näringsidkaren upprepade gånger säljer samma nyttigheter på rea blir marknadsföringen vilseledande, eftersom återkommande reaförsäljning fördunklar konsumentens uppfattning om näringsidkarens normala prisnivå och den faktiska förmånen av rabatten.

Exempel 1. Vilseledande marknadsföring, rabattens trovärdighet

En näringsidkare marknadsförde soffmöblemang med olika kampanjer under cirka två och ett halvt år. Enligt näringsidkaren var det i kampanjerna fråga om reor, specialerbjudanden och slutförsäljningar. Marknadsföringens kampanjkaraktär och den bild av en kontinuerlig prisförändring som den gav upphov till signalerade inte att näringsidkarens allmänna prisnivå var förmånlig, utan fördunklade snarare uppfattningen om normalprisnivån. De uttryck som tydde på ett sänkt pris och upprepning av liknande marknadsföring gav intryck av att det rörde sig om marknadsföring av en rea. Enligt marknadsdomstolen var näringsidkarens marknadsföring avsedd att fördunkla konsumentens uppfattning om näringsidkarens normalprisnivå och därmed också den verkliga prisförmånen med rabatten. Marknadsföringen var vilseledande för konsumenterna. (MAO:654/09, se också MAO:655/09)

Exempel 2. Vilseledande marknadsföring, rabattens trovärdighet

En näringsidkare som säljer dagligvaror, järnvaror och fritidsvaror hade i fem års tid regelbundet använt bland annat uttrycket ”rea” i sina tidningsannonser samt andra uttryck som tydde på ett nedsatt pris. Prisuttrycken gav en bild av att näringsidkaren hade en pågående rea. Marknadsdomstolen ansåg att näringsidkaren hade gett vilseledande information och förfarit olämpligt genom att använda uttryck som tydde på nedsatta priser när nyttigheterna de facto inte hade sålts till förmånligare priser än tidigare. (MAO:204/04)

5.5 Checklista – så lyckas du med marknadsföringen av en rea

Checklistan är avsedd som ett verktyg som ska stöda planeringen och genomförandet av marknadsföringen.

Med hjälp av checklistan kan en näringsidkare säkerställa att de centrala principerna för användningen av rabattuttryck har beaktats i marknadsföringen. Listan hjälper företag att beakta principerna för hur man uttrycker rabatt samt att undvika vilseledande eller osanna uttryckssätt i samband med rean.

Checklistan är dock inte avsedd att vara absolut. Utgångspunkten är att all slags prisjämförelse är tillåten så länge den inte är osann eller vilseledande.

I marknadsföringen kan man alltså beroende på situationen avvika från anvisningarna i checklistan. Exempelvis kan den godkända tiden som en rea varar variera i någon mån beroende på bransch och nyttighet, till exempel när det gäller säsongprodukter. I sådana fall lönar det sig att på förhand noggrant bedöma hur marknadsföringen kan genomföras i enlighet med de principer som riktlinjerna uppger.

Se till att åtminstone dessa faktorer uppfylls vid marknadsföringen av en rea.

  • Vid en rea sänks näringsidkarens egna försäljningspris.
  • Rabatten på en vara har räknats från det lägsta erbjudna försäljningspriset under de 30 föregående dagarna.
  • Priserna på nyttigheterna har sänkts med minst 10 procent.
  • Rean pågår max. 2 månader i sträck.
  • Rean pågår högst 3 månader under kalenderåret.
  • Begränsningarna för rean är tydligt angivna.
  • Reans äkthet kan motiveras i efterhand.

6. Slutförsäljning

6.1. Allmänna principer

Uttryck som kan jämställas med slutförsäljning är till exempel utförsäljning och flyttförsäljning.

Grunden för en slutförsäljning kan till exempel vara att näringsidkarens företagsverksamhet läggs ned eller att en viss nyttighetsgrupp eller modell slopas, varvid syftet är att bli av med lagret för den nyttighetsgrupp eller modell som utgår ur sortimentet.

