Prisinformation om varor och tjänster

Innehåll

1. Utgångspunkter för riktlinjerna
2. Informationsskyldighet vid saluföring av specificerade varor eller tjänster till ett bestämt pris
   2.1 Produktspecificering
   2.2 Totalpris
3. Samerbjudanden och tilläggsförmåner
4. Information innan ett avtal ingås
5. Försäljningspris och prisinformation
6. Jämförpris och prisinformation
7. Försäljningspris på detaljhandelsställe, i skyltfönster och på webbplats
8. Tillhandahållande av prislista för tjänster
   8.1 Prislista och dess tillhandahållande
   8.2 Prislista på webbplats
9. Tjänster i anslutning till affär eller som marknadsförs separat
10. Information om priser vid hem- och distansförsäljning
    10.1 Allmänt
    10.2 Prisinformation vid distansförsäljning av finansiella tjänster och finansiella instrument
11. Förbud mot osann eller vilseledande information
12. Finstilt
13. Prisangivelse i rätt tid
14. Pris för tidsbundna tjänster
15. Avrundning av belopp
16. Övervakning av lagen
17. Prisinformation på vissa områden
    17.1 Vissa speciallagar
    17.2 Konsumentkrediter vid marknadsföring av varor och tjänster
    17.3 Köp av huselement samt byggnadsentreprenader
    17.4 Tidsdelat boende och långfristiga semesterprodukter
    17.5 Konsumentombudsmannens riktlinjer: prisinformation om huspaket

---

1. Utgångspunkter för riktlinjerna

Skyldigheten att uppge priset påverkas av arten av varor eller tjänster samt av de marknadsföringskanaler som de marknadsförs i. Skyldigheten att uppge priset kan variera mellan olika varor och tjänster samt kan vara beroende av försäljningssättet.

Marknadsföringsbegreppet är brett. Till marknadsföring hänförs exempelvis reklam, andra säljfrämjande åtgärder som direkt eller indirekt riktas till konsumenter samt information som lämnas om nyttigheten i samband med nyttigheterna eller vid försäljningstillfället. Marknadsföring omfattar även såväl utbud som försäljning. (RP 8/1977) Att enbart hålla produkter i butikslokaler kan också betraktas som marknadsföring. (KKO:2004:32)

Givandet av prisinformation regleras i konsumentskyddslagen (38/1978, nedan KSL) och förordning om prisinformation vid marknadsföring av konsumtionsnyttigheter (553/2013, nedan prisinformationsförordningen). Genom speciallagstiftning regleras även undantag avseende pris- information om flyg, paketresor, bostäder, betaltjänster, taxitjänster, tobak, alkohol och elektroniska kommunikationstjänster eller information om prislistor över dessa tjänster.

Dessa riktlinjer innehåller allmänna anvisningar för prisinformation. I riktlinjerna ingår också exempel på enskilda branscher och/eller produktgrupper för vars prisinformation konsumentombudsmannen tidigare har publicerat särskilda riktlinjer.

I riktlinjerna anges inom parentes om ifrågavarande punkt baserar sig på lagstiftning, regeringens propositioner (RP), konsumentombudsmannens ställningstaganden (KO) eller marknadsdomstolens beslut (MD) eller annan rättspraxis.

2. Informationsskyldighet vid saluföring av specificerade varor eller tjänster till ett bestämt pris

Om en specificerad konsumtionsnyttighet saluförs till ett bestämt pris, ska nyttighetens totalpris inklusive skatter eller, om nyttigheten är av sådan art att exakt pris rimligen inte kan anges, grunderna för prissättningen framgå. (KSL 2:8)

2.1 Produktspecificering

Kraven på specificering av produkten uppfylls då produkten presenteras med ord eller bild. (Europeiska komissionens riktlinjer för genomförandet/tillämpningen av direktiv 2005/29/EG om otillbörliga affärsmetoder.) Produktspecifikationen är tillräcklig om informationen om produkten och dess pris är tillräckliga för att konsumenten ska kunna fatta ett beslut om köp. Vid marknadsföringen är det dock inte nödvändigt att ge en faktisk möjlighet till köp eller att marknadsföringen sker i anslutning till en sådan möjlighet. (EUT C-122/10)

Ur konsumentens synvinkel är priset sådan viktig information som borde anges enligt rekommendationerna även då det inte är ett krav enligt specifika bestämmelser. (KO)

Exempel: annonsen består av en bild på en lampa med texten ”29,90 €” intill. Produkten har specificerats och säljs till ett visst pris.

