Serviceboende

Avgifterna för serviceboende och kundens rättigheter påverkas av hurdant avtal som ingåtts om boendet. Bekanta dig noggrant med avtalsvillkoren, ta reda på vilka tjänster avtalet omfattar och hur man ska gå till väga om behovet av vård och tjänster förändras.

Med serviceboende avses boende och service som ordnas i en servicebostad. Servicen omfattar bland annat vård och omsorg enligt kundens behov, verksamhet som upprätthåller och främjar funktionsförmågan samt måltids-, klädvårds-, bad- och städservice.  Inom serviceboende med heldygnsomsorg ordnas servicen enligt kundens behov dygnet runt.

Avtal om och betalning av serviceboende

Den som bor i ett servicehus genom ett avtal om köpta tjänster i kommunen betalar en summa som bestäms på basis av sina inkomster till kommunen.

Kommunen kan också bevilja kunden en servicesedel vars värde bestäms enligt kundens inkomster. En kund som fått servicesedeln betalar då serviceproducenten en självriskandel, som är skillnaden mellan servicesedelns värde och servicepriset.

Man kan också söka sig till ett privat servicehus genom att betala hela avgiften själv.

Serviceboende räknas som öppenvård, men gränsen mellan institutionsvård och heldygnsomsorg i servicehus kan vara flytande. Gränsdragningen kan vara svår, men skillnaden är betydande med tanke på avgifterna och den sociala tryggheten.

I ett servicehus betalar den boende hyra eller vederlag för sin bostad samt för de tjänster hen behöver enligt användningen av tjänsterna. Boende i servicehus har gemensamma lokaler, av vilka många också fungerar som servicecenter för äldre i närområdet.

Institutionsvård omfattar all vård, allt boende och annan service såsom läkemedel. Den som bor i institutionsvård får inte bostadsbidrag, vårdbidrag eller sjukvårdsersättningar från FPA till skillnad från den som bor i serviceboende inom öppenvården.

Laitoshoito kattaa kaiken hoidon, asumisen ja muun ylläpidon kuten lääkkeet. Laitoshoidossa asuva ei saa Kelan eläkkeensaajan asumistukea, hoitotukea eikä sairaanhoitokorvauksia toisin kuin avohoidon palveluasumisessa asuva saa.

Kommunens avtal om köpta tjänster i privata servicehus

Kommunen kan skaffa boendetjänster som köpta tjänster, varvid servicehuset producerar vård- och omsorgstjänster i enlighet med ett avtal.

Kommunen tar ut en avgift enligt kommunens serviceprislista av dem som bor i ett servicehus. Varje kommun fastställer själv storleken på avgiften. Kommunen kan också besluta att de boende i ett servicehus ska betala kommunen lika mycket som en kund i institutionsvård (avgift enligt lagen och förordningen om klientavgifter).

I ett servicehus får kunden service enligt en personlig vård- och serviceplan.  Kunden betalar till kommunen enligt sina inkomster. Av kunden uppbärs samma avgift som för motsvarande service som kommunen producerar. Avgiften får inte överstiga kostnaderna för produktionen av tjänsten.

Serviceproducenten tar i allmänhet ut hyran direkt av kunden, medan kommunen på inkomstbasis tar ut övriga avgifter. Kundens besparingar och förmögenhet påverkar inte avgifterna.

En del av tjänsterna ingår inte i serviceavtalet och kunden betalar dem själv utöver hyran och servicehusavgifterna.

Kostnader som betalas själv är personliga, såsom hygien- och frisörkostnader, kostnader för egen telefon samt läkar- och läkemedelskostnader.  En kund som inte kan betala dessa kan få utkomststöd för utgifterna. Vid betalningssvårigheter strävar man dock i första hand efter att sänka de avgifter som tas ut av kunden.

Med kommunens servicesedel i servicehus

En tjänst som ordnas med servicesedel är service som ordnas av kommunen. Kommunen beslutar om införandet av sedeln och godkänner servicehus som har rätt att ta emot kommunens servicesedlar.

Kommunen konstaterar kundens servicebehov och beslutar om innehållet i och mängden av den service som ska upphandlas samt sedelns värde. Servicesedelns värde bestäms enligt kundens inkomster. Vid fastställandet av servicesedelns värde beaktas inte tjänster som kunden köper på eget initiativ av serviceproducenten.