Det är förbjudet att i marknadsföringen ange att näringsidkaren ändrar eller avslutar sin företagsverksamhet om påståendet inte stämmer. Det är alltså förbjudet att skriva meddelanden i stil med ”Hyreskontraktet upphör!” och ”Hela lagret säljs!” ifall näringsidkaren inte flyttar, slutar eller lagret inte håller på att ta slut. (Statsrådets förordning 601/2008 1 § 13 punkten)

Det är också förbjudet att i marknadsföringen använda prisuttryck som hänvisar till slutförsäljning av enskilda nyttigheter eller nyttighetsgrupper ifall syftet med kampanjerna inte är att på ett genuint sätt avstå från de nyttigheter som är föremål för slutförsäljningen.

Exempel 1. Vilseledande marknadsföring, oriktig slutförsäljning

En näringsidkare i möbelbranschen hade marknadsfört möbler bland annat genom kampanjer med rubriker som ”Slutspurt”, ”Tömning av fabriken”, ”Slutförsäljning hos fabriken, fås till fabrikspris”, ”Allt ska snabbt bort”, ”Soffor till utförsäljningspris”, ”Modellerna försvinner ur sortimentet. Restpartier”, ”Utförsäljning”,” Vi måste tömma lagret på fyra dagar” och ”Kollektionen ändras! Stortömning! Allt ska bort!”. Marknadsdomstolen ansåg att kampanjerna inte handlade om slutförsäljning eftersom olika utförsäljnings- och tömningskampanjer uppenbarligen inte innebar att man efteråt avstod från att sälja just de soffmodeller som var det huvudsakliga föremålet för kampanjerna. (MAO:654/09)

6.2. Begränsningar i sortimentet vid en slutförsäljning

Vid en slutförsäljning ska hela näringsidkarens sortiment finnas till salu till nedsatt pris förutsatt att slutförsäljningens innehåll inte har begränsats i marknadsföringen eller på annat sätt preciserats.

Om slutförsäljningen begränsas till endast en viss del av näringsidkarens sortiment av nyttigheter:

  • De nyttigheter eller nyttighetsgrupper som omfattas av slutförsäljningen ska vara tydligt angivna i marknadsföringen.
  • Nyttigheter som säljs till nedsatt pris ska märkas tydligt eller avskiljas från sådana nyttigheter som inte ingår i slutförsäljningen.

6.3. Checklista – så lyckas du med marknadsföringen av en slutförsäljning

Checklistan är avsedd som ett verktyg som ska stöda planeringen och genomförandet av marknadsföringen.

Med hjälp av checklistan kan en näringsidkare säkerställa att de centrala principerna för användningen av rabattuttryck har beaktats i marknadsföringen. Listan hjälper företag att beakta principerna för hur man uttrycker rabatt samt att undvika vilseledande eller osanna uttryckssätt i samband med rean.

Checklistan är dock inte avsedd att vara absolut. Utgångspunkten är att all slags prisjämförelse är tillåten så länge den inte är osann eller vilseledande.

I marknadsföringen kan man alltså beroende på situationen avvika från anvisningarna i checklistan. I sådana fall lönar det sig att på förhand noggrant bedöma hur marknadsföringen kan genomföras i enlighet med de principer som riktlinjerna uppger.

Se till att åtminstone dessa faktorer uppfylls vid marknadsföringen av en slutförsäljning.

  • En slutförsäljning går ut på att försäljningsstället avstår från nyttigheter eller stänger ner företagsverksamheten.
  • Rabatten på en vara har räknats från det lägsta erbjudna försäljningspriset under de 30 föregående dagarna.
  • Priserna på nyttigheterna har sänkts med minst 10 procent.
  • Slutförsäljningen av enskilda nyttigheter eller nyttighetsgrupper pågår i högst 2 månader.
  • Slutförsäljningen av näringsidkarens företagsverksamhet eller på ett enskilt försäljningsställe varar högst 6 månader.
  • Begränsningarna för slutförsäljningen är tydligt angivna.
  • Slutförsäljningen kan motiveras i efterhand.

7. Erbjudanden

7.1. Allmänna principer

Ett erbjudande är en kortvarig prissänkning för en viss nyttighet eller nyttighetsgrupp eller till exempel att priset är särskilt förmånligt i förhållande till den allmänna prisnivån.

