Vägledning för konkurrensövervakning inom taxibranschen

Konkurrensskadliga konsekvenser kan särskilt uppstå från beslutet av en förmedlingstjänst att begränsa taxibolagens möjligheter att ta emot resor från andra förmedlingstjänster. Begränsningen är särskilt problematisk om den förmedlingstjänst som inför förbudet har en dominerande marknadsställning. Förmedlingstjänsten kan genomföra begränsningen genom ett direkt förbud i sitt förmedlingsavtal och/eller genom att ställa krav på taxichaufförer som i praktiken hindrar dem från att ta emot resor från konkurrerande förmedlingstjänster. I praktiken försämrar begränsningen sannolikt taxiföretagarnas eller andra förmedlingstjänsters verksamhetsvillkor inom förmedlingstjänstens verksamhetsområde. Detta kan i sin tur minska exempelvis pris- och kvalitetskonkurrensen i området och därmed orsaka skada för konsumenterna.

Avtal om körpass mellan konkurrerande taxiföretag har enligt myndighetens uppgifter fortfarande väckt frågor bland aktörerna i branschen. Nedan förklaras bedömningen av körpass.

Avtal om körpass mellan konkurrerande taxiföretag kan vara ett samarbete mellan konkurrenter som strider mot konkurrenslagen. Körpassarrangemang som upprättas inom ramen för en förmedlingstjänst som ägs av taxiföretag likställs med att konkurrerande taxiföretag direkt avtalar om körpass med varandra. Vanligtvis motiveras behovet av körpass med att säkerställa tillgången, men körpass kan också leda till att utbudet begränsas antingen geografiskt eller vid vissa tidpunkter på dygnet. Myndigheten har fått kontakter där taxiföretagare vill köra mer, men det är inte möjligt på grund av körpassen. Utbudets begränsning kan leda till sämre tillgång på taxibilar och därmed orsaka skada för slutkunderna.

Som nämnts ovan ligger myndighetens fokus då det väljs fall för mer noggrann utredning på förfaranden vars effekter på marknaderna är mest betydande. Interna körpassarrangemang inom en förmedlingscentral som ägs av taxiföretag faller dock endast undantagsvis inom denna kategori.

I detta sammanhang är det ändå viktigt att notera att avtal om körpass i princip kan vara tillåtna endast om företagen kan visa att det gynnar konsumenterna och är nödvändigt. Så kan det vara exempelvis om det inte skulle finnas tillräckligt med bilar i trafik utan detta samarbete och om varje chaufför har möjlighet att få resor, även om de inte har körpass. I många kommuner är det osannolikt att så kallade 24/7-körpass som täcker alla veckodagar och tider på dygnet skulle vara nödvändiga för att uppnå effektivitet som också gynnar konsumenterna.

Företag som deltar i körpass-samarbete måste säkerställa att inga andra än helt nödvändiga begränsningar införs för att uppnå effektivitet som gynnar konsumenterna. Körpassen måste först och främst utformas för att endast omfatta de tider som är nödvändiga för att uppnå fördelar.

Tillämpningen av körpass ska upphöra om deras nödvändighet försvinner, exempelvis på grund av att en ny konkurrent kommer in på marknaden eller att tillgången på taxibilar förbättras. Dessutom ska chaufförer som ingår i körpass-systemet ha rätt att köra och möjlighet att få resor även utanför sitt pass.

KKV rekommenderar att en skriftlig bedömning av nödvändigheten och effekterna av körpassarrangemang görs innan de eventuellt införs, samt att bedömningen hålls uppdaterad. På så sätt kan företaget också sträva efter att visa att syftet med körpassarrangemanget inte har varit att begränsa konkurrensen, om förfarandet senare skulle bli föremål för myndighetens bedömning.