Exempel: annonsen består av texten ”Led-utomhusbelysning i silver 14,50 €”. Produkten har specificerats och säljs till ett visst pris.

2.2 Totalpris

Leveranskostnader, såsom post- och fraktkostnader, ska ingå i nyttighetens totalpris. I alla situationer är det dock inte möjligt att inkludera leveranskostnaderna i totalpriset, till exempel på grund av att uppkomsten av leveranskostnaderna och deras belopp är  beroende av vilket leveranssätt som konsumenten väljer. (RP157/2013) Därför ska vid behov de leveranskostnader som inte ingår i totalpriset framgå av marknadsföringen. Om dessa kostnader rimligen inte kan beräknas i förväg ska det framgå av marknadsföringen att sådana kostnader kan uppstå. (KSL 2:8)

I marknadsdomstolens avgörande 605/14 bedömdes ett företags tv-reklam, där företaget marknadsförde en betalkanaltjänst med minst sex månaders bindningstid. I tv-reklamens ljudspår betonades kanalpaketets låga pris. Av den information som visades på bildskär- men i cirka fem sekunder hade prisuppgiften ”29,95” den klart största storleken och synligheten. ”€/m/6m” i samma pratbubbla hade redan betydligt mindre storlek. Enligt marknadsdomstolen betonade tv-reklamen prisuppgiften ”29,95” som tjänstens månadspris, och i reklamen hade tjänstens totalpris, inklusive alla kostnader, inte meddelats på ett för konsumenten uppenbart sätt. Marknadsdomstolen ansåg att tv-reklamen inte presenterade ett totalpris för tjänsten på det sätt som 2 kap. 8 § och 12 § i konsumentskyddslagen förutsätter.

Exempel: 6 månaders prenumeration på dagstidning marknadsförs till priset 30 €/mån. Eftersom produkten har specificerats och har ett bestämt pris, ska även totalpriset för nyttigheten anges, dvs. totalpriset för 6-månadersprenumerationen (6 x 30 = 180 €). (RP32/2008)

3. Samerbjudanden och tilläggsförmåner

Om det vid marknadsföring bjuds ut konsumtionsnyttigheter

• till ett gemensamt pris eller
• utlovas att den som köper en konsumtionsnyttighet får en annan konsumtionsnyttighet till ett nedsatt pris eller får någon annan särskild förmån,

ska erbjudandets innehåll och värde samt i fråga om nyttigheter som bjuds ut till gemensamt pris dessutom deras priser var för sig klart uppges vid marknadsföringen, om inte priset på en nyttighet är lägre än tio euro när den skaffas separat. (KSL 2:12)

4. Information innan ett avtal ingås

Näringsidkaren ska i fråga om annan försäljning av konsumtionsnyttigheter än hem- och distansförsäljning innan ett avtal om konsumtionsnyttigheter ingås ge konsumenten följande information på ett klart och begripligt sätt:

• konsumtionsnyttighetens totalpris inklusive skatter. Om nyttigheten är av sådan art att exakt pris rimligen inte kan anges, ska grunderna för prissättningen framgå.
• leveranskostnader som inte ingår i totalpriset. Om dessa kostnader rimligen inte kan beräknas i förväg, ska det framgå att sådana kostnader kan uppstå. (KSL 2:8 a)

Det räcker med att näringsidkaren muntligen informerar konsumenten om uppgifterna i paragrafen. Uppgifterna kan även hållas tillgängliga för konsumenten i säljarens affärslokal. I synnerhet när det gäller mer komplicerade och långvariga avtal kan det dock vara i vardera partens intresse att konsumenten får informationen i skriftlig form. (RP 157/2013)