Vid prissättningen av ett erbjudande ska följande principer beaktas:

  • Om varan som säljs till ett sänkt pris inte tidigare har ingått i näringsidkarens sortiment, ska prissänkningen för varan räknas från det lägsta pris som man tagit betalt för under de senaste 30 dagarna.
  • Om nyttigheten i erbjudandet inte tidigare har funnits i näringsidkarens sortiment och den endast säljs under erbjudandets giltighetstid ska förmånligheten vara motiverad. Kampanjpriset kan motiveras till exempel med att nyttigheten har anskaffats för kampanjen och att dess försäljningspris är särskilt förmånligt i förhållande till konkurrenternas priser.

Gränsdragningen mellan ett erbjudande och en rea är inte alltid tydlig, såvida inte kampanjen uttryckligen kallas för rea. Ett erbjudande skiljer sig från en rea till exempel genom att

  • ett erbjudande i allmänhet omfattar färre nyttigheter än vad en rea gör
  • ett erbjudande är i allmänhet i kraft en kortare tid än vad en rea är
  • en sänkning av priset på ett erbjudande eller den särskilda förmånligheten är i allmänhet mindre än vid en rea.

7.2 Erbjudandets begränsningar samt oriktiga påståenden

Nyttigheterna eller nyttighetsgrupperna som erbjudandet gäller ska specificeras och den tid som erbjudandet är i kraft ska anges i marknadsföringen av erbjudandet. Om det inte sker finns det en risk för att en konsument som tittar på reklamen uppfattar reklamen som en rea. (MAO:654/09 och MAO:655/09).

Nyttigheterna som säljs till ett nedsatt pris ska vara tillgängliga för konsumenterna under hela den tid som erbjudandet pågår. Marknadsföringen måste ge konsumenterna tydlig information när, hur och under vilka andra förutsättningar som de kan få tag på nyttigheten som är på erbjudande eller någon annan förmån.

  • En reservation av typen ”begränsat parti” kan användas endast när det är fråga om ett litet nyttighetsparti som sannolikt snart tar slut. Om det av nyttigheterna som marknadsförs som erbjudande finns så få nyttigheter att de sannolikt tar slut under den tid som erbjudande är i kraft, ska antalet nyttigheter uppges i annonsen så att konsumenten ska ha möjlighet att bedöma nyttighetens tillgänglighet. I annat fall är risken att marknadsföringen skapar en vilseledande bild av tillgången till marknadsförda förmåner.
  • Uttryck av typen ”begränsat parti” eller ”så länge nyttigheten räcker” kan inte användas som allmänna begränsningar inom all marknadsföring av erbjudanden. De här uttrycken säger inget till konsumenten om tidsramen för när hen kan få en nyttighet på erbjudande eller den marknadsförda förmånen.
  • Begränsningar som gäller erbjudandets tillgänglighet i enskilda försäljningskanaler eller på försäljningsställen ska anges tydligt.

I marknadsföringen får man inte framföra oriktiga påståenden om att nyttigheten endast finns tillgänglig under en mycket begränsad tid eller på vissa villkor endast under en mycket begränsad tid i syfte att få konsumenten att genast fatta ett köpbeslut. (Statsrådets förordning 601/2008 1 § 6 punkten)

Exempel 1.

En jacka säljs för 100 euro från den 28 februari till den 6 mars En jacka säljs för 100 euro från den 7 till den 13 mars En jacka säljs för 100 euro från den 14 till den 20 mars
Det lägsta priset på jackan under föregående 30 dagar har varit 160 euro innan meddelandet om nedsatt pris. Samma kampanj fortsätter med en vecka. Samma kampanj fortsätter med en vecka.

Exempel 2. Vilseledande marknadsföring, fortlöpande erbjudande, oriktigt påstående

Vid marknadsföringen av vintersportutrustning hade man använt typiska procentuella uttryck och ordinarie priser som tydde på ett sänkt pris och som skapade en bild av att priserna hade sänkts. Reklamens uttryck om hur lång tid erbjudandena var i kraft gav intryck av att nyttigheten var tillgänglig till det sänkta priset i endast en vecka. När den marknadsföring som lovat samma erbjudande för en viss tid har upprepats för samma nyttighet i flera veckors tid var det i näringsidkarens förfaranden enligt marknadsdomstolens beslut fråga om oriktigt erbjudande enligt statsrådets förordning (601/2008). (MAO:829/15)

Exempel 3. Vilseledande marknadsföring, fortlöpande erbjudande, oriktigt påstående