En kund som tagit emot servicesedeln får själv välja servicehus bland de godkända servicehusen. Kunden och serviceproducenten ingår ett avtal sinsemellan för att genomföra tjänsterna och serviceproducenten skickar vissa verifikat till kommunen.

Kunden betalar som självrisk skillnaden mellan sedelns värde och tjänstens pris. Kommunen ska bestämma servicesedelns värde så att det är skäligt ur kundens synvinkel. Kommunen har i enskilda fall möjlighet att fastställa servicesedelns värde högre än normalt, om kundens utkomstförutsättningar äventyras på grund av självriskandelen.

Ansökan om servicesedel görs hos socialbyrån i den egna kommunen. Servicesedeln är en skattefri förmån. Kundens självrisk berättigar inte till hushållsavdrag.

Kommunerna är inte tvungna att erbjuda servicesedlar och alla kommuner erbjuder inte detta alternativ. Man kan också vägra ta emot en servicesedel, varvid kommunen ska ordna servicen på annat sätt.

En kund som själv betalar sina avgifter i ett servicehus

En kund som själv söker sig till ett privat servicehus som betalande kund svarar själv för alla kostnader för serviceboendet och vården.

Det är bra att

  • läsa avtalsvillkoren noggrant
  • utreda prisbildningen och de tjänster som ingår i priserna
  • ta reda på annat som är viktigt med tanke på vården och funktionsförmågan, till exempel hur vården ordnas nattetid
  • utreda hur man ska gå till väga om kunden behöver fler tjänster och betalningsförmågan försämras.

Om servicebehovet blir stort allteftersom funktionsförmågan försämras, kan en boende i ett privat servicehus be den kommunala hemvården i sitt bostadsområde om bedömningar av servicebehovet samt handledning och rådgivning för att få service.

Fel och reklamationer inom serviceboende

Avtalet om serviceboende påverkar vilken instans som behandlar klagomål och tvister. Konsumentskyddslagen tillämpas när konsumenten ingår avtal med ett privat företag. Ett servicehus som ägs av en stiftelse eller förening räknas också med. De som använder servicesedlar omfattas också av konsumentskyddslagen.

Kommunen ansvarar för kvaliteten på köpta tjänster. En kund som är missnöjd med servicen kan framställa en anmärkning till kommunen eller lämna in ett klagomål till regionförvaltningsverket.

Läs mer på regionförvaltningsverkets webbplats 

På ett avtal som har ingåtts mellan en kund som har fått en servicesedel och tjänsteleverantören tillämpas förordningar och principer gällande konsumenträtt och avtalsrätt.

 

    • kräva att felet rättas till. Om felet inte lyckas eller företaget inte rättar till det inom skälig tid, kan man kräva prisavdrag för felet
    • vid dröjsmål avstå från att betala avgifterna och kräva att avtalet uppfylls
    • kräva skadestånd, dvs. ekonomisk ersättning, för skada som orsakats av fel i tjänsten
    • häva avtalet och om så önskas byta serviceproducent, om felet inte kan gottgöras på annat sätt.
    • kontakta konsumentrådgivningen som ger avgiftsfri handledning och hjälp med medling vid tvister
    • anföra besvär hos Konsumenttvistenämnden, som ger rekommendationer om hur tvister ska lösas
    • Framställa en anmärkning till kommunen eller anföra ett klagomål hos regionförvaltningsverket.

    När det gäller tjänster man själv har betalat för kan man också hänvisa till konsumentskyddet. Tjänster som kunden själv betalar och som inte ingår i de servicehelheter som köpts som köpta tjänster eller med servicesedlar omfattas av konsumentskyddslagen.

    Kostnader för bland annat hygien- och frisörstjänster och liknande personliga tjänster ska betalas av kunden själv. Vid fel som gäller dessa kan kunden med hänvisning till konsumentskyddslagen kräva gottgörelse och i tvister vända sig till konsumentrådgivningen.

    Den som betalar hela tjänsten själv ingår ett avtal med det privata servicehuset och betalar själv alla tjänster, varvid avtalen om tjänsterna och avgifterna omfattas av konsumentskyddslagen. Kunden kan med hänvisning till konsumentskyddslagen kräva gottgörelse för fel i tjänsten och i tvister vända sig till konsumentrådgivningen.
    Om konsumentrådgivningens råd inte hjälper och tvisten inte kan lösas kan man lämna ett klagomål om de tjänster som man själv betalar för till konsumenttvistenämnden, som ger rekommendationer om hur tvister ska lösas.

Information till företag