Den information som ska lämnas enligt KSL 2:8 a § är också i stor utsträckning densamma som näringsidkaren enligt KSL 2:8 ska lämna vid marknadsföringen när det gäller saluföring av specificerade konsumtionsnyttigheter till ett bestämt pris. Informationsskyldigheten i dessa två paragrafer kan därför delvis fullgöras samtidigt. (RP 157/2013)

Den förhandsinformation som ska lämnas till konsumenter vid hem- och distansförsäljning regleras i 6 kap. i konsumentskyddslagen. För mer detaljerade anvisningar se kap. 9 Prisinformation vid hem- och distansförsäljning.

Innan ett avtal ingås ska näringsidkaren begära konsumentens uttryckliga samtycke till alla tilläggsavgifter som inte ingår i det angivna priset för konsumtionsnyttigheten. Som ett uttryckligt samtycke betraktas inte det att konsumenten inte har avvisat det av näringsidkaren tillämpade standardvalet för godkännande av tilläggsavgift. (KSL 2:10) Konsumentens betalningsskyldighet får således inte basera sig på s.k. förkryssade rutor. (RP 157/2013)

En konsument som inte har gett sitt uttryckliga samtycke till en tilläggsavgift är inte skyldig att betala den. (KSL 2:10 a) Med tilläggsavgifter avses till exempel kostnader för anknytande avtal och tilläggstjänster. (RP 157/2013)

5. Försäljningspris och prisinformation

Med varans försäljningspris avses det slutliga priset för en vara eller en tjänst, annan nyttighet eller förmån, inbegripet skatter och panter för varan. (Prisinformationsförordningen 2 §)

I marknadsdomstolens beslut MT:2001:11 behandlades slutligt försäljningspris i ett företags marknadsföring. I sin marknadsföring hade företaget i och för sig angett alla sådana poster som bildade den marknadsförda varans slutliga försäljningspris. Det var även lätt att kalkylera totalpriset. Det slutliga priset hade dock inte presenterats i företagets reklam, där prisets olika delar räknats ihop.

I domstolens dom EU C-476/14 behandlades slutligt försäljningspris i ett företags marknadsföring. Det totala priset, vilken kunden var tvungen att betala för att kunna förvärva konsumtionsnyttighet, angavs inte i reklamen.

Om en konsumtionsnyttighet marknadsförs till ett visst försäljningspris eller jämförpris, ska försäljningspriset och jämförpriset anges på ett så klart och entydigt sätt att konsumenten lätt kan se och förstå det. (Prisinformationsförordningen 3 §)

Realisation utgör inte ett undantag, utan bestämmelserna om prismärkning ska följas även under realisationen.

Exempel: i livsmedelsbutiken anges brödpaketets pris med -30 %-etikett. Det är i sig tillåtet att använda nedsatt pris med procentmärkning men den ersätter inte informationen om försäljnings- och jämförpriset, eftersom -30 %-märkningen endast anger den procentuella prisnedsättningen, inte produktens pris. Priset ska anges i enlighet med 4 § i prisinformationsförordningen, till exempel på varans förpackning eller en pristavla i anslutning till varan (Se dessa riktlinjer i kap. 6 Försäljningspris på detaljhandelsställe, i skyltfönster och på webbplats). Försäljnings- och jämförpriserna ska anges så att märkningarna är tydliga och lätta att se, tillräckligt stora, separerade från varandra samt så att de skiljer sig från prisuppgifter för andra produkter och i direkt anslutning till brödförpackningen.

6. Jämförpris och prisinformation

Med jämförpris avses priset per kilogram, liter, meter, kvadratmeter eller kubikmeter. Jämförpriset inbegriper också mervärdesskatt samt andra skatter och avgifter men inte panter för produkten. (Prisinformationsförordningen 2 §, 3 §, 8 §)

Med hjälp av jämförpriset kan konsumenten jämföra priset på olika stora förpackningar med varandra. Om en detaljhandlare marknadsför en vara till ett visst försäljningspris, ska varans jämförpris samtidigt uppges. Jämförpriset behöver inte anges om det är identiskt med försäljningspriset. (Prisinformationsförordningen 3 §, 8 §)

Om en konsumtionsnyttighet marknadsförs till ett visst försäljningspris eller jämförpris, ska försäljningspriset och jämförpriset anges på ett så klart och entydigt sätt att konsumenten lätt kan se och förstå det.