De pris- och rabattuttryck som användes i marknadsföringen av möbler samt de uttryck som användes om tidsbegränsade erbjudanden gav intryck av att varan var tillgänglig till sänkt pris endast under en mycket begränsad tid. Eftersom marknadsföringen av rabatter för samma nyttighet upprepades ganska snabbt och gång på gång efter en tidsbegränsad kampanj, var det i näringsidkarens förfaranden enligt marknadsdomstolens beslut fråga om ett oriktigt påstående enligt förordningen (601/2008). (MAO:385/16)

7.3. Lockerbjudanden

Lockerbjudanden innebär att konsumenterna lockas till en försäljningskanal eller ett försäljningsställe med ett exceptionellt litet varuparti och medvetet överdimensionerade och kraftfulla marknadsföringsmetoder i förhållande till mängden nyttigheter.

Vid marknadsföring är det förbjudet att uppmana konsumenter att köpa nyttigheter till ett visst pris, om näringsidkaren med beaktande av varans kvalitet, pris och marknadsföringens omfattning har en berättigad anledning att tro att varan inte kan levereras till konsumenten inom skälig tid eller till ett skäligt belopp. (Statsrådets förordning (601/2008) 1 § 4 punkten)

7.4 Checklista – så lyckas du med marknadsföringen av erbjudanden

Checklistan är avsedd som ett verktyg som ska stöda planeringen och genomförandet av marknadsföringen.

Med hjälp av checklistan kan en näringsidkare säkerställa att de centrala principerna för användningen av rabattuttryck har beaktats i marknadsföringen. Listan hjälper företag att beakta principerna för hur man uttrycker rabatt samt att undvika vilseledande eller osanna uttryckssätt i samband med rean.

Checklistan är dock inte avsedd att vara absolut. Utgångspunkten är att all slags prisjämförelse är tillåten så länge den inte är osann eller vilseledande.

I marknadsföringen kan man alltså beroende på situationen avvika från anvisningarna i checklistan. I sådana fall lönar det sig att på förhand noggrant bedöma hur marknadsföringen kan genomföras i enlighet med de principer som riktlinjerna uppger.

Se till att åtminstone dessa faktorer uppfylls vid marknadsföringen av ett erbjudande.

  • Erbjudandet gäller en sänkning av det egna försäljningspriset eller erbjudande av någon annan förmån.
  • Rabatten på en vara har räknats från det lägsta erbjudna försäljningspriset under de 30 föregående dagarna.
  • Nyttighetserbjudandet är i kraft i högst en månad.
  • Erbjudanden som gäller samma nyttighet ska inte upprepas på varandra.
  • Nyttigheten är tillgänglig eller erbjudandet kan utnyttjas under hela anbudstiden.
  • Begränsningarna för erbjudandet ska vara tydligt angivna.

8. Övriga prisuttryck

8.1 Cirkapriser

Cirkapriser (eller rekommenderat cirkapris) är det pris med vilket tillverkaren eller någon annan part i leveranskedjan rekommenderar att detaljhandeln säljer nyttigheten.  Det är inte näringsidkarens eget tidigare försäljningspris eller normalpris.

I samband med jämförelsepriset ska man klar ange att jämförelsepriset hänvisar till konkurrenternas priser eller den allmänna prisnivån, och inte till det pris som näringsidkaren tidigare har tagit betalt. Det här är särskilt viktigt om konsumenterna kan se det som att det angivna jämförelsepriset är det pris som näringsidkaren tidigare tagit betalt för nyttigheten. (Europeiska kommissionens vägledning, punkt 2.8.2, ”Prisförmåner”, (2021/C 526/01).

Användningen av de rekommenderade detaljhandelspriserna i prisjämförelserna ska förklaras. Att använda dem skulle kunna strida mot artikel 6.1 d i direktivet om otillbörliga affärsmetoder om detaljhandelspriserna är orimligt höga och orealistiska och ger konsumenterna intrycket av att förmånen de får är större än vad förmånen i verkligheten är. (Europeiska kommissionens vägledning, punkt 2.8.2, ”Prisförmåner”, (2021/C 526/01).

8.2 Jämförelse med den allmänna prisnivån

När en näringsidkare jämför sitt försäljningspris med cirkapriset är det fråga om att jämföra näringsidkarens eget pris med den allmänna prisnivån. Det egna försäljningspriset kan inte jämföras med cirkapriset för att betona rabatten på försäljningspriset eftersom det då inte handlar om att erbjuda rabatt på försäljningsställets tidigare försäljningspris.

