KKV: Kommunerna och tillsynsmyndigheterna innehar en nyckelposition när marknaden för serviceboende utvecklas

Kommunerna och tillsynsmyndigheterna påverkar genom sina åtgärder i hög grad hur upphandlingsmarknaden för serviceboende fungerar, konstaterar man i Konkurrens- och konsumentverkets (KKV) utredning Erityisryhmien palveluasumisen kilpailuolosuhteet ja kilpailun edistäminen (Konkurrensförhållanden och konkurrensfrämjande när det gäller serviceboende för grupper med särskilda behov). Utredningen, som har gjorts på uppdrag av arbets- och näringsministeriet (ANM), innehåller åtta åtgärdsförslag för att främja marknadens funktion:

  1. Transparensen i beslutsfattandet och verksamheten borde bli bättre. De olika verksamhetskulturerna hos finansiärer, organisatörer och producenter av tjänsterna och bristen på transparens hämmar för tillfället uppbyggnaden av fungerande konkurrensförhållanden.
  2. Näringsverksamhetskompetensen hos företag som erbjuder vårdtjänster borde utvecklas. Företagskompetensen borde stödjas i synnerhet hos de små serviceföretagen.
  3. Möjligheterna för små företag att klara sig i anbudsförfaranden borde främjas genom nya samarbetsmodeller. Kommunernas sätt att tillämpa lagstiftningen om offentlig upphandling och konkurrensutsätta tjänsterna gynnar för närvarande stora aktörer. De små serviceproducenternas kunnande till exempel när det gäller att lämna gemensamma offerter, borde främjas.
  4. Kommunernas upphandlingskompetens borde utvecklas. Många av de oändamålsenliga och konkurrensbegränsande förfarandena beror enligt denna utredning på att man i kommunerna inte tillräckligt beaktar att alla serviceproducenter ska behandlas jämlikt och utan diskriminering.
  5. Kommunernas strategiska kompetens som riktar sig till serviceboende borde utvecklas. Utredningen visar att kommunstrategierna i anslutning till arrangemangen av serviceboendekorrelerar illa med kommunernas näringspolitik. Ur perspektivet av en fungerande konkurrens är det viktigt att marknadens serviceproducenter känner till kommunernas strategiska val när investeringsbeslut fattas. Kortsynta upphandlingsbeslut ökar kostnaderna och leder till uppkomsten av oändamålsenliga konkurrensbegränsande låsningar.
  6. Användningsförutsättningarna för servicesedeln borde förbättras. Ett bättre utnyttjande av servicesedeln inom serviceboende skulle främja konkurrensen mellan producenterna och underlätta för de små aktörerna att delta i produktionen av tjänster. Servicesedeln borde kunna användas även i ARA-finansierade boenden.
  7. Tillämpningen av tillsynsbestämmelserna för serviceboende borde förenhetligas. Den stora mängden regleringar och deras komplexitet när det gäller serviceboende för grupper med särskilda behov förutsätter i dag sådan sakkunskap av näringsidkarna som närmast finns endast hos större serviceproducenter. Tillämpningen av bestämmelserna är därtill varierande. Bestämmelserna som har ställts som villkor för ARA-finansiering borde inte tillämpas som sådana på andra som låter bygga serviceboenden; anvisningar till grund för byggande av obehindrade och säkra bostäder finns även på annat håll än i ARA-bestämmelserna.
  8. Tillsynen som riktas mot offentliga och privata producenter av boendeservice borde förenhetligas. Enligt denna undersökning övervakas aktörerna inom den privata sektorn mer aktivt än aktörerna inom den offentliga sektorn. Verksamhetssätt som upprätthåller och skapar olikvärdighet och i bakgrunden påverkar tillsynsförfarandet borde avlägsnas, så att alla serviceproducenter vad gäller bestämmelser och tillsyn skulle stå i en likvärdig ställning.

KKV:s utredning hänför sig till Välfärdsprogrammet HYVÄ, som ANM startade 2011. Programmets syfte är att utveckla arbets- och näringspolitiken inom vård- och omsorgstjänsterna i Finland. Vissa av åtgärdsförslagen gäller även Finansierings- och utvecklingscentralen för boendet ARA och andra myndigheter samt företag inom branschen.