Jämförpriset ska meddelas enligt etablerad nationell praxis, till exempel om varan allmänt mäts i liter, ska literpris anges som jämförpris.

Jämförpriset beräknas på basis av vikten eller volymen på förpackningens nettoinnehåll.

• Om ett livsmedel i fast form ligger i en lag som inte är avsedd att konsumeras, beräknas jämförpriset på basis av nettoinnehållets vikt minskat med lagens vikt.
• Kilopriset på oförpackat matbröd beräknas på basis av den medelvikt som bageriet har meddelat. (Prisinformationsförordningen 13 §)

Viktbaserade jämförpriser som avviker från varandra förhindrar prisjämförelser mellan olika produkter. Därför ska viktbaserade jämförpriser uppges som pris per kilogram, och inte till exempel som pris per 100 kilogram.

Exempel: butiken säljer två schampomärken, den ena i en flaska på 400 ml, den andra i en flaska på 500 ml. Den mindre förpackningens försäljningspris är 6 euro, den större 7 euro. Jämförpriset anges enligt etablerad praxis per liter. Då blir den mindre förpackningens jämförpris 15 €/liter, och den större förpackningens jämförpris 14 €/liter.

Enligt 17 § i lagen om mätinstrument (707/2011) kan fasta produkter (bär, frukt, baljväxter, grönsaker och svamp) i enlighet med etablerad praxis undantagsvis även säljas enligt volym, till exempel per liter eller potatiskappe, i torghandel eller motsvarande handel. Detta undantag gäller inte industriella produkter såsom sötsaker.

När en lösviktsvara vägs ska taran användas för avdragning av förpackningsmaterialets vikt från mätresultatet. När priset bestäms ska mätinstrumentet placeras så att mätningen och mätinstrumentets utslag kan iakttas av de berörda parterna. (Lagen om mätinstrument 14 §)

För varor som inte är färdigförpackade och som mäts upp i konsumentens närvaro ska jämförpriset anges före uppmätningen. Försäljningspriset ska anges på varan efter uppmätningen innan varan tas till kassan. (Prisinformationsförordningen 7 §)

Undantag från skyldigheten att ange jämförpris för livsmedel

Jämförpris behöver inte anges för följande livsmedel (Prisinformationsförordningen 10 §):

• färdigförpackningar med livsmedel med ett innehåll som är mindre än 50 gram eller 50 milliliter,
• färdigmat eller andra motsvarande förpackningar som innehåller olika livsmedel,
• bakverk, konditoriprodukter, chokladägg och dekorationsgodis,
• primörer som säljs i knippe och grönsaker i kruka.

Undantag från skyldigheten att ange jämförpris för vissa varor

Skyldigheten att ange jämförpris gäller inte följande varor:

• varor som säljs styckevis och vilkas innehåll inte kan delas i delar utan att deras kvalitet eller egenskaper ändras (t.ex. möbler, bilar, maskiner, apparater),
• varor för vilka vikt, längd eller volym inte behöver anges (t.ex. ovan angivna möbler),
• färdigförpackningar med ett innehåll som väger mindre än 50 gram eller rymmer mindre än 50 milliliter.

Angivande av jämförpriset som pris per styck

För papperservetter, blöjor, dambindor och& tamponger anges jämförpris per styck (Prisinformationsförordningen 11 §).

Angivande av jämförpris för allrengöringsmedel

Jämförpriset för koncentrerade allrengöringsmedel anges som priset per utspädd mängd (Prisinformationsförordningen 12 §).

7. Försäljningspris på detaljhandelsställe, i skyltfönster och på webbplats

För de varor som finns till salu på ett detaljhandelsställe och i skyltfönster som finns i anslutning till det samt på en webbplats ska försäljningspriset och jämförpriset anges. I prisangivelsen ska det gå att skilja jämförpriset från försäljningspriset.