Exempel 1.

Det är inte förbjudet att jämföra det egna försäljningspriset med cirkapriset men det finns vissa villkor för att jämförelsen ska vara godtagbar. För det första ska det cirkapris som kan jämföras med försäljningspriset vara äkta och aktuellt. Dessutom förutsätts att cirkapriset motsvarar nyttighetens allmänna försäljningspris på marknaden. En fungerande konkurrens leder dock i allmänhet till att nyttigheter vanligtvis inte säljs till cirkapris. Därför är det i regel inte möjligt att jämföra det egna försäljningspriset med cirkapriset utan att marknadsföringen blir vilseledande.

Vid bedömningen av om prisjämförelsen är vilseledande utreds i allmänhet om cirkapriset motsvarar nyttighetens allmänna marknadspris och/eller om priset har använts på marknaden under en anmärkningsvärt lång tid. (MAO:829/15, MAO:656/18 och MAO:159/19). Näringsidkaren kan inte jämföra sitt försäljningspris med nyttighetens cirkapris om nyttighetens cirkapris inte faktiskt uppbärs av konsumenterna på andra marknader.

Exempel 1. Vilseledande marknadsföring, jämförelse av cirkapris

I marknadsföringen av vintersportutrustning hade man använt procentuella uttryck och ordinarie priser som antydde att priset sänkts. Enligt näringsidkaren baserade sig de ordinarie priserna på de rekommenderade cirkapriser som uppgetts av importörer eller leverantörer. När det framgick att man inom branschen vanligtvis sålde nyttigheterna till lägre priser än till de rekommenderade eller riktgivande priserna hade näringsidkaren enligt marknadsdomstolens beslut gett vilseledande information om prisernas faktiska förmånlighet och förfarit i strid med 2 kap. 3 § och 6 §  i konsumentskyddslagen. (MAO:829/15)

Exempel 2. Vilseledande marknadsföring, jämförelse av cirkapris

I marknadsföringen av möbler hade man använt uttryck och ordinarie priser som antydde att priset hade sänkts. Enligt näringsidkaren baserade sig de ordinarie priserna på varuleverantörernas rekommenderade cirkapriser. Även om näringsidkaren kunde bevisa att det ordinarie priset för vissa möbler verkligen baserade sig på nyttighetens tillverkares cirkapriser för detaljhandeln, kunde företaget inte bevisa att de ordinarie priserna motsvarade det allmänna marknadspriset. Enligt marknadsdomstolens beslut hade näringsidkarens förfarande gett genomsnittskonsumenten vilseledande information om att näringsidkarens priser faktiskt var förmånliga. Näringsidkaren hade agerat i strid med 2 kap. 6 § och 3 § i konsumentskyddslagen. (MAO:656/18)

Exempel 3. Vilseledande marknadsföring, jämförelse av cirkapris

I marknadsföringen av idrottsredskap hade man använt ordinarie priser och uttryck som tydde på sänkt pris, såsom ”20 % rabatt” och ”Spara 40:00 €!” Enligt näringsidkaren baserade sig de ordinarie priserna på de rekommenderade cirkapriser som uppgetts av importörer eller leverantörer. Marknadsföringen visade sig vara vilseledande eftersom näringsidkaren inte kunde bevisa att det ordinarie priset skulle ha grundat sig på det rekommenderade priset eller på cirkapriset som importören eller leverantören uppgett och som i allmänhet motsvarar det pris som andra näringsidkare uppbär för nyttigheterna. Eftersom det inte var fråga om en verklig prisförmån hade näringsidkaren enligt marknadsdomstolens beslut gett vilseledande information och därmed agerat i strid med 2 kap. 6 §  i konsumentskyddslagen. (MAO:159/19)

Näringsidkare kan inte påstå att deras nyttigheter är billigare än hos konkurrenterna om konkurrenterna inte ens har nyttigheten i fråga i sitt sortiment. (MAO:350/18)

8.3 Jämförelse med konkurrentens prisnivå

Näringsidkaren kan jämföra det egna försäljningspriset med priset hos en eller flera konkurrenter.

