På den här sidan berättar vi om de vanligaste betalningssätten och om hur valet av betalningssätt kan påverka konsumentens rättigheter.
Konsumenten bör välja det bäst lämpade betalningssättet i respektive situation. Vid valet av betalningssätt bör konsumenten bland annat beakta säkerheten i betalningen och om det går att få tillbaka pengarna om säljaren inte följer överenskommelsen. Till exempel vid betalning i förskott bör konsumenten bedöma hur pålitlig köpmannen är och överväga hur stor risk man är villig att ta som konsument.
Information om betalningssättens säkerhet ger bland annat de instanser som tillhandahåller betalningstjänster och länkarna på denna sida.
Företaget får välja betalningssätt
Betalkort
Prepaid-betalkort
Nätbetalning med nätbankskoder
Kontaktlös betalning
Att betala via en betalningsinitieringstjänst
Betalning genom en betalningsförmedlingstjänst
Nyttighetsbunden kredit
Avbetalning
Betalning via abonnemangets faktura
Betalning med faktura
Direktbetalning
Betalningstjänst
Kontanta pengar
Att betala med en mobiltjänst
Företaget får välja betalningssätt
Företaget avgör vanligtvis på vilka betalningssätt det mottar betalningar. De alternativ som erbjuds får dock inte ur de betalande konsumenternas synpunkt vara oskäliga. Exempel:
- När det är fråga om nödvändiga tjänster (t.ex. el, vatten, värme, telefon) måste olika betalningssätt vara tillgängliga och konsumenten kan inte nekas sådana betalningssätt som används i omfattande utsträckning.
- Om en affär inte tar emot kontanter eller betalkort som betalmedel ska detta anges separat redan i marknadsföringen.
Telefon- och bredbandsabonnemang: Faktuering
Kredit som enda betalningssätt
I vissa situationer kan det, på grund av särskilda risker, vara befogat för ett företag att kräva betalning med kreditkort. Detta gäller exempelvis vid biluthyrning eller vid uthyrning av hotellrum, där företaget låter konsumenten använda dess egendom.
Om kreditbetalning är det enda betalningssättet som försäljaren godkänner ska konsumenten få information om detta på förhand. Konsumenten bör redan utgående från marknadsföringen ha möjlighet att välja huruvida han eller hon vill ingå ett kreditavtal eller välja att anlita någon annan affär.
Kredit får inte vara det enda möjliga betalningssättet när det gäller nödvändighetstjänster, såsom el och vatten. De konsumenter som inte är kreditvärdiga skulle i annat fall helt och hållet bli utan nödvändiga tjänster.
Betalkort
Debit-kort: Debit-kortet är ett chipkort som kan användas för betalningar från det egna kontot.
Om ett inköp har betalats med betalkortets debitegenskap kan konsumenten i en problemsituation kräva kreditering utöver av säljaren även av kortbolaget, om bolaget förbundit sig till detta i kortvillkoren eller i övrigt.
Credit-kort: Credit-korten är kreditkort.
Om ett inköp har betalats med kreditkort, kan konsumenten i en problemsituation kräva kreditering utöver av säljaren alltid även av kreditgivaren. Konsumenten kan vända sig till kreditgivaren i situationer där företaget inte levererar inköpet, inköpet har fakturerats felaktigt eller varan är behäftad med ett fel som säljaren ansvarar för. Kreditgivaren är inte skyldig att återbetala mera än vad som har betalats till kreditbolaget.
Kombinationskort: Kreditkorten är ofta kombinationskort, som har både debit- och kreditegenskap. Vid betalning med kombinationskort måste konsumenten välja om hen betalar från eget konto (debit) eller med kreditkortet.
Tilläggsavgifter och rabatt på basis av betalningssätt
Kortsäkerhet (kortsäkerhet)
Prepaid-betalkort
Prepaid-betalkort skiljer sig från övriga betalkort genom att kortet inte är kopplat till användarens bank- eller kreditkonto, utan pengar måste laddas på kortet separat före användningen.
Ett laddat prepaid-kort kan i regel användas för betalning i butiker och nätbutiker både i Finland och utomlands.
Nätbetalning med nätbankskoder
Inköp på nätet kan betalas som nätbetalning i form av en girering från det egna kontot.
Vid nätbetalning väljer köparen på säljarens webbplats betalknappen för den bank med vars nätbankskoder inköpet ska betalas. Vid nätbetalning ansvarar banken endast för förmedlingen av betalningen från köparens konto till säljarens konto.
Eftersom säljaren vid nätbetalning i regel får pengarna direkt, bör konsumenten före betalningen säkerställa till vem hen betalar eller girerar pengar.
Förhandsbetalning
Tips för tryggare köp på webben (Kunskap ökar säkerheten)
Gyllene regler vid betalning på webben (kortsäkerhet)
Kontaktlös betalning
Vid kontaktlös betalning kan konsumenten betala sitt inköp genom att endast svepa betalningsmedlet förbi betalterminalen på några centimeters avstånd, varvid betalningen gireras till säljaren.