Priset ska anges på ett så tydligt och specificerat sätt att det inte finns någon risk för misstag i fråga om produkt eller förpackning. Prisangivelsen ska vara tillräckligt stor och den ska vara placerad så att den lätt kan ses av konsumenten.

Försäljningspriset och jämförpriset ska anges tydligt

• på varan, på dess förpackning eller skilt invid varan, eller
• i en prislista eller på annat motsvarande sätt i omedelbar närhet av varan. (Prisinformationsförordningen 4 §)

8. Tillhandahållande av prislista för tjänster

8.1 Prislista och dess tillhandahållande

Tjänsteleverantören ska i affärslokalen och på webbplatsen ha en synlig prislista, om tjänsteleverantören tillhandahåller finansiella tjänster eller tjänster på vilka lagen om tillhandahållande av tjänster tillämpas och tjänsteleverantören är etablerad i Finland. (Prisinformationsförordningen 5 §)

• Med finansiella tjänster avses bland annat bank-, kredit-, försäkrings-, placerings- och betalningstjänster samt placeringsrådgivning.
• Lagen om tillhandahållande av tjänster (1166/2009) tillämpas på tjänster som producerats i näringsverksamhet och för vilka det vanligen betalas ersättning. Lagen om tillhandahållande av tjänster tillämpas inte på bland annat kommunikationstjänster, transporttjänster, privata hälsovårdstjänster och tjänster som tillhandahålls av apotek (2 § lagen om tillhandahållande av tjänster).
• En tjänsteleverantör anses vara etablerad i Finland redan då denne har ett verksamhetsställe, som drivs av tjänsteleverantörens egen personal eller en person som är oberoende och har en stående fullmakt att företräda företaget. Enbart en postbox anses inte utgöra en etablering.

I prislistan ska försäljningspriserna anges. Om exakta försäljningspriser inte kan anges, anges grunderna för hur försäljningspriserna bestäms.

• Prislistan ska tillhandahållas på så sätt att konsumenterna lätt kan se den, om möjligt också från utsidan av affärslokalen.
• När tjänster tillhandahålls eller utförs någon annanstans än i en affärslokal, ska prislistan visas upp på begäran. (Prisinformationsförordningen 5 §)

Om det på grund av ett stort antal tjänster eller av någon annan orsak inte är möjligt att i prislistan ange alla priser, anges de vanligaste priserna och notering om fullständig prislista, som på begäran ska lämnas till konsumenten. (Prisinformationsförordningen 6 §)

Exempel: bilskolans prislista syns inte i lokalen. Eftersom lagen om tillhandahållande av tjänster tillämpas på bilskolans tjänster och då det är fråga om affärsverksamhet i verksamhetslokalen, ska prisinformationsförordningen tillämpas. I prislistan ska försäljnings-priset anges och den ska i mån av möjlighet även vara synlig på utsidan av verksamhetslokalen.

8.2 Prislista på webbplats

Företaget ska på den webbplats där saluföringen sker ha en synlig prislista.

Enligt prisinformationsförordningen ska tjänsteleverantören ha en synlig prislista på sin webbplats, där saluföring sker.

Skyldigheten att tillhandahålla prislista är alltså allmän och har inte kopplats endast till direkta köpuppmaningar, eller om det på webbplatsen uttryckligen specificeras tjänster som näringsidkaren tillhandahåller. (KO)

Exempel: gymtjänster presenteras på webbplatsen. Eftersom lagen om tillhandahållande av tjänster tillämpas på gymtjänsterna och då det är fråga om verksamhet som utförs i form av affärsverksamhet i verksamhetslokalen, ska prisinformationsförordningen tillämpas. I det fallet tillämpas även bestämmelserna i 6 kap. i konsumentskyddslagen, om det är möjligt att sluta avtal via webbsidan. På webbsidan ska en prislista finnas, där försäljnings-priserna anges. Om exakta försäljningspriser inte kan anges, anges grunderna för hur försäljningspriserna bestäms.