Det ordinarie priset kan ge en vilseledande bild av den marknadsförda nyttighetens förmånlighet och förmånen för konsumenten

  • om det ordinarie priset inte grundar sig på ett tillräckligt representativt urval av konkurrenternas priser
  • om det ordinarie priset inte grundar sig på en tillräckligt aktuell utredning av konkurrenternas priser. Beroende på konkurrenssituationen kan informationen om konkurrenternas priser snabbt bli föråldrade. (MAO:549/10)

Marknadsföringen kan bli vilseledande om näringsidkaren inte kan motivera och bevisa att det ordinarie priset eller den allmänna prisjämförelsen är korrekt.

Exempel 1. Vilseledande marknadsföring, prisförmånens verklighet

I marknadsföringen av idrottsredskap hade man använt ordinarie priser och uttryck som tydde på sänkt pris, såsom ”20 % rabatt” och ”Spara 40:00 €!” Enligt näringsidkaren baserade sig de ordinarie priserna på det pris som konkurrenterna uppbar för motsvarande nyttighet. Genom att använda det ordinarie priset till konsumenten hade man antytt att försäljningspriset i fråga var förmånligt, vilket visade sig vara vilseledande eftersom näringsidkaren inte visade att det ordinarie priset hade grundat sig på konkurrenternas pris för motsvarande nyttighet. Eftersom det inte var fråga om en verklig prisförmån hade näringsidkaren enligt marknadsdomstolens beslut gett vilseledande information och därmed agerat i strid med 2 kap. 6 §  i konsumentskyddslagen. (MAO:159/19)

Exempel 2. Vilseledande marknadsföring, prisförmånens verklighet

I marknadsföringen av frilufts- och vildmarkskläder hade man använt ”motsv.”-priser som ordinarie priser. Med ”motsv.”-priser avsågs de priser som konkurrenterna uppbar för motsvarande nyttigheter. Marknadsdomstolen ansåg i sitt beslut (MAO:549/10) att näringsidkaren inte till alla delar kunde motivera och bevisa riktigheten i de jämförelsepriserna, det vill säga i de ”motsv.”-priser som näringsidkaren använde. Konsumenten fick en vilseledande bild av de här nyttigheternas relativa förmånlighet och av förmånen för kunden. Näringsidkaren hade således agerat i strid med 2 kap. 3 § och 6 § i konsumentskyddslagen.

Exempel 3. Vilseledande marknadsföring, generalisering av prisjämförelsen

I EU-domstolens avgörande hade näringsidkaren hävdat att deras prisnivå generellt sett var lägre än de huvudsakliga konkurrenternas prisnivå (C-356/04). Sådan marknadsföring kan vara vilseledande om det inte framgår av reklamen att jämförelsen inte grundar sig på alla annonsörens nyttigheter. Då kan konsumenten felaktigt tro sig göra en inbesparing, oberoende av vilka nyttigheter som han eller hon har köpt av näringsidkaren. Konsumenten kan också felaktigt tro att till exempel alla annonsörens nyttigheter utan undantag är billigare än konkurrenternas nyttigheter (KKO:2017:83).

8.4. Normalpris

Med normalpris avses det pris som tidigare uppburits för samma nyttighet på samma försäljningsställe, om det inte av marknadsföringen framgår vad som avses med normalpris.

Konsumenten får inte vilseledas med prisets förmånlighet när nyttigheterna säljs till normalpris. Vilseledande marknadsföring kan till exempel bero på att man i marknadsföringen av normalprissatta nyttigheter använder samma eller liknande reklam eller prisuttryck som man tidigare använt i reklamen för erbjudanden.

8.5. Prislöfte och prisgaranti

Vad som avses med prislöfte, prisgaranti eller ett annat motsvarande påstående beror på vilka påståenden som näringsidkaren framför i sin marknadsföring och vilka villkor som ställs för löftet eller garantin.

Med prislöfte eller prisgaranti avses ofta näringsidkarens påstående i sin marknadsföring om att näringsidkaren är den billigaste inom sin bransch eller strävar efter att bli det. Ett löfte eller en garanti som kombinerats med ett påstående om förmånlighet förutsätter att konsumenten hittar den marknadsförda nyttigheten förmånligare hos en annan näringsidkare som omfattas av löftet eller garantin.