Kontaktlös betalning fungerar på betalterminaler som är försedda med symbolen för kontaktlös betalning.
För kontaktlös betalning behöver konsumenten något av följande betalningsmedel:
- Ett debitkort eller kombinationskort som har egenskapen kontaktlös betalning. Maximibeloppet för kontaktlösa betalningar, som sker utan pinkod eller underskrift, är 25 euro.
- En telefon som har de egenskaper som behövs för att använda en app för kontaktlös betalning.
- Ett armband, som kan användas på olika evenemang, till exempel festivaler. Medel som laddats upp till armbandet kan i regel hanteras i en webbapplikation.
Kassaterminaler med kontaktlös betalning kan med vissa intervall av säkerhetsskäl kräva inmatning av pinkod eller annan kod före en betalning.
Kontaktlös betalning (kortsäkerhet)
Att betala via en betalningsinitieringstjänst
Konsumenten kan via en tillhandahållare av betalningsinitieringstjänster (Payment Initiation Services Provider, PISP) betala inköp direkt från sitt betalkonto i en bank om betalkontot är tillgängligt via webben. För att tillhandahållaren av betalningsinitieringstjänster ska få tillgång till konsumentens konto förutsätts att konsumenten uttryckligen har gett sitt samtycke.
Det krävs tillstånd för att bedriva betalningsinitieringstjänster och Finansinspektionen upprätthåller ett register över de tjänsteleverantörer som har beviljats tillstånd.
I samband med betalningsinitieringstjänster bör tjänsteleverantören i regel identifiera konsumenten i enlighet med de krav på stark kundautentisering som fastställs i betaltjänstlagen.
Betalning genom en betalningsförmedlingstjänst
Betalningsförmedlingstjänster fungerar som en mellaninstans mellan konsumenten och säljaren. Vid användning av en betalningsförmedlingstjänst kan beloppet som ska betalas för inköpet förmedlas från konsumenten till säljaren på två sätt:
- betalningsförmedlingstjänsten debiterar beloppet från ett konto som finns i betalningsförmedlingstjänsten
eller
- konsumenten betalar beloppet från sitt bankkonto eller med sitt kreditkort till betalningsförmedlaren, som girerar beloppet vidare till säljaren.
OBS! Om betalningen har gjorts med pengar som laddats upp på betalningsförmedlingstjänstens konto med ett kreditkort, kan konsumenten i en problemsituation inte kräva kreditering av kreditgivaren som vid betalning direkt med kreditkort. Om betalningen däremot har gjorts med kreditkort utan att använda ett separat konto, kan konsumenten i en problemsituation kräva kreditering utöver av säljaren även av kreditgivaren.
Nyttighetsbunden kredit
Med nyttighetsbundna krediter avses krediter som erbjuds för inköp av vissa varor, till exempel bilar eller möbler. Med en nyttighetsbunden kredit kan en vara betalas i en eller flera rater.
Kreditavtalet kan utöver räntan omfatta även andra avgifter, till exempel handläggningskostnader.
Om ett inköp har betalats med kredit som beviljats för en viss vara, kan konsumenten i en problemsituation kräva kreditering utöver av säljaren alltid även av kreditgivaren. Konsumenten kan vända sig till kreditgivaren till exempel i situationer där företaget inte levererar inköpet, inköpet har fakturerats felaktigt eller varan är behäftad med ett fel som säljaren ansvarar för. Kreditgivaren är inte skyldig att återbetala mera än vad som har betalats till kreditbolaget.
Läs mer om krediter
Avbetalning
Med avbetalning avses en affär där ett inköp betalas i rater, av vilka en eller flera förfaller till betalning efter överlåtelsen av köpet. En del av köpeskillingen blir således en kredit.
Vid avbetalningsköp betalar köparen i regel en handpenning till säljaren vid köpslutet. Handpenningen är en avtalad del av hela avbetalningspriset. I stället för handpenning kan köparen erbjuda säljaren en vara i byte vid avbetalningsköp.
Vid avbetalningsköp förbehåller sig säljaren något av följande:
- Rätt att återta föremålet om köparen försummar sin betalningsskyldighet.
ELLER
- Äganderätt till varan fram till dess att köparen har betalat hela priset eller åtminstone en viss del av detta.
Betalningsdröjsmål och indrivning
Betalning via abonnemangets faktura
Varor och tjänster kan köpas med mobiltelefonen så att de faktureras i samband med mobilabonnemangets faktura.
Konsumenten kan godkänna en betalning med ett sms eller servicenummer med tilläggsavgift och även på en webbplats eller i en applikation genom att endast klicka på knappen Mobilbetalning. Mobilbetalning kräver att säljaren har detta betalningssätt bland sina betalningsalternativ och att konsumenten har en uppkopplad mobil enhet.
Det här betalningssättet används ofta till exempel i samband med välgörenhetsverksamhet eller för att köpa res-, parkerings- och inträdesbiljetter eller andra liknande biljetter.