9. Tjänster i anslutning till affär eller som marknadsförs separat

Om konsumenten erbjuds till exempel anslutnings-, monterings- eller transporttjänster, ska ett fast pris eller grunder för bestämning av priset, såsom tim- eller kilometerpris, meddelas i affärslokalen och på webbsidan där tjänsten erbjuds.

10. Information om priser vid hem- och distansförsäljning

10.1 Allmänt

Innan ett hemförsäljnings- eller distansförsäljningsavtal ingås ska konsumenten ges information om konsumtionsnyttighetens totalpris inklusive skatter. Om ett exakt pris inte rimligtvis kan fastställas på förhand på grund av nyttighetens karaktär, ska grunderna för prissättningen förklaras. (KSL 6:9)

Om det är fråga om ett avtal som löper tills vidare eller ett avtal som omfattar upprepade prestationer, ska totalpriset innehålla totalkostnaderna per faktureringsperiod. Om det alltså är fråga om t.ex. en tidningsprenumeration eller ett elavtal där faktureringsperioden är ett halvt år, ska näringsidkaren uppge totalpriset för denna faktureringsperiod.

• Om ett avtal som löper tills vidare eller ett avtal som omfattar upprepade prestationer har ett fast pris, avses med totalpriset också de månatliga totalkostnaderna. Informationen ska alltså då gälla totalkostnaderna både för faktureringsperioden och per månad.
• Om totalkostnaderna rimligen inte kan beräknas i förväg, ska sättet för beräkning av dem anges. (RP 157/2013)

Utgångspunkten är att leveranskostnaderna ingår i nyttighetens totalpris. I alla situationer är det dock inte möjligt att inkludera leveranskostnaderna i totalpriset, t.ex. av den anledningen att uppkomsten av leveranskostnader och deras belopp är beroende av vilket leveranssätt som konsumenten väljer. Vid behov ska konsumenten informeras om leverans- och andra kostnader som inte ingår i konsumtionsnyttighetens totalpris. Om dessa kostnader rimligen inte kan beräknas i förväg, ska konsumenten vid behov informeras om att sådana kostnader kan uppstå.

• Konsumenten ska vid behov informeras om leverans- och andra kostnader, eller alltid när sådana kostnader uppstår eller kan uppstå. (RP 157/2013)
• Konsumenten ska informeras om kostnaderna för att använda ett medel för distanskommunikation för ingåendet av avtalet, om en högre taxa än normaltaxa debiteras för detta.

Beställningsprocessen via nätbutik inbegriper även bestämmelser  avseende information om betalningsskyldighet och tilläggsavgifter samt att underlåtenhet att följa dessa kan leda till att konsumenten inte blir betalningsskyldig. Dessa bestämmelser beskrivs närmare på vår sida Pris och tilläggs­av­gif­ter i web­bu­ti­ker.

Exempel: på sin webbplats erbjuder företaget ett startpaket med bantningsmedel för 4,90 €. I verkligheten kommer den beställande konsumenten samtidigt att binda sig till en 12 månaders avtalsperiod. Eftersom produkten har specificerats och ett bestämt pris har angetts för den ska även totalpriset för nyttigheten anges, i det här fallet avtalsperioden på 12 månader. Mer information om vilseledande förfarande som beskrivits i exemplet ovan (vilseledande marknadsföring om beställningens första post som prova-på- eller startpaket) finns i konsumentombudsmannens beslut Dnr. 725/04.05.00/2013 (på finska).

10.2 Prisinformation vid distansförsäljning av finansiella tjänster och finansiella instrument

Vid distansförsäljning av finansiella tjänster och finansiella instrument ska konsumenten få information i god tid före avtalets undertecknande, i enlighet med 6 a kap. konsumentskyddslagen. I informationen ingår det sammanlagda beloppet av avgifter, ersättningar och andra kostnader som debiteras konsumenten, skatter inbegripna, eller om ett exakt belopp inte kan anges, grunderna för bestämmande av kostnaderna. (KSL 6 a kap. 5 §, 6 §, 7 §, 8 §, 9 §)

Vid försäljning av finansiella tjänster eller finansiella instrument till konsumenten per telefon, ska konsumenten per telefon upplysas om bland annat det sammanlagda beloppet av avgifter, ersättningar och andra kostnader som debiteras konsumenten, skatter inbegripna. Om ett exakt belopp inte kan anges, ska konsumenten informeras om grunderna för bestämmande av kostnaderna. (KSL 6 a kap. 10 §).