Marknadsföringen blir vilseledande om näringsidkarens marknadsföring av prislöftet eller -garantin skapar en osann uppfattning om näringsidkaren som branschens förmånligaste aktör. Den vilseledande uppfattningen kan uppstå till exempel genom att näringsidkaren inte alls har tagit reda på konkurrenternas priser eller om utredningen av konkurrenternas försäljningspriser grundar sig på för smalt jämförelsematerial eller på föråldrade uppgifter.

Exempel 1. Vilseledande marknadsföring, faktapåstående, bevisbörda

Näringsidkaren hade i den marknadsföring som rubricerats som prislöfte beskrivit sin prissättning så att den alltid strävar efter att vara marknadens förmånligaste alternativ. Han eller hon hade också i sin marknadsföring meddelat att den kontinuerligt följer med marknadspriserna och sänker sina priser om det upptäcker att det inte är tillräckligt förmånligt. I marknadsföringen lovade man konsumenten att gottgöra prisskillnaden om konsumenten hittar en nyttighet som hen köpt någon annanstans till ett förmånligare pris. Högsta domstolen konstaterade i sitt beslut HD:2017:83 att det inte var de formuleringar som användes i näringsidkarens reklam som var avgörande, utan den uppfattning som uppstår hos genomsnittskonsumenten när han eller hon läser reklamen på sedvanligt sätt. Prislöftet med alla dess texter hade varit ägnat att ge konsumenterna en uppfattning om att näringsidkaren var den förmånligaste aktören. Prisinformationen är en central och mätbar faktor för konsumentens beteende. Näringsidkarens påstående handlade inte bara om allmänt beröm, utan om ett sådant faktapåstående om förmånligare priser som näringsidkaren måste kunna bevisa.

Exempel 2. Vilseledande marknadsföring, faktapåstående, bevisbörda

I sitt beslut (MAO:350/18) konstaterade marknadsdomstolen att till den del som näringsidkaren inte hade kunnat bevisa att förmånlighetspåståendet som ingick i det marknadsförda prislöftet till alla delar höll streck, hade näringsidkaren i sin marknadsföring framlagt sådan vilseledande information som är förbjuden enligt 2 kap. 6 § i konsumentskyddslagen. Till de delar som näringsidkaren framförde en tillräcklig och tillförlitlig utredning om att andra aktörer endast undantagsvis och temporärt hade haft billigare priser för samma eller motsvarande nyttigheter än näringsidkaren i fråga, kunde den uppfattning som näringsidkaren i sin marknadsföring skapade om sig själv som den förmånligaste aktören inte i det här anseendet anses vara vilseledande ur genomsnittskonsumentens perspektiv.

8.6 Outletbutiker, fabriksbutiker etc.

Outletbutiker, fabriksbutiker och andra motsvarande försäljningsställen omfattas av samma bestämmelser och principer som alla andra näringsidkare.

Konsumenten får inte vilseledas när det gäller hur förmånligt priset är. Vilseledande marknadsföring kan till exempel bero på att marknadsföringen av nyttigheterna ger konsumenten en uppfattning om att det är rea, även om nyttigheten inte tidigare har sålts på försäljningsstället till ett högre pris.

Kom ihåg!

  • Vid reklam för outlet- eller fabriksbutiker kan man inte använda uttryck som tyder på rea, om marknadsföringen inte handlar om att sänka samma försäljningsställes egna priser.

9. Lagstiftning och bedömning av vilseledande verksamhet

9.1 Bestämmelser som tillämpas vid tillsynen

Sådan marknadsföring av förmånliga nyttigheter som riktar sig till konsumenterna och innehåller olika prisförmåner, prislöften eller prisjämförelser omfattas av bestämmelserna i 2 kap. i konsumentskyddslagen (20.1.1978/38).

I konsumentskyddslagens 2 kap. 11 § 1 mom. Föreskrivs det att man vid marknadsföring av en vara som är på rabatt eller av ett nedsatt pris också ska meddela det lägsta pris till vilket varan har marknadsförts under de 30 dagar som föregick prissänkningen. Om prissänkningen gradvis ökar under en marknadsföringskampanj som pågår i högst 60 dagar utan avbrott, kan som lägsta pris då anges det pris till vilket varan har marknadsförts under de 30 dagar som föregår den första prissänkningen.