Om ett inköp har debiterats på abonnemangets faktura, kan konsumenten kräva gottgörelse utöver av säljaren eller tjänsteleverantören dessutom alltid även av operatören. Konsumenten kan vända sig till sin operatör till exempel i situationer där företaget inte levererar inköpet, inköpet har fakturerats felaktigt eller varan är behäftad med ett fel som säljaren ansvarar för och som företaget inte går med på att ersätta. Operatören är inte skyldig att återbetala mera än vad som har betalats till operatören.
Abonnemangets innehavare kan, om så önskas, förhindra att abonnemanget används för mobilbetalning. Om en mobil enhet överlåts för användning av andra personer än abonnemangets innehavare, till exempel barn, är det säkrast att använda spärrtjänster för undvikande av överraskande fakturor.
Telefon- och bredbandsabonnemang: Faktuering
Barn som användare av mobiltjänster och internet
Betalning med faktura
Vid betalning med faktura betalar konsumenten i form av en girering till säljarens konto senast på förfallodagen den faktura som säljaren gett eller skickat.
Faktura är ett tryggt betalningssätt, om konsumenten kan betala inköpet först efter att ha fått varan. Om varan inte har levererats enligt överenskommelse, kan konsumenten avstå från att betala tills saken har retts ut.
En faktura kan betalas på många olika sätt, till exempel med nätbankskoder i nätbanken, via betalautomat eller på ett bankkontor.
Tilläggsavgifter och rabatt på basis av betalningssätt
Elektronisk faktura
E-faktura är en faktura som skickas till nätbanken i elektroniskt format.
- Ett separat avtal måste ingås för att ta i bruk e-faktura.
- Övergång till e-fakturering förutsätter konsumentens aktiva samtycke, dvs. ett företag kan inte ändra sin befintliga fakturering till e-faktura endast genom en ensidig anmälan.
- E-fakturor mottas direkt i nätbanken och inga fakturor i pappersformat skickas per post. Banken och konsumenten kan avtala om huruvida banken meddelar om ankommande e-fakturor exempelvis per e-post.
Utöver e-faktura finns även andra elektroniska faktureringssätt, såsom att skicka fakturor per e-post eller via NetPosti.
Direktbetalning
Direktbetalning är avsedd framför allt för konsumenter som inte använder nätbanken. Faktureraren har ingen skyldighet att erbjuda direktbetalning.
För direktbetalning krävs ett avtal med banken. Vid direktbetalning får konsumenten information om en faktura per post och utställaren av fakturan skickar en elektronisk kopia av fakturan till banken, som betalar fakturan.
Betalningstjänst
I banker kan man avtala om betalning av räkningar via en betalningstjänst. Betalningstjänst innebär att räkningen lämnas in eller skickas till banken, varefter banken betalar den från ditt konto. Tjänsten är avgiftsbelagd.
Kontanta pengar
I lagen finns ingen tvingande bestämmelse om att alltid godkänna en betalning med kontanta medel. I stället för att säkerställa användningen av kontanter säkerställer lagen allas rätt till ett bankkonto och ett kontoanvändningsmedel samt rätten att lämna betalningsuppdrag.
• Möjligheten att betala med ett betalkort som är kopplat till ett bankkonto räcker ofta som alternativ till kontant betalning.
• Om det i en butik inte går att betala med kontanter eller bankkort, ska detta meddelas separat redan i marknadsföringsskedet, så att konsumenterna kan beakta det redan när de väljer var de ska handla. Även i de fall när en affär godkänner kontant betalning, men har begränsningar för vilka kontanta medel som godkänns, ska begränsningarna anges tydligt.
Små mynt är lagliga betalningsmedel i euroområdet – även i Finland. En och två cents mynt behövs inte som växel i Finland på grund av avrundningsregeln vid kontanta betalningar. Trots detta är mynten giltiga betalningsmedel.
Att betala med en mobiltjänst
Alla sådana betalningssätt där mobiltelefonen på något sätt används som hjälpmedel för att betala kan kallas mobilbetalning. På marknaden finns olika typer av mobilbetalningar såsom digitala plånböcker där en betalningstransaktion som initieras av konsumenten debiteras från ett sådant betalkort (credit eller debit) eller bankkonto som har kopplats till en plånboksapp eller från det saldo som på förhand har laddats på appen.
Det kan även vara möjligt att göra en betalning direkt i den tjänsteapplikation därifrån konsumenten betalar. Efter att applikationen har laddats ned sparar konsumenten sina betalkortsuppgifter i appen på förhand. Därefter görs debiteringarna automatiskt från konsuments betalkort när denna använder tjänsten. När tjänsten används bör konsumenten uttryckligen godkänna de nya debiteringarna. Det här är möjligt om man uttryckligen och tydligt har avtalat om saken.
En mobilbetalning sker oftast så att konsumenten identifieras (autentisering) och därefter sker betalningstransaktionen där summan debiteras till exempel från konsumentens kreditkort eller bankkonto.
Om köpet har betalats med en mobilbetalningsapp där debiteringen sker från ett kreditkort som konsumenten har sparat i den tjänsten, kan konsumenten om problem uppstår kräva återbetalning förutom av säljaren även av kreditkortsbolaget. Se ovan i punkt ”Betalkort”.