Kreditbolaget Bondora har erbjudit konsumenterna dyrare krediter än vad som tillåts i lagen. Bolaget har inte räknat med de avgifter som tagits ut för tjänster som bolaget benämnt som kompletterande tjänster i kreditkostnaderna som omfattas av prisregleringen. Bondora har dessutom i strid med konsumentskyddslagen uppburit en kostnad som angetts som ränta på krediten. Konsumentombudsmannen kräver att marknadsdomstolen vid vite på 150 000 euro förbjuder Bondora att fortsätta eller förnya sitt olagliga förfarande.
Bondora har erbjudit konsumenterna tre separata tjänster som benämnts som kompletterande tjänster, vars avgifter Bondora inte har inkluderat i kreditkostnaderna. Med hjälp av tjänsterna kan konsumenten bland annat göra ändringar i betalningstidtabellen, betala krediten tillbaka i förtid, få prioriterad kundservice och få meddelanden om kredithanteringen.
Konsumentombudsmannen anser att detta är kostnader som direkt beror på kreditförhållandet och därför ska de också räknas som kreditkostnader vars maximibelopp fastställs i lagen. Bondoras prissättningsmodell överskrider det kostnadstak som lagen föreskriver. Bondora har ansett att det är fråga om kompletterande tjänster som inte omfattas av prisregleringen.
Fram till november 2021 har Bondora också uppburit en kostnad som angetts som ränta på krediten, så att kostnaden under hela kreditförhållandet har tagits ut för det ursprungliga kreditbeloppet och inte för det återstående kapitalet. Konsumentombudsmannen anser att en sådan kostnad inte är en sådan kreditränta som avses i lagen, utan en kostnad i likhet med andra kreditkostnader. Även genom detta förfarande har Bondora brutit mot prisregleringen.
I förhandlingarna med Bondora har man inte nått samförstånd och därför söker konsumentombudsmannen ett avgörande i ärendet av marknadsdomstolen.
Förhoppningen är att kringgåendet av prisregleringen ska upphöra
Konsumentombudsmannen har tidigare utrett oklarheter i kreditkostnader med kreditbolaget Blue Finance Suomi Oy. Marknadsdomstolen fattade sitt beslut i december, där den ansåg att avgifter i anslutning till erhållande av krediten ska räknas som kreditkostnader. Blue Finance Suomi hade avgränsat vissa avgifter för att få kredit utanför kreditkostnaderna och därför överskred prissättningen det lagstadgade maximibeloppet.
I fallet Bondora är det dock frågan om andra typer av avgifter än för Blue Finance Suomi Oy.
"Vi har redan sett många slags prissättningsmodeller med vilka kreditbolagen tydligt strävar efter att kringgå det lagstadgade kostnadstaket. Vi hoppas att marknadsdomstolens beslut ger större klarhet i lagenlig prissättning av krediter, så att praxisen inom branschen blir bättre."
Prisregleringen fastställer kreditkostnadernas maximibelopp
Enligt prisregleringen för krediter som trädde i kraft i september 2019 får den årliga ränta som tas ut på kreditens utestående kapital inte avtalas till högre än 20 procent. Dessutom får de andra kostnader som tas ut för krediten per dag uppgå till högst 0,01 procent av det ursprungliga kreditbeloppet eller kreditgränsen. De andra kreditkostnaderna får dock under inga omständigheter överstiga 150 euro per år.
I kreditkostnaderna ingår alla kostnader som kreditgivaren känner till och som beror på kreditförhållandet. Till exempel avgifter som tas ut för att ansöka om kredit, lyfta kredit och skicka betalningsuppgifter är kreditkostnader oberoende av hur mycket tid eller på vilket sätt åtgärden utförs. Endast helt frivilliga kompletterande tjänster kan uteslutas från kreditkostnaderna. Krediten ska då erbjudas på samma villkor oberoende av om konsumenten ingår ett avtal om kompletterande tjänster i samband med kreditavtalet.