  • Enligt 2 mom. tillämpas inte det som föreskrivs i 1 mom. på livsmedel som förfars snabbt.
  • Med 1 mom. i 2 kap. 11 § konsumentskyddslagen har 1, 2 och 5 kap. I den nya artikel 6a i prismärkningsdirektivet verkställts. Paragrafens 2 mom. grundar sig på artikel 6a 3 punkten i direktivet.

Enligt 2 kap. 6 § 1 mom.  i konsumentskyddslagen får vid marknadsföring osann eller vilseledande information inte lämnas om den kan leda till att konsumenten fattar ett sådant köpbeslut eller något annat beslut om en nyttighet som hen annars inte skulle ha fattat.

I 2 kap. i konsumentskyddslagen har Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/29/EG om otillbörliga affärsmetoder verkställts.

  • Direktivet har på gemenskapsnivå harmoniserat reglerna om marknadsföring och handelsförfaranden som kan skada konsumenternas ekonomiska intressen.
  • Av bilaga 1 i direktivet framgår affärsmetoder som under alla omständigheter är otillbörliga (den s.k. svarta listan).

9.2. Bedömning av skyldigheten att ange det lägsta priset

Skyldigheten att ange det lägsta priset i samband med meddelanden om nedsatta priser på varor (punkt 4 ovan) bedöms enligt 2 kap. 11 § i konsumentskyddslagen.

Man bör beakta att bestämmelsen tillämpas på presentationen av de nedsatta priserna. Även om en viss marknadsföringsåtgärd inte strider mot bestämmelsen eller den inte hör till bestämmelsens tillämpningsområde, kan lagenligheten i ett marknadsföringsförfarande alltid bedömas med stöd av 2 kap. 6 § i konsumentskyddslagen.

9.3 Utvärdering av vilseledande verksamhet

Eventuella vilseledande förfaranden i marknadsföringen som avses i 2 kap. 6 § i konsumentskyddslagen bedöms ur genomsnittskonsumentens perspektiv.

Näringsidkarens förfarande anses vara vilseledande

om marknadsföringen innehåller felaktiga uppgifter och är osann
om marknadsföringen på något sätt är vilseledande för genomsnittskonsumenten.
Även om informationen i marknadsföringen är felfri, är marknadsföringen vilseledande om den sannolikt får konsumenten att ta en kommersiellt avgörande som hen annars inte skulle ha gjort.

I själva verket kan en felfri uppgift vara vilseledande till exempel på grund av framställningssättet. Inom unionens domstols praxis har man ansett (C-611/14) att de framförda uppgifterna på grund av sitt framställningssätt som helhet kan leda till en felaktig uppfattning till exempel när den ena betonas särskilt i marknadsföringen medan den andra helt utelämnas eller enbart anges på ett mindre iögonfallande sätt. (HD:2017:83)

Vid bedömningen av vilseledande marknadsföring beaktas inte eventuella tids- och utrymmesbegränsningar som hänför sig till mediet. (2 kap. 6 § i konsumentskyddslagen)

9.4 Förfaranden som är förbjudna under alla förhållanden

Med stöd av 2 kap. 15 § 3 punkten har statsrådets förordning (601/2008) utfärdats och där framgår de av näringsidkarens förfaranden som under alla omständigheter är otillbörliga handelsförfaranden.

De förfaranden som specificeras i förordningen anses alltid strida mot konsumentskyddslagen utan att man gör någon bedömning av hur förfarandet eventuellt påverkar genomsnittskonsumentens ekonomiska beteende. Sådana förfaranden är till exempel oriktiga slutförsäljningar (13 punkten), fortlöpande oriktiga erbjudanden (6 punkten) och s.k. lockerbjudanden (4 punkten).

9.5 Bevisningsskyldighet att bevisa faktapåståenden

Näringsidkaren skall kunna bevisa riktigheten i de faktapåståenden som hänför sig till handelsförfarandet. Sådana påståenden är till exempel

  • uttryck för sänkning av det egna priset och rabattens storlek
  • påståenden om att det egna priset är förmånligt i förhållande till konkurrenternas priser
  • påståenden om konkurrenternas priser
  • påståenden om cirkapriser eller om den allmänna prisnivån på marknaden.

Om inga bevis framläggs eller om de är otillräckliga anses fakta i påståendena vara felaktiga. (Direktiv 2005/29/EY artikel 12.a)