11. Förbud mot osann eller vilseledande information

Vid marknadsföring och i kundrelationer får osann eller vilseledande information inte lämnas om pris och grunderna för prissättningen, särskilda prisfördelar eller betalningsvillkor. (KSL 2:6)

Vid marknadsföringen ska viktig information förmedlas på ett adekvat sätt ur konsumentens perspektiv. Prisuppgifterna ska vara korrekta, tydliga och enkla att förstå. Till exempel ska bild-, text- och prisuppgifter i reklamen överensstämma med verkligheten.

Även marknadsföring som innehåller korrekta uppgifter kan vara vilseledande om uppgifter som är viktiga för helheten inte når fram till konsumenten eller om de presenteras på ett otydligt sätt. Vid bedömningen av om marknadsföringen är vilseledande har helhetsintrycket, som förmedlas till mottagaren, dvs. konsumenten, en avgörande betydelse. EU C-611/14

Lagligheten i varje marknadsföringsfas, t.ex. tidningsreklam, broschyrer, tv-reklam, etc. bedöms separat och inte till exempel på basis av om de bristfälliga uppgifterna kan kompletteras senare.

Denna princip framgår av marknadsdomstolens avgörande 1983:4. Denna princip framgår av marknadsdomstolens avgörande 1983:4 [1].

Marknadsdomstolen har i sitt beslut om marknadsföringen av huspaket 1984:3 behandlat bland annat vilseledande leveransinnehåll och prisjämförelse. Baserat på avgörandet kan man konstatera att bland annat uttalanden som ger intryck av att ”huspaketleveransen” omfattar ett färdigt och beboeligt hus är vilseledande. Beslutet innefattar även ett ställningstagande att det är vilseledande att jämföra priser när jämförelseobjekten inte är likadana avseende leveransinnehållets kvalitet och storlek.

I statsrådets förordning om otillbörligt förfarande från konsumentsynpunkt vid marknadsföring och i kundrelationer (601/2008) regleras sådana förfaranden som från konsumentsynpunkt ska anses som vilseledande. Dessa är bland annat

• att erbjuda konsumtionsnyttigheter till ett angivet pris utan att uppge att näringsidkaren har rimliga skäl att tro att dessa inte kommer att kunna levereras till det angivna priset inom en tid och i en sådan mängd som är rimligt med beaktande av nyttighetens kvalitet och pris samt omfattningen av de säljfrämjande åtgärderna, (Statsrådets förordning om otillbörligt förfarande från konsumentsynpunkt vid marknadsföring och i kundrelationer 1 § 4 punkten)
• att beskriva en konsumtionsnyttighet med orden gratis, utan avgift eller liknande, om konsumenten måste betala annat än de nödvändiga kostnaderna för att konsumenten svarar på marknadsföringen eller avhämtar en konsumtionsnyttighet eller att nyttigheten levereras till konsumenten. (Statsrådets förordning om otillbörligt förfarande från konsumentsynpunkt vid marknadsföring och i kundrelationer 1 § 18 punkten).

12. Finstilt

Med finstilt avses att angivna prisuppgifter i reklamen presenteras på ett sådant sätt att konsumenten inte kan läsa eller bekanta sig med dem.

Det är fråga om finstilt till exempel när

• nyttighetens pris i tv-reklamen visas med liten text under en mycket kort tid i tv-skärmes nedre kant.
• nyttighetens pris i tidningsreklamen visas med mycket liten textstorlek eller med en så liten text och en sådan bakgrundsfärg att texten inte går att läsa.
• i reklamen på en annonstavla riktad till bilister kan bilisten omöjligen läsa eller uppfatta prisuppgiften.